Nörd på heltid, eller?

3.1

Lexis perspektiv

Jag berättade för Disa att jag skulle hjälpa Justin med läxorna. Hon blev först lite misstänksamt men efter jag hade berättat hela historien för henne blev hon mer och mer uppspelt.

"Asså Lexi ni är så söta tillsammans! Han gillar helt klart dig." Skrek hon ut av förtjusning.

~~~~~

Det är en stel stämning när jag går bredvid Justin på väg hem till honom. Stämningen är riktigt pinsam och jag försöker komma på ett bra samtalsämne som är roligt att prata om men inte som behöver ta några djupa vändningar. Vädret är allt för tråkigt och familjen kan vi skippa. Jag hinner inte komma på något innan Justin börjar prata.

"Jag behöver bara gå en sväng till mamma först och hämta lite böcker." Säger han.

"Okej, jag kan följa med." Säger jag och rycker på axlarna.

Vi svänger in på en bred gata med stora villor och ännu större trädgårdar. Jag känner mig illamående och vill spy när som helst. Jag stannar och tittar extra noga på ett fint hus medan Justin går mot ett annat hus intill och tar tre snabba kliv upp för trappan innan han försvinner in i huset. Jag står kvar. Huset ser bekant ut, som om jag har varit här fast i ett annat liv. Jag ryser genom ryggmärgen men försöker att inte tänka på det. Jag går mot huset Justin gick in i, men stannar tvärt igen.

~flashback~
Det är soligt, jag har precis slutat skolan och känner mina ben ta steg efter steg mot den hårda asfalten. Vägen från skolan har jag lärt mig utantill. Jag har räknat matematik och lärt mig vad addition och subtraktion betydde. Vägen svänger och jag ser pappa stå på uppfarten. Han står vid bilen och vinkar till mig. Mamma kommer små springande ut från dörren och hoppar in i bilen.

"Pappa? Mamma? Vad händer? Vart ska ni?" Frågar jag.

"Gumman, jag ska bara skjutsa mamma till flygplatsen sedan kommer jag hem igen." Säger pappa och ler mot mig.

"Mamma? Vart ska du?" Frågar jag.

"Älskling, jag ska bara med jobbet på en liten resa. Jag kommer hem snart. Jag hoppas bara inte att det blir för sent, och att du kan förlåta mig då. Men nu har jag bråttom." Säger hon och kommer fram och kramar mig hårt. "Kom ihåg att jag älskar dig oavsett vad." Hon fäller en tår men sedan backar tillbaka till bilen och hoppar in. Pappa startar motorn och bilen rullar iväg.

"MAMMA!! PAPPA!! ÅK INTE, LÄMNA MIG INTE!" Jag minns att jag springer efter bilen ända till slutet av gatan och tårarna väller fram. En äldre dam kommer ut från en annan villa och kommer fram till mig. Hon kramar om mig och leder mig in till henne. Jag har varit där förut och fått saft och kakor, det fick jag även nu.
~slut på flashback~

Jag stirrar på gatan. Är det samma gata som jag växte upp på? Plötsligt slår det mig, det var så det hade gått till. Jag hade glömt vad som hade hände, men nu när jag ser det kommer jag ihåg. Efter att mamma försvann och pappa blivit alkoholist hade damen tagit hand om mig i några år. Jag var så liten på den tiden, kanske 5 år eller nått, och kunde knappt göra något själv. När jag var 10 år tror jag, minns jag att hon hade gått bort och jag blev så illa tvungen att bo med min pappa igen.

"Lexi vad kollar du på?" Jag hade inte märkt eller hört att Justin kommit ut från huset och ställt sig bakom mig. Jag torkar snabbt bort en liten tår och vänder mig mot honom.

"Inget! Bara tänkte lite, har du böckerna?"

"Ja, här är dem." Säger han och visar upp dem.

"Bra, då går vi."