Nörd på heltid, eller?

0.4

Lexis perspektiv

De har suttit där på stranden i typ 2 timmar och detta börjar bli riktigt tråkigt. Jag har hört enstaka ord som "eyy mannen" eller "oohh, kung asså". Men jag sitter fortfarande kvar och kollar på dem. Helt plötsligt så hör jag:

"Du vet nörden, blabla." Fan! Är det mig de snackar om.

"Helt okej" hör jag sedan.

"Blabla fan grymt blabla" Säger någon utav killarna.

För det första vill jag inte att de ska sitta och prata om mig och för det andra så vill jag inte höra vad de säger om mig. Jag ställer mig upp och börjar gå upp mot husvagnen. Istället råkar jag halka till och kommer åt en sten som rullar ner för klippan och landar i vattnet. FUCK! Jag hör att killarnas prat tystnar och paniken stiger. Tänk om de ser mig, eller redan har sett mig. Jag gör snabbt något skumt fågel ljud och hukar för att hålla mig gömd av skuggorna. Av någon helt otrolig anledning verkar det funka för alla brister ut i garv förutom Justin.

Jag ligger i min säng samma kväll och försöker att somna. Det är svårt när man tänker att man inte får tänka och man tänker för sjutton som allra mest på kvällen när absolut inget händer. Ugh! Sluta tänk och sov Lexi. Du ska till helvetet imorgon och då måste du vara utvilad.

~~~

Det är bra att bo i skogen för att då behöver man man ingen väckarklocka. Fågelskitarna går alltid upp typ klockan sex och ska sjunga sin jävla sång. Det positiva är att jag kommer i tid till skolan varje dag.

Jag sitter i min skolbänk på första lektionen. Vi har NO och det är döds tråkigt. Men lektionen blir faktiskt lite roligare när några av Justins kompisar tar upp ämnet på stranden. Justin ser arg ut och slänger en blandning av blickar. Arga dödsblickar på sina kompisar och oroliga blickar på framförallt mig men också resterande klasskamrater ifall att de skulle ha hört vad de snacka om. Jag fattar varför han slänger blickar på mig, jag var ju liksom där. Men det vet inte Justin om och det gör situationen mycket roligare för mig och jag har svårt att hålla mig för skratt.

SMACK!

"Nörden vad skrattar du åt?" säger en killröst.

Jag slutar genast att flina och gnider min hand mot mitt bakhuvud där han lätt hade slagit till mig. Jag vänder mig bakot och ser Justins isblåa ögon. De är helt perfekta, och hans käklinje wow. VAFAN SKÄRP DIG LEXI! Du kan inte sitta och beundrar din mobbare. Jag vänder tillbaka huvudet och mumlar ett kort "inget."

Justins perspektiv

Shit, jag har aldrig sätt några finare ögon än hennes. Vad tänker du på Justin. Hon är ful, hon är ful och hon är ful. Bli ingen jävla mjukis nu. Tänker jag medans jag stirrar ner i hennes gröna, djupa ögon medan jag försöker se någorlunda arg ut.

"Inget." mumlar hon och vänder huvudet framåt .

Nej nej nej vänd inte huvudet. Så typiskt, eller va, jag menar, bra då slipper jag se hennes fula ögon igen. Jag vänder mig hastigt om så att killarna inte ska märka den pinsamma situationen.

Lektionen är slut och det är lunch. Jag och resterande står vid våra skåp som är på vägen mot matsalen. Vi står i en klunga och snackar om bland annat tjejer och olika fester som kommer när Erik som står mitt i mot mig och lutar sig framåt.

"Oh nej! Bitchvarning, bitchvarning. Vänd dig inte om Justin!" Säger han viskande till mig.

Jag förstår vad han menar och försöker fösa alla framåt mot matsalen, snabbt.

"Hej Justin!" Säger en irriterande pipig röst bakom mig. Jag känner en hand på min axel och vänder mig motvilligt om, kollar på Sandra och himlar med ögonen.

"Oj, nämen vilken överraskning Sandra!!" Säger jag så sarkastiskt som möjligt genom tänderna och killarna skrattar kort i bakgrunden.

"Du behöver inte bli så glad över att se mig, hjärtat." Fortsätter hon sedan och börjar dra sin hand längre och längre ner till mitt privata ställe.

"Ohooo!" hörs det från killarna och jag slänger mördarblickar på dem. Jag tar bort hennes hand mot min byxa och flinar mot henne.

"Kanske en annan gång, babe!" säger jag och vänder mig om mot killarna. Jag gör en äcklad min och börjar gå mot matsalen, bakom mig märker jag att de inte kan inte hålla sig för skratt längre.

Vi börjar gå mot matsalen. Jag slänger en sista blick på Sandra för att se hennes reaktion. Men min blick fastnar några meter bakom henne. Där ser jag istället Lexi. Hon springer det snabbaste hon kan in på tjejtoaletten med tårar i ögonen. Ärligt talat blir jag lite chockad. Jag har aldrig sett henne gråta, eller visa sig svag. Det var en gång då jag råkade ha ungefär åtta stycken personer som slog och sparkade på henne, men då såg jag bara en tår. Nu rann det lugnt fler. Jag vet att jag är en idiot och Lexi är troligtvis ingen nörd eller äcklig för den delen heller men min status är faktiskt viktig. Vad har hänt henne? Vem fick henne så om inte jag, självaste Justin Barkley.