Nörd på heltid, eller?

3.9

Lexis perspektiv

Justin har kommit alldeles för nära inpå mitt privata område, min egna bubbla där ingen annan än jag får vara, förutom Disa också kanske. Han placerar långsamt ena handen på väggen precis predvid mit ansikte. Jag tappar nästan all känsel i hela kroppen och jag slutar andas för en kort stund. Mina armar hänger tugnt längs med sidorna om mig och jag kan inte förmå mig till att trycka bort honom. Långt inne i mig känner jag känslan av att det här är rätt, det är här jag borde vara. Men jag trycker snabbt bort den känslan. 

Justin ser mig stadigt i ögonen och biter mig hårt i läppen för att inte yttra de orden jag precis hade tänkt säga. Det verkar starta något hos honom för hans blick glider ner mot mina läppar i det ögonblicket. Plötsligt verkar han ta in varje millimeter av mitt ansikte med sin blick, den flackar omkring utan att han själv tänker på det. Jag stelnar till och vet inte vad jag ska gör, vad gör han ens? Hur ska jag beete mig. Han lyfter andra handen långsamt och placerar den på andra sidan av mitt ansikte, alla tillfällen att dra sig undan och bara gå tillbaka till Disas rum försvann. Ett konstigt bubbland börjar långsamt ta form i den nedre delan av magen. Kommer jag spy, nej snälla inte nu. Jag slår igen ögonen och blundar till bultandet av mitt egna hjärta. Jag tänker på drömmen jag hade, hur min pappa hade trykt in mig i hörnet. Jag tänker på hur rädd alla gånger jag varit när han blivit arg och hårt slängt in mig i väggen. Jag kniper igen ögonen hårdare och väntar på slaget som ska träffa mig över kinden. För det är väl därför ett as som Justin trycker upp mig mot väggen, eller hur? Hela min kropp skakar. Mardrömmen har blivit till verklighet. Men det är inte pappa den här gången, nu är det Justin. 

"Öppna ögonen." Hör jag honom viska precis intill mitt ansikte. Jag gör som han säger, van att lyda order. När jag slår upp ögonen möts jag av något som jag bara kan förklara som en förtrollning. Jag blir helt uppslukad av hans ögon så nära mina. 

Jag hinner inte tänka mycket men jag hör mina och hans hårt hamrande hjärtslag. Han kommer närmare och närmare tills det inte är mer än någon millimeter kvar. Jag kan känna hans djupa men ivriga andetag mot mina egna läppar. Vad gör han? Det klickar till i hjärnan och jag känner mina kinder bli varma. Han tänker inte slå mig, han tänker ky... Hans läppar kraschar hårt på mina egna. Jag spärrar upp ögonen och drar hastigt efter andan. Den snabba rörelsen hade förvånat mig mest och i flera sekunder kunde jag inte röra en muskel. Jag lutar mig frammåt och sjunker in i hans mjuka masserande mot mina läppar. Han hade satt sina händer mot väggen bakom mitt huvud för att kunna stödja sig. Jag känner hans ena hand släppa från väggen och greppa tag om min nacke istället. Ett nästan ohörbart stön slinker ur mig och jag blir så förvånad av hur gärna jag vill att han ska fortsätta kyssa mig. Han verkar vilja fortsätta lika mycket som jag för han pressar mig om ännu närmare honom. 

Jag känner att han ler mot mig i kyssen och den blir bara dessperatare och desperatare. Hans båda händer greppar nu tag om mitt ansikte och jag biter löst i hans nedreläpp för att be om mer. Nu är det hans tur att morra tyst av begär. Hans händer flyttas från mitt ansikte och varndrar ner över hela min kropp medan kyssen går över till hångel. Jag flyttar mina händer som hamnat runt hans nacke ner till hans bröstkorg där jag smeker honom. Han trycker mig tillbaka mot väggen och pressar hela sin vältränade kropp mot min lilla smala kropp. Vi båda börjar andas tyngre och luften i mina lungor börjar långsamt att ta slut. Han själv verkar inte längre kunna kyssa mig utan drar sig snabbt ifrån och andas högt och djupt. Jag drar in luft i lungorna och öppnar ögonen långsamt. Justin står redan och kollar laddat på mig, forfarande med händerna omkring min kropp, som om han skulle kunna slänga sig över mig igen efter att jag hämtat andan. 

Med händerna på hans bröstkorg puttar jag löst bort honom och han tar ett steg bakåt och hans händer faller av mig. Jag behöver tänka och jag kan definitivt inte tänka klart om han står nära mig. Jag behöver utrymme mellan oss om min hjärna ska fungera. Vad fan hände precis? Justin kysste mig, han kysste mig, MIG. Varför gjorde han det? Och jag kysste honom tillbaka, jag kysste Justin. JAG har kysst ingen mindre än JUSTIN, och jag gillade det. Jag hade bett om mer. Jag hade velat kyssa honom hur länge som helst. Jag är så körd.

Jag ser upp på honom, märker att den jäveln fortfarande står i sin dumma handduk runt midjan. Jag förbjuder min hjärna att ens fundre på vad som finns under handduken och föröker att istället vara kvar i nuet. 

Jag ser storögt på honom och känner med handen på mina svullna läppar. "Du...du kysste mig." Viskar jag tyst fram, forfarande i chock. 

"Jag var tvungen." Svarar han och tar ett litet steg frammmåt. Jag sträcker upp handen att han ska stanna där han är. Jag behöver inte det här i mitt liv just nu. Det är redan kompicerat som det är.

"Hur kan man vara tvungen att kyssa någon?" Frågar jag, nu med en mer upprörd ton i rösten. Vem tror han att han är?

"Du skulle aldrig förstå om..."

"Nej det har du rätt i, jag förstår inte ett skit." Avbryter jag honom. Utan att se på honom suckar jag, släpper lite på ilskan och rensar huvudet. "Hursomhelst, vi får prata om det imorgon eller någon annan dag, jag är trött och vill sova nu." 

Innan jag hinner stänga igen dörren till Disas rum hör jag Justin. "Lova att inte säga något till Disa." Han ser på mig med uttryckslös blick. Jag fattar inte varför han vill hålla det hemligt, de flesta players brukar skryta om det, men jag nickar mot honom och han försvinner sedan in på sitt rum.