13. Hur kunde jag?

166 3 0
                                    

- Tidigare -
Hon drog sakta ner dom så de strök min mage. Hon kom ännu närmare och jag sa inte ifrån.
___________________
- Martinus perspektiv -
Hennes läppar trycktes mot mina. Vi kysste varandra. Jag drog inte ifrån..hur kunde jag göra så mot Elina? Precis då hördes hissens pling och jag sprang smidigt ut. Izabella kom efter och ropade till mig, "Vi sed!". Jag svarade inte. Utan tänkte på vad som precis hade hänt. Hur fan kunde jag göra så? Jag var ju inte den där playern längre. Men ändå gjorde jag fel. Elina kommer hata mig.

Jag insåg att jag hade glömt rums nyckeln nät jag stod utanför hotellrums dörren. Jag knackade två gånger, ganska högt och starkt. Det var Becka som öppnade. Hon log mot mig och sa hej. Jag svarade och gick in.

"Hej, älskling" sa jag samtidigt som jag försökte att inte tänka på Izabella. Men det var ju Elina jag älskade inte Izabella.

"Vad heter hon?" Svarade Elina kort till svar. Jag blev helt stum och frusen. "Öh, Izabella" hon nickade och jag gick in på badrummet för att gå duscha.

- Elinas perspektiv -
Jag kände att jag var kall mot honom. Det kanske inte hade hänt något. Men han har förändrats. Jag vet det, jag bara vet det. Jag ser det. Men ändå blir jag avundsjuk. Jag vet inte varför.

"Förlåt" sa jag till honom när han kommit ut ur duschen. "Det är lungt, jag förstår dig" svarade han, fina Tinus. Jag älskar honom.

- Tredje person -
Han visste, hon visste inte. Han måste berätta gör henne, hon måste få veta. Hon kommer få veta förr eller senare. Kanske inte på ett bra sätt eller kanske på ett bra sätt. Vem
Vet? Det kan bara Martinus bestämma. Eller Izabella..

Hon var svartsjuk. Men bestämt sig för att det bara var en känsla och att det inte var sant. Det var inget emellan han och Izabella.

Han visste sanningen. Men berättade inte.

- Elinas perspektiv -
Vi hade somnat bredvid varandra i den stora dubbelsängen.

Jag satt på flyget. På väg hem. Varför? Jag visste inte. Inte tills jag såg att Izabella klängde på honom, på min prins. Hon kysste och åt nästan upp honom. Jag kunde inte hålla mig. Jag drog fram en påse och började spy, och gråta samtidigt. Jag blev så äcklad.

Svettigt vakande jag med ett ryck och kände hur jag mådde illa. Hur några få tårar vilade på min kind. Tur att det bara va en dröm.

Klockan var 07.39 och jag kunde inte somna om. Jag tog på mig ett på shorts och en röd bikini. Över tog jag en munkis. Sen gick jag ut.

Det var svalt ute, det var så skönt. Jag gick en runda vid stranden. Det enda jag tänkte på var Izabella. Hur jag hade sett henne först vid frukosten och sen vid poolen. Jag fick ont i magen när jag tänkte på henne. Usch.

18.30
Jag öppnade hotellrums dörren och klev in. Martinus stod och klädde på sig kläder. Jag kom bakifrån och kramade om honom. Han bara rygg strök sig mot min munkis.

Vi gick ner och åt frukost. Ingen Izabella här idag. Trodde jag. Hon kom där och gick lika fånigt som igår.

"Hej! Ska ni med på fest ikväll?" Frågade hon samtidigt som hon bitchblickade mig. Inte konstigt att hon gjorde det, jag menar jag gjorde det åt henne. Martinus kollade på mig, jag ryckte på axlarna och tittade bort. Han visste vad jag tyckte om henne. Det hade jag visat tydligt. Även om jag inte sagt det rakt ut. Ändå svarade han ja. Izabella gick och det blev tyst runt bordet. Jag åt upp och gick därifrån. Jag lämnade honom alldeles ensam vid frukostbordet. Det dåliga samvetet steg men jag sket lite i det. Nu skulle vi tydligen på en fest med Mrs Perfekt. Då kan jag ha dåligt samvete.

Sorry för skit tråkigt kapitel men men. Vänta er drama så spänn fast er..! Nej jag skojar haha. Ignorerar stavfel osv men orkar inte kolla igenom..

kommer kanske ett till kapitel nu/ inatt. Har fått sportlov så kan uppdatera mkt.

Glöm inte att följa mig och min kompis fp på insta @mactiinuseen tack <3

Den där sommaren ~ Marcus&Martinus Where stories live. Discover now