Dem där populära killarna i skolan. Alla gillade dom, förutom jag. Jag tycker mer dom är patetiska men snygga är dom, men deras personlighet klarar jag inte av. Typ som om att dom tror att dom är bäst och är någonting bara för att dom är Marcus & Ma...
- Tidigare - "Nej, vi ska ha två veckors ledighet!" Svarade jag till hennes fråga med ett leende på läpparna. _________________
Elinas perspektiv Martinus skulle åka iväg. Jag skulle bli kvar här. "Men kan inte du komma sista veckan?" Frågade Martinus plötsligt efter en tystnad. "Ja, om jag orkar" svarade jag. Han förstod vad jag menade.
Vi låg på Martinus säng med en dator framför oss. Vi hade satt på någon film på Netflix. Jag vaknade när eftertexterna rullade. Jag hade somnat.. Jag hörde tunga andningar i mina öron. Han sov också. Klockan var 22.54, det var dags att gå hem. Jag reste mig sakta upp och lämnade en puss på hans kind. Han var så fin.
Två veckor senare Tåget till Malmö började rulla. Begravningen var idag. Jag hade på mig en svart lång byxdress som var som en klänning. Den var öppen på sidan av benet. (Ungefär sån Anty hade på sig i sin mello vlogg).
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
Jag hade ett par svarta solglasögon för att täcka mina ögon. Som nu inte grät.
Begravningen gick bra tills Melissa skulle hålla tal längst fram inför alla.
"Oskar, jag älskar dig. J-jag kommer sakna dig så mycket. Allt vi gjort tillsammans k-kommer jag aldrig glömma. Inga minnen kommer j-jag g-glömma" hon bröt ihop. Sakta började hon gå mot oss igen. Snabbt ställde jag mig upp och tog över hennes fusklapp och fortsatte läsa.
"Oskar, jag älskar och s-sakna d-dig. Vi k-kommer sakna dig. D-du gjorde v-vår vardag. I'm gonna miss you, honey" jag var färdig och gick tillbaka.
"Tack" sa Melissa när jag hade satt mig. Jag nickade till svar och torkade bort min tår.
Två dagar senare Jag skulle åka till London. Mamma hade gett med sig efter några veckors tjat. Jag tänkte att jag kanske inte tänker på allt som hänt. Jag hade faktiskt försökt att inte tänka på det så mycket utan mer försökt se det positiva. Det har funkat. I två dagar. Haha.
Flyget gick 15.45 och nu var klockan 14.45. Dags att åka. Bilen rullade ut från garaget utanför lägenheten. Innan vi skulle till flygplatsen skulle vi hämta Becka för hon skulle med.
Becka stod redan utanför sitt hus. "Hej!" Sa hon glatt när hon öppnade bildörren. Jag svarade och sen började vi prata på som vanligt. Då. Då mådde jag bra. Jag tänkte på annat, annat som var roligt. Becka gjorde mig glad. Det gjorde Marcus och Martinus också men Becka gör det mest. Sofia och Hanna gjorde mig också glad men dom var lite mer bitchiga. Medans Becka, Marcus och Martinus var inte lika bitchiga. Vilket jag trodde att Marcus och Martinus var, fast jag hade fel.
Framme i London Flyget landade på flygbanan utanför. Jag tuggade tuggummit hårt och snabbt i min mun för att inte få lock.
Marcus och Martinus stod vid flygplatsen och väntade på oss. Jag kramade honom och pussade honom. Jag hade verkligen saknar honom, även att han inte varit borta så länge.
Hotellrummet var stort, vitt. En stor säng i mitten. Garderober längst med hela ena väggen. Det var så fräscht.
"Så hur mår du??" Frågade Martinus när vi stängt dörren till rummet. "Bättre, men jag försöker att inte tänka på det" svarade jag. Han nickade och drog mig in till en kram. Han luktade så gott. Själv luktade jag skunk. Jag drog in hans lukt i mina näsborrar. Hans blick mötte min och våra läppar möttes. Han hade fortfarande dom där mjuka läpparna. Dom som var helt underbara.
Asså förlåt för mycket hopp i tiden.. men jag ha en idé som jag bara vill skriva!!
