Nörd på heltid, eller?

6.8

Justins perspektiv

Veckorna innan vi hade grillfesten hade gått långsamt. Minut för minut hade jag räknat när jag satt på olika lektioner, förutom när jag skolkade hälften av tiden. Veckorna efter grillfesten hade gått alldeles för fort. Jag hade kommit i tid till lektioner och försökt att hänga med när lärarna pratade om y-axlar och x-vinklar, Gustav Vasas mamma och pappas kusiner som startat ett krig med några bönder på 1990-talet typ. Lexi hade nämnt att Gustav Vada redan var död på 90-talet när vi pluggade tillsammans. Men min magkänsla säger mig att hon har fel.

Hursomhelst så hade jag nästan full närvaro de sista veckorna innan sommarlovet. Det kanske låter klyschigt, tro mig det tycker jag också. Badboy killen har blivit en mjukis och ändrar sig för en tjej. Hur många sådan historier finns det lixom inte? Men grejen med Lexi är att hon har inte sagt till mig att ändra på mig. Hon tvingar mig inte till olika riktningar för att få en Justin som hon vill ha. Hon bara låter mig vara som jag är, med brister och allt. Jag tog inte heller ett beslut om att vara duktigare i skolan, det kom automatiskt. Jag gick upp när väckarklockan ringde och gick till skolan, satt på min skolbänk när läraren kom in genom dörren. Lärarens min när hon kom in skulle man kunna kalla "förvånad 2.0". Allt tack vara Lexi utan att vara medveten om det. Det första jag tänkte på när jag vaknade var ungefär hur jag skulle bete mig kring Lexi, vilka raster vi hade tillsammans och vad jag skulle ha på mig för att lexi skulle gilla mig mer. Fånigt jag vet, men när Lexi är i närheten känns ingenting fånigt.

"Justin! Sluta dagdrömma och skriv färdigt provet!" Säger lärarens röst. Jag vaknar till liv och kollar upp på henne. Jag nickar och konsentrerar mig på provet.

Räkna ut arean på apelsinen och skriv...ugh det här är sååå tråkigt. Jag orkar inte ens läsa frågorna i huvudet. Jag försöker en gång till men med en annan teknik. Jag föreställer mig vad Lexi skulle ha sagt till mig för att jag skulle kunna koncentrera mig.

Jag reser mig från bänken och går fram med mitt prov till läraren. Jag är inte först men jag är inte sist heller. Jag hoppas verkligen att jag klarar detta prov så att jag slipper gå om andra året igen. Jag går snabbt ut från klassrummet och skyndar bort till klassrummet där jag vet Lexi och Disa har sin lektion.

Oscars perspektiv

"Fan! Ge mig lite mer av det där Henke." Säger jag till honom. Henke kollar lite skeptiskt på mig.

"Jag tror det räcker för ikväll Oscar, du verkar vara ute på djupa hav redan."

"Fan vad du snackar, det gör bara så jävla ont, så hit med grejerna." Säger jag igen. Jag vet inte om jag är hög, död eller medvetslös men smärtan i bröstkorgen går inte över.

"Oscar har det hänt något? Du verkar ganska nere." Frågar Henke som sitter mitt i mot mig på parkbänken.

"Jag är en sådan jävla mjukis, viste du det?" Säger jag och är nära på att decka totalt på bänken.

"Oscar du har både rökt på och druckit idag, är det något allvarligt som har hänt?" Frågar Henke mig och kollar oroligt på mig. Varför gör han det? Är jag ledsen över nått eller.

"Oscar, jag har hört att vissa känslor stärks när man blir hög." Säger Henke igen.

"Jahopp, och vad vill du få fram med det?" Frågar jag honom och fnissar som om han sagt ett skämt. Varför skrattade jag? Vad håller jag på med?

"Asså, du är så borta så jag skulle lika gärna kunna prata med en sten och få ett bättre svar." Säger Henke och verkar ge upp efter att ha försökt fört en konversation med mig.

"Jag känner ingen Sten, känner du någon som heter Sten. Jag skulle gärna vilja prata med en Sten, fatta vilken konversation jag och Sten skulle ha och..."

"Oscar, bara håll käften så att mina öron inte börjar blöda." Säger han och suckar.