My badboy

Del. 77

Kaylies perspekiv

"Your parents are going to kill you... and me" jag skrattade. "Maybe, but atleast we'd die together" sa jag retsamt och flinade. Han himlade med ögonen. "And why would they kill you? It's not like you told me to" sa jag och han suckade. "Yeah well I kind of did let you do it, because I didn't thought you'd seriously do it" sa han och lät lite sur när han sa det sista.

Jag log bara mitt finaste leende. "Let's tell them now" sa jag och han log. "Oh honey, there's no way I'm coming with you, you're on your own" sa han och la sig ner bekvämt i sängen med ett flin. Jag höjde ögonbrynen.

"Okay fine. Don't love me then" sa jag och gick ut ur rummet. Sen fortsatte jag nerför trappan och kände ganska direkt hur jag faktiskt blev lite nervös. Jag hade ju faktiskt skaffat en tatuering. Men den var liten. Så det är lugnt. Typ..... okej fuck mamma kommer döda mig.

Jag suckade och gick ut och gick sakta över vägen. När jag kom fram till mitt hus öppnade jag dörren och klev in. "HELLOOOOO" skrek jag och kollade in i vardagsrummet. Ingen var där men jag hörde ljud från köket och gick dit. De stod och lagade mat. "Hi honey, wazzup?" Sa mamma och jag flinade.

"You have to stop saying that" sa jag och hon vände sig om. "Saying what?" Sa hon och jag skrattade. "Wazzup" härmade jag henne och hon skrattade till. Då kom pappa fram och kramade mig. "Goodday miss" sa han och jag log, men leendet försvann ganska fort.

"Uuhm soooo....." sa jag och båda vände sig om och tittade på mig med höjda ögonbryn. De förstod att jag ska säga något jag gjort nu heheh.

Jag kollade upp. "I..... I got a tattoo" sa jag försiktigt och mamma skrattade till men blev stenseriös igen när hon märkte att jag var allvarlig. "You what?" Sa hon och lät arg. "But it's small" sa jag snabbt och sträckte fram handen. Mamma slet tag i min hand och kollade på tatueringen och sjönk ihop lite och la huvudet på sne när hon såg vad det stod. "Oh honey" sa hon och strök min hand med sitt finger.

Inte den reaktionen jag hade tänkt mig.??.... Pappa tittade på den också. "Aaliyah" mumlade han för sig själv.

-

Efter en timmes prat om varför jag inte ska skaffa tatueringar och att jag måste fråga dem först, var jag äntligen fri att gå. Jag gick ut ur huset och log lite. Det gick ju ganska bra ändå.

Jag fortsatte gå över gatan men tvärstannade. Det kom värsta magsmärtan, det gjorde asont. Jag höll mig för magen och var tvungen att huka mig. Det gjorde så jävla ont.

"Are you okay?" Jag ryckte till och ramlade baklänges och kollade skrämt upp på personen och pustade ut när jag såg att det inte var Lucas. Jag har blivit lite paranoid sen dess.

"Oh I'm sorry, I didn't mean to scare you" sa han och sträckte fram handen för att hjälpa mig upp. Jag tog emot den och log. "No, I just wasn't...... prepared" sa jag och kollade på honom. Han hade svarta träningsshorts och en grå träningstshirt på sig och man såg att han var ute och sprang, jag hade aldrig sett honom förut.

Han öppnade munnen för att säga något då man högt och tydligt hörde att en dörr öppnades. Vi vände våra blickar dit och det var Austin. Han gick surt fram till oss och log sen sarkastiskt mot killen. "Hiii, I'm Austin, Kaylies boyfriend, and I workout a lot, so if I were you I'd leave. Like right now" sa han och killen tittade på Austin och sen snabbt på mig.

Sen satte han i hörluren igen och började jogga iväg. Jag la armarna i kors och himlade med ögonen. "Why'd you do that?" Sa jag och Austin log. "Because I didn't like the way he looked at you" sa han nonchalant och började sen gå in igen.

Jag log lite för mig själv och gick sen efter.