Nörd på heltid, eller?

4.9

Liams perspektiv

Jag kollar mig omkring för att leta efter någon jag känner. Jag ser ganska många andra killar som jag vet vilka de är men inte brukar prata med. Dörren öppnas i korridoren och jag har svårt att hålla inne ett leende. Jag står vid mitt skåp för att gå till lektionen men jag stannar Ett ögonblick. Genom dörren kommer en tjej. Det är inte vilken tjej som helst. Denna tjej har jävligt snygg kropp, hon är smart, har bra klädsmak, vet vem hon är och står upp för sina vänner. Världens sexigaste leende och jag har haft en crush på henne sjukt länge nu. Hon var ganska osynlig i början och jag vågade inte erkänna det. Jag vet också att om jag berättar det för Justin kommer han döda mig för jag vet precis vad han känner för henne. Helvete!

"Tja Lexi" säger jag nervöst. Jag försöker komma på något att prata om för att dämpa mina skakande händer. "Har du sätt Justin?"

Lexis perspektiv

Jag och Disa hade gått från lektionen och var påväg till våra skåp.

"Kolla!?" Säger Disa.

Jag vänder huvudet där Disa pekar och försöker se vad som händer. På skolgården står Sandra och hennes vänner om man kan kalla dem det. De verkar ha omringat någon kortare person som verkar gå i första året men det är svårt att se vem det är. En irritation börjar långsamt växa inom mig. Jag hatar när personer som Sandra har så dåligt självförtroende att hon måste mobba yngre för att behålla status. Sandra har just status för att alla är rädda för henne! Literlly! Jag är trött på att hon behandlar alla dåligt, att hon använder både fysiska och psykiska metoder för att tränga in i folks hjärnor och förstöra alla förhoppningar, drömmar och idéer de har. Jag är trött på att alla lärare beter sig som blinda och inte lägger märke till skolans dåliga trygghet. Det finns inte en själ på denna skola som blivit nertryckt av antingen Sandra eller Justin, jag mena Gamla Justin! Disa kollar på mig och ser själv ganska så spänd ut. Jag sneglar ner på mig själv och märker att mina knogar har vitnat och mina naglar tränger in i huden. Jag rycker snabbt till börjar jogga ut till skolgården. Jag hör Disa springa bakom mig. Påvägen till skolgården hinner jag bara tänka på en sak, Varför? Varför gör man så mot en person, mot mig, mot Disa, mot alla personer som ser annorlunda ut, beter sig annorlunda, är speciella på sitt sätt som gör samhället unikt. Sandra verkar inte tillräckligt många hjärnceller för att förstå det men en sak är säker. Jag är trött på att ta skit från henne, trött på att leva ett tragiskt liv, trött på att tycka synd om mig själv. Jag samlar mod ända från tårna och försöker hitta så mycket självförtroende som jag har kvar i kroppen, precis som imorse.

"SANDRA, VA FAN HÅLLER DU PÅ MED!" Skriker jag. Hela folksamlingen vänder sina ansikten mot mig och glor ut varenda kroppsdel känns det som. Jag kliver fram i mitten, där står en liten tjej i smutsiga kläder och hela sin ryggsäck utspridd på skolgården. Böcker, pennor, papper, hörlurar, allt som kan tänkas finnas i en skolryggsäck. Kläderna har säkert blivit smutsiga på grund av Sandra. Hon har på sig ett bar ljusblåa jeans, en vanlig grå t-shirt med ett märke på. Hon hade kunnat vara vem som helst. Nå är jeansen och tröjan smutsiga och på tröjan finns flera hål och jeansen är uppskrapade.

"Lexi!? Och varför tar nörden ton när hon bara är en NÖRD!" Först låter Sandra förvånad men i slutet av meningen höjer hon rösten och får tillbaka sin kaxiga och elaka sida. Jag går fram till tjejen och hjälper henne upp. Disa har gått fram till ryggsäcken och hjälper till att samla ihop allt som ligger utanför väskan.

"SANDRA VARFÖR GÖR DU DETTA?"

