Nörd på heltid, eller?

3.2

Lexis perspektiv

"Välkommen in." Säger han och öppnar dörren. "Du har ju redan varit här men, du har inte sett mitt rum."

Vi går upp för trappan och in i hans rum. Han slänger ryggsäcken på sängen och sätter sig på skrivbordsstolen. Jag ser mig om kring i rummet och blir ganska stum. Jag hade fått intrycket av att det brukar vara stökigt och saker liggandes överallt. I Justins rum är det stilrent, fläckfritt och allt står i ordning på hyllorna. 

En bubbel säng, ett stort skrivbord som ser oanvänt ut, en garderob, en spegel, en stor matta på golvet och en hylla med massa saker. Det är olika fotografier i tavelramar. På fotografierna så står en glad Liam och Justin bredvid varandra. På en annan bild så ser jag Disa och Justin. På den sista bilden så är det Disa, Justin och Liam tillsammans. Justin och Liam lyfter upp Disa och alla skrattar på bilden. Jag ser också massa mindre fotografier på hyllan. Det är många svartvita bilder på föremål som någon har fotat i naturen och i städer, ser det ut som. Sedan ser jag en systemkamera ligga på hyllan. Den är lite dammig men man ser att den är ganska ny.

"Är det du som har tagit fotografierna?" Frågar jag. Han lyfter blicken från mobilen.

"Ehh...ja." Säger han tveksamt. Som om det skulle vara något att skämmas över.

"Du är sjukt duktig."

"Tack, I guess!" Säger han och ler. Jag går mot sängen och sätter mig med ryggen mot väggen. Öppnar min väska och tar upp läxorna.

"Så Justin? Vad behöver du hjälp med?" Frågar jag. Han suckar men går fram till sängen och öppnar ryggsäcken.

"Matte."

"Okej! Vilken sida är du på?" Frågar jag.
"Sida 36 tror jag."

"36! Du behöver akut hjälp." Säger jag och skrattar.

"Behöver jag inte alls, jag orkar bara inte räkna." Säger han till försvar.

"Mm, okej...vi säger väl så."

Justin sitter nu koncentrerat och försöker räkna eftersom jag tvingade honom. Ibland sneglar han upp på mig och jag kollar tillbaka. Han tar upp mobilen och börjar trycka på den.

"Ingen mobil! Jag kommer inte hjälpa dig om du inte tar det här på riktigt." Säger jag till honom. Han lägger ner mobilen och suckar.

"Det är bara så jävla svårt och jag fattar inte ett piss. Okej, jag suger!"

"Nej det gör du inte. Du behöver bara hitta ditt knep för att förstå." Han nickar sakta och verkar inte förstå ett ord av vad jag sa.

Justins perspektiv

Det var inte precis så här jag hade tänkt mig att det skulle bli. Matematik är så svårt och jag är skitdålig på det. Jag dumförklarar mig själv i stort sätt inför någon jag gilla...r, vänta, va! Jag gillar inte Lexi. Det är fan barnsligt. Hon är smart och min systers kompis så hon kan hjälpa mig med läxorna. Det är allt.

Jag hör hur ytterdörren där nere öppnas och sen stängs. Förmodligen pappa. Jag sneglar mot Lexi men hon verkar inte ha hört det eller så bryr hon sig inte. Hon lutar sig över en bok och skumläser sidorna. Hon tar upp en penna och markerar något i ett anteckningsblock. Hon tar ut tungan mellan läpparna omedvetet och koncentrerar sig på vad hon skriver. Jag har svårt att slita blicken och när hon gör så med läpparna ser hon otroligt sny...smart ut. Jag avbryts i mina tankar av att någon kommer in i rummet. Jag stelnar till.

"Lexi, hej! Vad gör du här?" Lexi kollar upp och får ett leende på läpparna. Hon verkar inte ett dugg orolig.

"Hej Disa. Justin bad mig hjälpa honom med läxorna." Svarar Lexi. Disa vänder sig till mig och spänner ögonen i mig på ett ögonblick.

