Nörd på heltid, eller?

3.8

Lexis perspektiv

PANG!

Badrumsdörren slås upp och träffar mig rakt i pannan. Jag tappar balansen och ramlar baklänges och landar med en hård duns på rumpan.

"Aj! Fuck mitt huvud." Väser jag ut och tar mig för pannan.

"Oh shit, Lexi? Vad gör du här?" Väser en förvånad Justin när jag vänder upp huvedet för att se på personen.

"Jag ska mata grisarna i er trädgård för att sen flyga till månen, vad fan tror du?" Svarar jag sarkastisk men pekar sedan på badrummet. 

Jag gnuggar mitt huvud igen men kan inte låta bli att dra lite på läpparna. Jag vänder upp blicken på Justin som har böjt sig över mig och sträckt fram en hand för mig att ta tag i. Det är inte handen som drar till sig min uppmärksamhet utan det faktum att allt jag kan se är hans otroligt vältränade mage. Han drar upp mig och jag lägger också märke till att han endast har en handduk runt midjan. Vem ens, va, varför? Sätt på dig byxor åtminstone människa. Hans bruna hår står åt alla håll men på något sätt ser det fortfarande stylat ut. Hur fan lyckas man med det? Jag märker att mina ögon har gått uppifrån och ner ett antal gånger och de stannar gång på gång vid hans mage och V linje. Jag blir plötsligt extra medveten om vad jag själv har på mig, för hans blick går upp och ner precis som min. Min stora vita T-shirt, som jag använder som sovtröja, går knappt ner över rumpan och det känns som att allting lyser igenom det tunna tyget. Helvete. Jag får bara hoppas på att det är tillräckligt mörkt i korridoren. Jag tänker efter ett tag och märker att vi måste ha stått här i minst 30 sekunder utan att säga något.

"Ehh Justin, jag måste in i badrummet." Säger jag tyst och nickar menande mot dörren jag gick in i. Han vänder blicken till mina ögon och inser vad som hänt. Det är för mörkt för att jag ska vara 100 precent ssäker men jag tror mig se en lätt röd nyans som sprider sig på hans kinder.

Han harklar sig och stiger åt sidan så att jag kan komma förbi "visst...absolut...jag ska precis gå nu...så du...du kan gå in där." Jag nickar svagt som tack och ler mot honom.

Jag stänger badrums dörren bakom mig och går in. Jag hör inga steg utanför badrummet utan allt blir lika knäpptyst som innan. Aja, Justin kanske är väldigt bra på att smyga, vad vet jag? När jag är klar i badrummet går jag ut igen och vänder mig mot Disas sovrum. Jag märker en skugga stå lutad mot väggen bredvid och för några sekunder är jag påväg att skrika. Men jag inser att det är Justin. Han gick aldrig tillbaka till sitt rum. Han flackar inte omkring med blicken utan han ser mig stadigt i ögonen. Jag är inte beredd på hans ändrade beteende så jag grips smått av panik och bakar sakta, sakta baklänges till jag nuddar väggen på andra sidan korridoren. Justin följer med i mina steg och ställer sig framför mig. Jag svettas och skakar. Denna händelse påminner allt för mycket om drömmen jag hade. Långsamt börjar jag andas tunga och djupa andetg för att lugna ner mig själv. Andas in, andas ut, andas in, andas ut. Få inte panik nu.