Nörd på heltid, eller?

3.3

Justins perspektiv

"Lexi jag har suttit här och försökt förstå detta tal i 20 minuter. Jag fattar inte."

"Okej. Vi får komma på en annan lösning." Säger hon. "Jag vet, efter varje tal du har räknat ut så berättar du en sak om dig själv. Och nästa tal du räknar ut berättar jag något om mig själv?" Säger hon och ler åt sig själv för att ha kommit på den idén.

"Visst. Men istället för att berätta något om oss själva kan du väl ge mig en puss istället?" Säger jag och flinar. Hon skrattar men skakar på huvudet.

"Nej, kommer inte hända. Du börjar bli som "badboy Justin" i skolan. Det var nästan så jag började sakna honom." Säger hon och flinar. "Räkna nu." Säger hon menande och pekar på talet i boken. Jag tittar på boken och suckar.

"Kan du förklara iallafall?" frågar jag. Lexi lutar sig närmare för att se mattetalet och en svag doft av henne slår mot mig när hon kommer närmare. Diskret sneglar jag på henne medan hon förklarar något om en pythagoras sats.

~~~~~~

"Klar" Säger jag stolt och Lexi kontrollräknar.

"Bra" hon ler och nickar. "Nu ska du berätta något."

"Okej! Jag ångrar jävligt många saker i mitt liv jag önskar jag aldrig hade gjort." Säger jag. Lexi nickar och ett litet leende hinner jag skymta innan hon pekar på matteboken igen. Nästa uppgift går mycket lättare att räkna.

"Okej, din tur." Säger jag och nickar åt Lexi.

"Ehh...min favoritfärg är svart." Hon ler prövande och jag frustar till.

"Kom igen, lite mer spännande än favoritfärg." Försöker jag och skrattar. Hon skakar på huvudet. Jag vänder blicken mot boken och räknar nästa.

"Okej, min tur. Min favoritmat är Pizza." Jag flinar mot henne och hon himlar med ögonen. Nästa mattetal går snabbt och jag känner att jag börjar få grepp om denna sats.

"Nu måste du säga något intressant om dig själv, som jag sa först." Säger jag och hon tittar upp från sin egna bok.

"Antyder du att informationen om min favoritfärg är ointressant." Säger hon flinande.

"Ja, i det här sammanhanget. Berätta nu."

"Okej... då ska vi se." Lexi fingrar nervöst på pennan hon håller i. "Jag har egentligen aldrig haft några kompisar sedan jag typ var 6 år. Jag har alltid varit ensam. Ibland har det varit skönt men jag har heller aldrig kunnat pratat med någon" Säger hon tillslut efter en stunds betänketid.

Jag nickar mot henne och kommer inte på något bra svar. Istället vänder jag uppmärksamheten mot matteboken men utan någon som helst koncentration kvar. Jag kan inte undgå att undra om jag och mina kompisar har varit en del av hennes brist på vänner. Desto mer jag tänker på det ju mer övertygad blir jag. Jag, Justin Barkley har förstört någon annans halva uppväxt. Jag känner mig plötsligt som en hemska person. Mitt rykte? Var det verkligen så viktigt? Tänk inte på det nu, försök att räkna. Fan också, mina kompisar, och framförallt Liam. Varför var jag tvungen dra med honom in i detta? Helvete! Åter igen vänder jag mig mot boken och med alla koncentrationsförmåga jag har kvar räkna de sista mattetalen i kapitlet.

~~~~~~

När jag räknat klart de 3 sista sidorna hör jag hur min mage kurrar.

"Är du hungrig?" Frågar jag henne.

Hon nickar snabbt och ler. Vi går ner för trappan till köket. Disa var antagligen på sitt rum eller någon annanstans. Jag går till kylen och tar ut smör, ost och massa pålägg. Lexi har hittat brödet och tar fram det. Vi brer våra mackor börjar äta. Jag tar ett glas också och häller upp vatten. Jag tar en klunk. Jag ser att Lexi har hoppat upp och satt sig på köksbänken och dinglar med benen medan han tittar ut genom fönstret och äter sin macka.

"Så...Justin? Hur många tjejer har du egentligen legat med på skolan?" Frågar hon och flinar. Jag håller på att sätta mackan i halsen och börjar hosta. När jag druckit några klunkar vatten och lugnat ner mig börjar jag skratta istället. Vad svarar man på det?

"Nämen, är det så få tjejer så att du inte vågar svara. Det trodde jag verkligen inte om dig." Säger hon och ler kaxigt.

"Det är inte alls få, det är nästan alla på hela skola..." Säger jag stolt men tystnar snabbt. Säger man verkligen sånt till en tjej? Som man dessutom tycker är sny...smart. Bara SMART! Helvete hur svårt ska det va? Istället för att ta illa upp bryter hon ihop i en skrattattack och håller nästan på att ramla av från köksbänken.

"Justin, du vet precis hur man får en tjej på fall." Säger hon och har svårt att få luft mellan orden.

"Skratta på du bara, jag har mina knep." Säger jag och flinar mot henne.

"Justin, har du verkligen varit i något förhållande förut? Jag uppfattade det bara som att du haft sex med alla tjejer på skolan." Säger hon och tar ett lugnande andetag. Jag tystnar. Och när hon märker att det bara är hon som skrattar så tystnar hon också.

"Oj? Det kanske var en känslig punkt. Sorry." Säger hon och tittar undrande på mig.

"Hej vad händer här då?" Frågar Disa och kommer in i köket.

"Vi äter." Svara Lexi och ler mot Disa.

"Vill du ha?" Frågar jag.

"Sure, varför inte." Svarar hon. När hon brer sin andra macka och stått och pratat med Lexi ett tag hör jag bilen på uppfarten. Ytterdörren öppnas och pappa kommer in med massa papper och dataväskor till köket.