"Justin kom. Vi ska snacka." Säger Disa och går ut genom dörren. Jag följer efter henne och stänger dörren bakom mig.

"Justin vad fan håller du på med? Jag sa ju att du skulle hålla dig borta från henne." Säger hon strängt.

"Jag vet. Okej, jag behövde bara hjälp med läxorna." Säger jag som försvar.

"Du hade kunnat fråga mig. Du vet jag har också bra betyg." Säger hon och höjer på ögonbrynen.Jag kollar på henne och funderar en stund. Ska jag berätta sanningen? Är sanningen tillräcklig för att övertyga Lexi? Jag drar i Disas arm och går in till hennes rum och stänger dörren. Utifall Lexi skulle råka höra.

"Okej okej, jag ska berätta."

"Ja, det hoppas jag." Säger hon med en suck.

"Jag...jag har förändrats. Jag lovar. Jag har inte haft en tanke på att ligga med henne, jag vill bara ha hjälp med matten." Svarar jag. Nu när jag väl tänker efter är det faktiskt halva sanningen. Men vad är hela sanningen då? Disa nickar instämmande, som om hon överväger om hon ska tro på vad jag säger.

"Jag har inga planer på att ligga med henne, jag lovar." Säger jag övertygande. Försöker du övertyga dig själv eller Disa, Justin? Tillslut nickar hon och flinar istället.

"Ja, det är klart. Om du var kåt efter Lexi skulle din nedre del redan peka rakt ut tvärs över rummet. Vilket den inte gör!" Skrattar hon fram och springer ner för trappan. Jag slungar mig efter henne men hon är redan ute ur rummet.

"Håll käften!" Skriker jag efter henne. Det är faktiskt skillnad på att vara kåt och gilla någon, men jag skulle inte vilja att Lexi råkade höra något av det.

"Justin gillar Lexi, nananananana! Justin och Lexi sitter i ett träd..." Hör jag från nedervåningen. Jag himlar med ögonen och går tillbaka till mitt rum men innan jag trycker ner handtaget kommer en flinande Disa upp igen.

"Jag sa ju att jag inte gillar henne." Bestämt ställde jag mig med armarna i kors, påminde mig själv om att jag nu stod precis utanför mitt rum och sänkte rösten.

"Justin, att säga vad man tycker till en person är hur modigt och coolt som helst. Man blir ingen mjukis, man blir en gentleman och tjejerna kommer avguda dig mer än vad de redan gör." Säger hon och klappar mig på axeln. "Men istället väljer du att skita i vad tjejer känner och ligger bara med dem istället." Jag känner ett lätt slag mot bakhuvudet. "Och dem tjejer du inte ligger med, ja dem kastar du istället vatten på i matsalen." Hon ger mig en menande blick och för en gångs skull kommer jag inte på något att svara med. Har hon rätt, är jag verkligen så hemsk? Vi går tillbaka till mitt rum.

"Lexi kan jag få prata med dig också?" Frågar Disa efter att hon öppnat dörren. Jag går in genom dörren och Lexi kollar förvånat på oss båda.

"Vad är detta egentligen? Ett korsförhör eller?" Jag skrattar nervöst och kliar mig i bakhuvudet. Du skulle bara veta.

"När vi pratar om Disa är det alltid ett korsförhör." Säger jag och sätter mig på skrivbordsstolen. Lexi går ut genom dörren. Först hör jag nästan ingenting, bara massa mummel. Men efter ett tag hör jag Disa börja prata lite högre. Disa öppnar dörren och Lexi kommer in och himlar med ögonen.

"Se nu till att inte få F i matten, du lär behöva all hjälp du kan få." Säger hon, flinar, och stänger sedan snabbt dörren.

Både jag och Lexi ger ifrån oss ett kort skratt och våra blickar möts. Hon harklar sig och vänder bort blicken.

"Så...hjälp var det va?" Frågar hon.

"Ja, precis." Säger jag och harklar mig. Hon går fram till mig och lutar sig över boken.