"Lexi...Lexi, lilla Lexi! Vill du veta varför?" Utan att vänta på svar forsätter hon. "Den där snorungen spillde vatten på mig. Hon och hennes fula tryne förstörde just min dag, då måsta jag se till så att hon lär sig en läxa. Det är precis vad jag kommer att ge dig nu också." Sandra flinar mot mig och blickar snabbt till sina "kompisar" som sedan också börjar flina med henne.

"Varför ska jag bli sönder slagen för att ha fört en konversation med dig?" Min röst har helt plötsligt blivit helt lugn. Jag känner självförtroendet växa.

"För att du och dina fula kläder tär på mina ögon!" Säger hon och hennes kompisar skrattar lågt.

"Sandra? Vet du vad ögon locken är till för? Man kan stänga ögonen! Om du tycker jag är så ful, eller denna tjej är ful, eller han där borta i gröna byxor, eller varför inta alla på hela denna skolan, varför blundar du inte då?" Jag tar en paus och kollar på Sandra. Hon tvekar ett tag på vad hon ska säga och då tar jag min chans att fortsätta. Jag går runt i ringen och kollar ut över alla människor. Hela skolan måste ha kommit ut för att se vad det är som sker. Jag fastnar extra länge för ett par ögon som jag känner igen.

"Jag har en fråga här till alla människor på skolgården." Skriker jag så att alla kan höra mig. "Vilka här har känt sig nertryckta av Sandra och hennes kompisar och undrat, VAFAN HAR JAG GJORT FÖR FEL?" Jag tar en paus och räcker upp handen. Jag ser Disa räcka upp handen och ler mot henne. Långsamt, långsamt börjar man se händer i folkmängden. "Jag kan bara berätta för er att ni har inte gjort ett jävla skit förutan att bara vara er själva. Ni har bara olyckligtvis blivit utvalda av Sandra för att hon ska få kunna trycka ner er, för det är det hon tyvär lever för." Jag tar en paus men bestämmer mig för att fortsätta. "Till er som räckte upp handen kan jag bara säga JAG FÖRSTÅ HUR DET KÄNNS, ni kommer lyckas i era liv framöver! Till dig Sandra kan jag bara säga SHUT THE FUCK UPP OCH BETE DIG SOM EN JÄVLA MÄNNISKA MED FÖRSTÅND!" Jag ser att Disa har plockat upp tjejens saker och sedan gett det till henne. Jag tar Disa och tjejens händer och drar med mig de bort tillbaka till byggnaden för att gå till skolsyster.

"Ahhh, ugh" jag hinner inte förstå vad det är som händer fören jag ligger på marken. Det värker i näsan och jag känner hur det rinner blod från den och andra ställen i ansiktet.

Sandra hade sprungit på mig bakifrån och knuffat, nästan slängt mig ner på marken. Oturligt hade jag glidit mot den grusiga asfalten och skrapat upp hela ansiktet. Några skrink och flämtningar hörs från folkmassan, sedan blir det tyst.

"NÖRDEN? Jag ska tala om för dig vad ditt problem är. Du är ful, du är äcklig för samhället, förstör för alla. Jag gör skolan en tjänst när jag pratar för alla här. ALLA HÄR HATAR DIG! VARENDA JÄVLA MISSFOSTER PÅ SKOLAN HATAR JUST DIG, DIN NÖRD!" Skriker hon och flinar. Hennes kompisar står några meter baken henne efter henne lilla språng mot mig. Det är första gången som de inte flinar eller fnissar i bakgrunden.

Jag reser mig upp och känner att jag tappat alldeles för mycket blod. Huvudet snurar på mig och jag har svårt att hålla balansen. Jag skymtar Disa som springer iväg åt skolsysterns kontor. Jag kollar tillbaka på Sandra som står och flinar mot mig. Helt plötsligt börjar allt bli disigt och jag börjar se i slowmotion. Sandra lyfter handen och slår mig på kinden igen. Ingen smärta alls faktiskt. Sedan kommer slag efter slag, spark efter spark. Magsäcken åker med jämna mellanrum upp i halsen och sedan tillbaka. Hjärnan håller på att sprängas av allt som sker. Plötsligt slutar jag känna smärtan som bultar i min kropp. Jag ser ett par fötter stå framför mig och sedan blir allt svart.