My badboy

Del. 38

Jag låg kvar och höll på att somna när Austin kom in i rummet med en bricka med frukost på. Jag flinade nöjt och vi började äta.

När vi ätit upp så satt vi och pratade en stund men avbröts av att mamma ringde. "Hi honey, they are coming in 5 so you and Austin should come back" sa hon och jag spärrade upp ögonen och kollade på Austin "In 5 minutes?!" Sa jag stressat.

"Mm so hurry" sa hon och jag ställde mig snabbt upp och la på. "They are coming in 5 and look at me?!!" Sa jag och Austin ställde sig upp och bytte sakta om till jeans och en pikétröja.

"Calm down, you look great" sa han medans han fixade håret. "Shut up and hurry" sa jag stressat och sprang ut ur rummet. Austin skrattade men kom snabbt ner också och satte på sig sina skor.

Jag som inte hade några sprang snabbt ut och tillsammans sprang vi snabbt över gatan. Jag slet upp dörren och sprang upp på mitt rum med Austin bakom mig. Jag fortsatte in i rummet och till garderoben.

Utan att bry mig tog jag snabbt av mig mina shorts och satte snabbt på mig en bh under tröjan innan jag drog av den också och då märkte jag hur Austin tittade. Jag tog på mig mörkblå jeans och en svart blus och sprang sen fram till sminkbordet och tog lite mascara. Sen borstade jag håret, tog parfym och deo, satte på mig strumpor och just då ringde det på dörren.

Jag pustade lättat ut och kollade på Austin som stod och flinade. "Well that went quick" sa han och sen gick vi ut ur rummet och ner för trappan. Mamma öppnade dörren och där stod två glada människor och någon mer, jag såg inte riktigt vem. Vi fortsatte nerför trappen och då såg jag vem det var. Lucas.

Jag facepalmade mig själv. Av alla människor på hela jorden så behövde det vara Lucas. Alltså jag gillar Lucas men Austin gillar inte Lucas och Lucas gillar inte Austin men jag gillar Austin och Austin gillar mig och Lucas gillar mig därför gillar de inte varandra.

Jag tittade snabbt på Austin som spände käkarna och tittade på Lucas. Lucas såg nu att det var vi och log mot mig. Jag log tillbaka och gick sen fram till hans förändrar. "Hi, I'm Kaylie" sa jag och sträckte fram handen mot Lucas mamma. Hon skakade den glatt. "Nice to meet you Kaylie, I'm Rachel and this is my husband Jeff" "Hi" sa Jeff och vi skakade hand.

"And this is my son Lucas" sa hon och tittade på Lucas. Jag nickade "I know, we are.... friends" sa jag och hon lös upp. "Well that's great" sa hon. Jag nickade och sen presenterade sig Austin för dem.

Mamma släppte glatt in dem och alla föräldrar hälsade på varandra. Lucas och Austin tittade intensivt på varandra och jag suckade och gick sen efter föräldrarna in i matsalsrummet.

De pratade glatt och sen satte de sig ner förutom mamma, hon gick ut i köket. Jag satte mig längst ut på kanten och Austin satte sig snabbt bredvid mig. Lucas satte sig framför mig och bredvid honom skulle mamma sitta. Jag suckade och sjönk ner i stolen. Varför just honom?

Mamma kom in igen och bar in massor med mat och satte sig sen ner och alla föräldrar började prata högt. Jag, Austin och Lucas satt helt tysta och jag tog lite mat, fast jag inte var hungrig då jag nyss ätit.

Vi började äta och jag petade lite i maten och kollade snabbt på Lucas som redan kollade på mig. Då kollade jag på Austin som kollade med en mördarblick på Lucas.

Jag kollade ner i maten igen. "So about this trip kids, we were thinking maybe Lucas could stay here, since you guys are friends" sa Rachel och jag stelnade till. Jag tittade på Lucas som flinade nöjt och kollade sen på Austin som såg minst sagt INTE såg glad ut.

Han spände käkarna och Rachel fortsatte. "I've heard you're afraid of the dark and you might not want to stay here all alone" sa hon och jag rodnade lite. Har mamma sagt det till alla eller? Så himla pinsamt. Jag märkte hur Lucas tittade på mig men jag vände tillbaka blicken. Vad ska jag svara? Jag kan ju inte bara säga nej? "Uuhm sure" sa jag osäkert och kollade återigen snabbt på Austin.

Han tittade på Lucas och man såg att han var asarg. Men vad skulle jag ha svarat? Dessutom är jag och Lucas bara vänner. Och jag och Austin är bara vänner. Eller alltså kanske lite mer än vänner. Men vi var ju inte tillsammans direkt? Fast jag hade ioförsig blivit avundsjuk om någon annan tjej skulle ha sovit hos Austin. Jag suckade och de började prata igen.

Nu var det ännu värre stämning än förut mellan oss tre. Eller ja, mellan dem. Lucas såg bara glad ut Austin var skitarg och jag visste inte vad jag skulle göra.

Vi satt helt tysta och då reste jag mig upp. Jag kunde inte sitta kvar där. "Excuse me, I need to go to the bathroom" sa jag ursäktande och alla nickade åt mig och jag gick snabbt till mitt rum och satte mig på sängen. "Fuuuck" sa jag för  mig själv och suckade.

Austins perspektiv

Aldrig att jag låter honom vara här ensam med Kaylie. Jag litar inte på honom och jag gillar honom inte alls. Dessutom vet jag vad han är ute efter. Jag tittade på Lucas som såg väldigt nöjd ut. Hade inte de andra varit här hade jag garanterat slagit ner honom.

En stund efter att Kaylie gått reste han sig upp. "I need to go to the bathroom too" sa han och då ställde jag mig också snabbt upp. Vad tror han att han håller på med? Han tittade på mig med ett flin och gick sen uppför trappen.

Då märkte jag hur alla kollade på mig "Me too" sa jag snabbt och gick sen också uppför trappen och skyndade mig in i Kaylies rum. Lucas var inte där? Jag kollade ut och såg att toalettdörren var låst. Vad håller han på med?

Jag gick in till Kaylie och stängde dörren. Hon la sig på sängen och suckade. "How mad are you on a scale of 1-10" frågade hon och jag tänkte efter en stund. På honom, 11, på henne, inte alls, hon gjorde ju inte direkt något fel.

Jag suckade och satte mig på sängen. "I don't like him" sa jag och hon satte sig upp. "I know, but I do, he's actually really nice" sa hon. Nej det är han inte. Hon satte sig i mitt knä. "But I like you more" sa hon och jag log och böjde mig fram och kysste henne. Hon kysste tillbaka och så satt vi ett tag tills dörren öppnades. Vi drog ifrån och Lucas stod argt i dörröppningen. Han stängde dörren igen och Kaylie suckade, men jag flinade.

Hon blängde på mig. "Stoop, he don't like you, and that's why he weren't suppose to see that because he is a good friend and he just wants to protect me, he don't think that you're good for me" sa hon och jag höjde ögonbrynen. Är det så hon ser det? " "A friend" ?? It's obvious that he wants to be more than you're friend, that's why he got mad, not because he don't like me, or okay that too" sa jag och hon skrattade. "Are you stupid? He doesn't like me like that we are just friends" sa hon och jag höjde återigen ögonbrynen. Då slutade hon skratta. "Oh my god"

...................................................................

Tack för 4000 visningar och tack till alla röstningar, det gör mina dagar hahah❤️