My badboy

Del. 63

Nathalie. Innan jag ens hann säga något till henne ställde sig Austin framför mig och la armarna i kors. "What do you want?" Sa han argt och mamma korsade då också armarna. Nathalie kollade ner i marken och hon såg faktiskt ledsen ut. Sen kollade hon upp igen och rakt in i mina ögon.

"I just came, to tell you I'm sorry, like seriously Kaylie I'm so sorry, I'm was so stupid for saying all that and I just want you to know that I was just jealous of you. You have an amzaing mom, you have Austin, you look amazing, you have a lot of friends, like you're perfect and I was just jealous, I wanted to be like you and have friends, because I think we all know I don't have any real friends"

Sa hon och en tår rann ner för hennes kind och hon kollade ner i marken igen. Austin såg fortfarande sur ut men jag kollade nu också ner i golvet. Jag kollade upp igen. "You have nothing to do here, you can might as well leave" sa Austin argt och skulle precis smälla igen dörren, men jag stoppade dörren och öppnade den igen. Mamma och Austin såg lite förvånade ut och Nathalie kollade upp.

Jag tog ett djupt andetag och drog handen genom håret och suckade men sa sen "It's okay, I forgive you" och hon såg väldigt förvånad ut. Austin fick en rynka mellan ögonbrynen. "Uuhm no she doesn't" sa han och kollade på henne. Jag himlade med ögonen mot honom och kollade sen på Nathalie igen.

Hon såg väldigt fortfarande ledsen ut men också lättad över att jag förlåtit henne. "Uhm do you wanna come in and..... talk" sa jag och hon kollade snabbt upp. Austin ställde sig då framför mig. "Okay fine she forgives you but there's no way you're coming in so you can might as well leave now"

"Uhm actually Austin, I think you..... should leave" sa jag försiktigt då jag visste att han skulle bli sur. "What?" Sa han och mamma bara stod och tittade på. "I'll call you later" sa jag och föste ut honom. Nathalie gick försiktigt in och kollade bak på Austin som argt gick hem till sig. "I'm sorry, It's my fault, I should leave" sa hon stressat och vände sig om.

"No ofcourse not, stay" sa jag och hon vände sig om och nickade försiktigt. "We can go upstairs" sa jag och hon nickade. Jag slängde en snabb blick mot mamma och såg direkt att hon inte gillade det här. Jag tittade tillbaka mot Nathalie och sen gick vi upp.

Det var som att det var en helt ny människa. Jag satte mig på sängen och hon satte sig på soffan. "Uhm sooo how are you?" Sa jag och hon log. "I'm fine I guess, you?"

-

Nu hade Nathalie gått för ungefär 1 timme sen och jag hade pratat igenom allt med mamma och nu var jag nervös. Jag hade bokstavligen kastat ut Austin från mitt hus. "I should call him" sa jag och reste mig upp. Mamma nickade och log. Jag gick upp och gick in i rummet och kollade på nattduksbordet men mobilen var inte där.

Jag kollade i sängen också men den var inte där heller. Jag tittade nu igenom hela mitt rum och stönade. "MAMA CAN YOU CALL MY PHONE I'VE LOST IT" skrek jag och mamma ringde. Jag hörde ingenting och suckade. Vart har jag lagt den nu då?

Jag var iallafall tvungen att prata med Austin så jag gick ner, sa hejdå, och gick tvärs över gatan för att prata med honom. När jag nästan var framme kände jag ett hårt slag mot huvudet. Jag föll till marken och kände återigen flera slag och sparkar innan allt blev svart.

........................................................................

Okej jag har inga kommentarer om att det inte kom något kapitel igår, raderade ett helt kapitel igen, men aa här är det iallfall!!!!!❤️❤️❤️