Nörd på heltid, eller?

3.5

Lexis perspektiv

Disa kollade på mig och tog tag i min hand så att jag skulle veta att hon fanns där.

"Så...Lexi? Varför vill du ha detta jobb?" Frågar han. Mr Barkley hade fått något konstig ljud i halsen men jag kom fram till att det bara var hans jobb röst.

"Jag behöver pengar, som många ungdomar idag behöver. Jag tror speciellt jag, för mig är det extra viktigt för jag vill klara mig själv." Jag kollar på Disa med bedjande ögon. Det var enklare att säga det till henne än till en vuxen.

"Pappa, Lexi har ljugit om sina föräldrar. Så jag tror det är bäst om du hör allt från början om varför Lexi behöver detta jobb." Säger hon och jag nickar som ett tack.

"Okej....om du vill kan du säga Fredrik till mig. Om det är jobbigt att berätta så kan du berätta det för Disa igen och jag sitter bara här och lyssnar." Säger han för att lungan ner mig. Förvånansvärt nog så fungerar det. Jag nickar mot honom och börjar berätta.

"Du vet att jag heter Lexi men jag har ingen anning om vad jag heter i efternamn, det kommer jag inte ihåg. Jag tror jag är 17 år och vet att jag inte har någon mamma eller pappa. Det vill säga att jag har behövt klara mig själv i kanske 14 år. Jag kommer inte ihåg vad min mamma hette men någonting på O tror jag. Pappa hette John eller Johan kanske." Jag berättar så mycket som jag kommer ihåg om min barndom. Pappa dog, bla bla bla. Mamma försvann, bla bla bla." Denna historia verkar aldrig få lämna mig eller mitt liv ifred. Den måste hela tiden tas upp gång på gång. När jag är klar sitter jag orörlig och förutom benet som studsar upp och ner. Mina kinder har blivit blöta och när jag sneglar på Disa har hon också gråtit.

"Hur många känner till din bakgrund. Någon i skolan?"

"Nej, inte vad jag vet. Det är bara du och Disa. Justin känner inte ens till den." Säger jag med skrovlig röst. "Jag skulle uppskatta att han förblir ovetande tills jag berättar det för honom." Säger jag. Jag får en nick som svar.

"Jag har tystnads plikt, så jag säger inget utan din tillåtelse." Säger han.

"Är det ens möjlig för mig i framtiden att bli vad jag vill. Jag vet inte vad jag ska ta mig till." Säger jag desperat.

"Lugn Lexi." Säger han. "Jag kan inte bara ge dig detta jobb, det krävs den del pappersarbete och mycket annat, men som din kompis pappa ska jag hjälpa dig hitta jobb och pengar. Först och främst måste du få en legitimation så att du vet vem du är." Sa Fredrik med en lugn och erfaren röst. "Tillsvidare får du självklart bo hemma hos oss om du vill. Vi har tillgång till rinnande vatten och ett ordentligt badrum vilket borde vara en boskillnad från din nuvarande bostad skulle jag tro."

"Tack så jättemycket." Säger jag och känner lättnaden genom hela kroppen som ett härligt lyckorus.

Jag och Disa går ut från rummet. Vi ser Justin sitta i vardagsrummet och kolla på någon film.   Vi sätter oss ner i soffan också. Jag sneglar på Justin som sitter med armarna i kors och benen rakt fram. Han tittar snabbt på mig innan han vänder tillbaka blicken till tv:n.

"Justin, bara så du vet så kommer Lexi sova här inatt och några till kanske." Säger Disa utan att vända blicken från tv:n. Han såg på mig en stund och sedan på Disa som om han ville fråga något men lät bli och nickade sedan med ett enkelt okej.