Nörd på heltid, eller?

4.1

Lexis perspektiv

Jag vaknade av att solen lyste in genom fönstret. Solen lyser rakt i ansiktet och jag måste kisa för att se något. Fan! Vi glömde dra ner gardinen igår. Jag sätter mig upp i sängen och skakar om Disa. Hon vaknar och gäspar. Hon säger ett "Godmorgon" innan hon reser sig och vi går ner för att äta frukost.

När vi kommer ner i köket sitter Justin på en barstol och äter från en skål. Jag sneglar på Disa om hon skulle göra något tecken, säga något, knuffa mig eller Justin i sidan eller ge någon av oss ett flin. Men det ända som händer är att hon gäspar, går med släpande steg mot kylen och tar en ansats för att öppna den. Hon ger inget tecken på att hon sett Justin vid bordet ens en gång. Hon ser helt död ut i ansiktet om jag ska vara ärlig. Jag och Justin ger varandra små korta blickar men inget mer. Istället försöker jag börja en konversation med Disa.

"Disa, du ser helt död ut. Vad har du gjort i natt?" Frågar jag.

"Kanske för att någon väckte mig mitt i natten! Hurså?" Säger hon vresigt och gäspar.

Jag ser att Justin stelnar till. Han hade antagligen lyssnat.

"Vad hände...i natt?" frågar han nervöst. Disa kollar på honom förvånat innan hon skrattar kort. Fast det låter mest som om hon skrattar åt sig själv.

"Nämen Justin! Dig såg jag inte." säger hon och vickar fram och tillbaka på tårna precis som ett barn. Justin himlar med ögonen åt hennes barnslighet.

"Jag frågade vad som hände i natt?" Säger han nu och flackar med blicken på mig och Disa. Disa verkar komma tillbaka från sin lilla värld och slutar gunga.

"Juste! Ehh... vart var jag? Jo, Lexi väckte mig på grund av att ha stängt dörren jättehårt inatt bara för att hon hade gått på toa." Säger hon och vänder sig nonchalant tillbaka till kylen. Jag andas ut på grund av att Disa inte berättade det jag sagt, och Justin slappnar av i musklerna på grund av att han tror Disa inte har någon aning om nattens händelse.

"I alla fall, jag jobbar idag. Mitt pass börjar 10.30 så jag måste dra till bussen snart." Mumlar Disa. Jag nickar sakta men vet inte riktigt vad jag ska säga.

"Du kan ju följa med om du vill?" Säger Disa och ger en blick på Justins ryggtavla. Hon förstår nog varför jag inte vill bli lämnad ensam med Justin.

"Ehh... vart jobbar du då?" Frågar jag.

"På Max. Tillfälligt för att tjäna lite pengar. Jag har ju bara tid på helger om du förstår." Säger hon.

"Va!? På Max?"

"Börja inte jobba där. Man börjar tröttna på lukten av hamburgare redan andra gången. Jag lovar dig, det vill man inte, because... food is life." Säger hon och flinar.

Disa har gått till bussen och jag har ingen aning om vad man kan göra. Jag valde att inte hänga med. Jag sitter hellre i en mjuk soffa eller säng och har tråkigt än på Max bland massa folk och har tråkigt. Vad ska jag lixom göra där?

Jag går istället runt i huset och kollar in alla rum och saker de har. Mycket är modernt men en hel del saker ser äldre ut, bland annat olika tavlor med olika motiv. Jag bestämmer mig för att göra något med mitt liv så jag knackar på hos Justin. Dörren öppnas och en Justin ser förvånat ner på mig. Han har kläder på sig denna gång. Jag blir både lättad och besviken. Gråa mjukis byxor och en vit tröja som man ser igenom.

"Wow! Jag hade inte förväntat mig att se dig här?" Säger han fortfarande förvånat.

"Well Surprise, surprise!" Säger jag och skrattar försiktigt innan mitt huvud kollar ner på mina egna fötter av nervositet. Fan! Vad händer med mig. Kolla upp på honom och låtsas som ingenting. Justin är inte snygg. Försöker jag intala mig själv. Fast långt inne vet jag att det är världens lögn.