Nörd på heltid, eller?

5.8

Lexis perspektiv

Vi går mot hallen och alla klär på sig ytterkläder. Jag sneglar mot Disa som letar efter sina skor efter ett tag ser hon dem intryckta under skohyllan. Hon ska precis sträcka sig efter dem när hon stannar upp i rörelsen och kollar sig fundersamt omkring. Hon ser ut att tänka så det knakar. Hon till och ned kliar sig i huvudet precis som i alla filmer man sätt. När hon ser att jag kollar på henne böjer hon sig fram och viskar tyst.

"Jag måste ha varit helt död när jag kom hem för jag har inget minne av att det hängde 4 st jackor eller att det stod 4 st par skor här i hallen." Säger hon tyst och kollar sig omkring. Jag kan inte låta bli att skratta åt henne. Tillslut ger hon upp och verkar inse att hon inte kommer ihåg något av att killarna var hemma så hon klär på sig jackan och skorna och springer ut till de andra.

Vi går mot affären alla tillsammans i en trupp. När jag tänker på det måste det se hur roligt ut som helst. Efter ett tag har truppen delat upp sig lite och jag går för tillfället med Disa och Oscar på varsin sida. Någon stannar framför mig och jag går in i personen.

"Killar! Vi hade kunnat ta mopparna!" Skriker Liam ut efter att jag krockar i honom.

"Men tjejerna då?" Frågar Oscar.

"De hade ju bara kunnat sitta där bak." Säger Liam igen och sucker trött.

"Japp, bakom Justins och Liams moppe!" säger Erik och flinar.

Jag märker hur både Justin och Liam stelnar till men himlar sedan åt Erik som flinar ännu mer mot dem.

Vi kommer fram till affären och killarna går in för att köpa dricka och annat som de skulle ha. Jag och Disa sätter oss på en bänk bredvid affären. Den har stått där så länge jag kan minnas. Jag sätter mig på bänken och tänker efter om jag någonsin har suttit på den. Nej!? Eller, kanske!

~Flashback~
"Lexi? Hoppa ut från bilen. Mamma och jag ska bara handla lite."

"JAG VILL INTE, JAGVILLINTEJAGVILLINTE!"

"Lexi, sluta skrik. Om du följer med får du en glass, med choklad, som du tycker är så god."

"Okej då, men du måste lova pappis!" Säger jag.

"Så ja, bra Lexi!" Säger mamma som tar i min hand. I min andra hand håller jag i min nallebjörn som jag har haft sedan har var liten. Nu är jag faktiskt 5 år.
~Flashback slut~

"LEXI, LEXI! Vad tänker du på?"

"Ehh...va?!" Svarar jag Disa som viftat med sina armar framför mitt ansikte.

"Lexi, vad tänker du på? Du satt och kollade mitt ut i luften." Frågar hon igen. Jag kollar mig omkring så att ingen är i närheten och skulle råka höra.

"Jag har på senare tid börjat få massa minnen och tillbaka blickar jag inte har haft innan. Jag har aldrig vetat hur mina föräldrar sett ut, men jag tror jag vet nu!" Svarar jag och kollar på Disa.

"Vad vet du nu?" Frågar någon bakom mig. Jag vänder på huvudet och ser Justin med Liam, Oscar och Erik bakom sig.

"Ehh...Ett matte tal jag inte viste hur jag skulle räkna ut, men som jag vet nu!" Säger jag snabbt och andas ut när Justin bara nickar åt mig redan efter att ha hört ordet Matematik och verkar inte lyssna mer efter det.

Erik öppnar sin dricka och börjar snacka om någon snygg tjej han tydligen såg. Sedan nämner han något jag inte trodde jag skulle koppla men på något sätt gör min hjärna det isllafall.

"....Justins syster....Liams crush...hemligt..."

Jag ger ifrån mig ett konstigt ljud som leder till att alla blickar är riktade mot mig. Erik kommer av sig och kollar undrande på mig. Jag ser säkerligen ut som ett förvånat spöke. Jag sätter långsamt upp händerna för munnen för att inte göra fler ljud. Om jag tror rätt av det jag har hört är detta så sjukt klyschigt. Jag kollar på Diss och flinar retsamt mot henne. Sedan kollar jag på Liam och ser att han långsamt börjar fatta vad jag vet. Liam är hemligt jävla förälskad i Disa. Och om jag känner dessa personer tillräckligt bra så har han varit det sedan han, Justin och Disa var små.