My badboy

Del. 25

"I have to go back and stop them, I can't let them hurt eachother" sa jag stressat men han höll tillbaka mig och drog in mig i en kram. "Calm down" sa han lugnt och jag försökte att inte gråta.

"Wait here" sa han tillslut och jag tittade oförstående på honom men nickade och sjönk ner på golvet. Jag lutade mig mot skåperna och skakade på huvudet. Såklart att det här behövde hända.

Lucas perspektiv

Jävla idioter alltså, när de vet att det skadar Kaylie? Jag sprang tillbaka till slagsmålet och trängde mig igenom alla människor. Austin och den andra killen (Liam men han kallas X nu hahah) slogs fortfarande men ingen gjorde något åt det. X satt över Austin och slog honom i ansiktet och precis när Austin skulle vände om och slå tillbaka så tog jag tag i X och slet bort honom.

"WHAT THE FUCK ARE YOU TWO DOING?!! DO YOU KNOW HOW MUCH YOU'VE HURT KAYLIE?!!" Skrek jag argt och kollade på dem. Austin reste sig argt upp och drog bort blod från kinden. Båda såg lika hemska ut.

De gav varandra mördarblickar. "I need to go to Kaylie" sa Austin och jag stoppade honom. "You're not going anywhere" sa jag hotfullt och X tänkte också gå till Kaylie. "You either" sa jag lika hotfullt och gick sen därifrån. De gick åt olika håll, X med en tjej och en annan kille och Austin med sitt gäng. (Gud vad töntigt att skriva X orkar inte hahah)

Jag skyndade mig tillbaka till Kaylie. Hon satt lutad mot skåpen och tittade på mig "Thank you" sa hon och jag skakade på huvudet. "Did you see?" Sa jag då jag hoppades på att hon inte sett hur de såg ut. "No, but I heard" sa hon och jag nickade och satte mig bredvid henne.

"Do you want a ride home?" Sa jag och hon skakade på huvudet. "No, It's okay, but thank you" sa hon. "But I want to" sa jag och ställde mig upp. Hon var tyst ett tag och sa sen "okay, thank you"

Kaylies perspektiv

Jag följde med Lucas ut till hans bil och vi satte oss. Han körde iväg och vi pratade inte så mycket, jag kände inte för att prata just då. När vi kom fram så tittade jag på honom. "Thank you" sa jag och log. "No problem, but are you going to be okay?" Sa han och jag nickade. Förutom att Liam och Izac troligen kommer hem snart och jag vet inte vad jag ska säga till dem.

"They are probably coming back soon, you can follow me home if you want?" Sa han och jag log. "Thank you, but they are just going to get worried" sa jag och jag såg att han blev lite besviken. "But I could take your number, we could hang out sometime" sa jag och han sprack upp i ett leende.

När vi bytt nummer så sa vi hejdå och jag gick in i huset. Jag kommer få vara själv ett tag ändå, det måste ju gå en buss så att de kommer hem. När jag kom in så gick jag in i vardagsrummet. Jag slängde mig på soffan och suckade, vilken jävla dag alltså.

Då ringde mobilen. Jag kollade och såg vem det var, Alice. Jag orkade inte svara så jag la på, men fick straxt efter ett till samtal. Jag antog att det var Alice igen men det var det inte, det var Austin. Jag orkade inte svara på honom heller så jag la på och stängde av ljudet på mobilen och kastade den till andra sidan soffan. Sen gick jag upp på övervåning och in på toaletten.

Jag sköljde ansiktet med vatten och torkade det, sen gick jag in i mitt rum och bytte om till mjukiskläder. Sen la jag mig i sängen och tänkte på vad som hänt.

Borde jag vara arg på Izac och Liam? Eller ja det är klart de startade ett slagsmål med Austin. Fast de gjorde det ju bara för att skydda mig? Men ändå, det ger dem inte rättigheten att slå honom. Fast Austin slog ju tillbaks?

Eller ja det är klart han gjorde. Och det var inte Austins fel. Eller kanske lite, han gjorde ju faktiskt alla saker de blev arga för. Men det var länge sen. Och jag vill inte vara arg på någon av dem. Fuuuuck vad ska jag göra? Som sagt så kan jag inte vara sur på någon länge så vafan?

Jag suckade och la mig under täcket och fortsatte tänka på hur jag skulle göra.

Austins perspektiv

Jag ringde henne för 36 gången nu. Inget svar. Inte så konstigt, varför skulle hon vilja prata med mig. Jag var i slagsmål med hennes bästa kompisar och jag vet hur mycket de betyder för henne.

Jag suckade och sparkade till en sten som låg på parkeringen. Jag fortsatte gå mot min bil och ringde en gång till. Inget svar.

...............................................................

Helt ärligt vet jag inte varför man röstar och vad som händer, men det är en stjärna och det är bra hoppas jag hahah. Blir iallafall glad så tack så mycket hahah❤️❤️