Nörd på heltid, eller?

4.7

Disas perspektiv

Jag hade kommit hem klockan 16.00 igår och varken Justin eller Lexi var hemma så jag antog att de gjorde något tillsammans. Så jag satte mig och kollade på serier hela kvällen istället.

Nu sitter jag i köket precis efter jag kommit från vardagsrummet. Jag hör röster från vardagsrummet och fotsteg påväg mot köket. Justin och Lexi kommer gåendes hans i hand...skämta. Lexi kommer in i köket och kollar på mig som om hon skulle vilja döda mig.

"Vad har du och Justin hållit på med då?" Säger jag och vickar på ögonbrynen.

"Disa! Håll käften!" Lexi ser trött och irriterad ut. Hon är nog ingen morgonperson, ändå ser jag ett kort leende på hennes läppar innan hon skymmer det genom att öppna kylskåpet. Efter några minuter kommer Justin hasande in i köket. Han ser nästan tröttare ut än Lexi. Vi sitter vid matbordet och jag berättar om min arbetsdag igår eftersom både Lexi och Justin är knäpptysta. Tillslut öppnar Lexi munnen.

"Justin!? Vad hände igår? Hur hamnade vi där vi hamnade?" Frågar Lexi Justin.

"Vänta va!? Vadå...du vet inte?" Säger jag förvånat.

"Eyy! Lyssna på mig. Påväg hem från parken så mådde du jättedåligt. Nu är ju jag ingen doktor, men du svimmade iallafall. Eller på något sätt blev du medvetslös, tror jag." Säger Justin som försvar som om det vore hans fel. Han kollar tillbaka ner i sin skål av trötthet.

Lexis perspektiv

Jag sitter vid köksbordet och kan fortfarande inte smälta händelsen. Varje gång jag tänker på den, får jag obehagliga rysningar i kroppen. Jag somnade omedvetet bredvid Justin. Jag kan inte avgöra om de är är positiva eller negativa.

"Ehh... jag går upp" säger jag till Justin och Disa.

Jag sätter mig på Disas säng och lägger huvudet i händerna. Tysta röster hörs från nedervåningen och sedan en dörr som öppnas och stängs. Några minuter senare ropar Disa på mig att komma ner. Jag byter kläder till ett par jeans, ett svart linne och en grön svart flanell skjorta, sedan går jag ner till köket. I köket sitter nu Disas pappa också.

"Hej Lexi, jag letade efter dig." Säger han.

"Jahopp? Vad ville du mig?" Frågar jag.

"Det gäller jobbet som assistent!"

"Va!? Har du...ska jag få..."

"Lugn, jag ska berätta!"

Jag, Disa och hennes pappa gick in i samma rum som förra gången. Han sätter sig ner men verkar inte vilja börja så både Disa och jag måste harkla oss för att han ska börja.

"Jag kan tyvärr inte ge dig jobbet som min assistent!" Säger han tillslut.

"Va!?"

"Ja, jag kan inte ge dig jobbet som min a..."

"Den delen hörde jag. Men varför?!" Frågar jag.

"Det beror på att vi känner varandra för bra. Jag är din kompis pappa och enligt företaget får det inte vara så."

"Men hur ska jag då göra, jag vill inte bo på min soptipp längre. Jag vill kunna göra saker som vilken tonåring som helst utan att min kompis ska behöva betala för det." Säger jag förtvivlat. Fredrik aka Disas pappa lyser sakta upp i ett långsamt leende.

"Därför har jag fixat så att du fått ett jobb hos min kollega. Han behöver en medhjälpare. Han ger även högra lön." Säger Fredrik efter att jag insett att jag kanske kommer behöva dö i husvagnen. Men phuuw! Det löste sig.