Den där sommaren ~ Marcus&Martinus

6. Kommer han klara sig?

~ Tidigare ~
"Vi kan tar det i vardagsrummet" svarade hon kort tillbaka.
Vafan hade hänt? Mamma var ledsen och pappa kom inte ens fram och hälsade?
____________

Vi gick in i vardagsrummet där pappa satt och pratade i telefon. Han frågade om han skulle klara sig. Jag rös till. Vadå klara sig?
"Mamma?" Sa jag tyst "vad fan har hänt?". Pappa släppte telefonen och kollade på oss. En tår vilade på hans kind. Jag och Elias kollade på honom och sedan mamma som satte sig i den stora svarta tygsoffan. "Moster..r-ringde för en..h-halvtimme s-sedan" stammade hon fram och nu grät hon på riktigt, hon harklade sig och fortsatte, "hon..sa att..O-Oscar..". Hon klarade inte av att säga mer så pappa fortsatte "han hade hoppat från en klippa". Jag flämtade till och nu vilade en tår på min kind också. Jag kunde inte vara kvar där så jag sprang till mitt rum. Jag borrade ner huvudet i min kudde.

Efter ungefär 20 minuter reste jag mig från kudden. Det var en stor blöt fläck mitt på kudden. Jag tog min telefon, jag hade fått en massor av sms av Martinus.

Martinus❤️

Tack för idag och igår, hade verkligen kul! Tack bästa du <33
Har det hänt något?? Du svarar inte?
Hallå?
Har jag gjort något? Om jag har vet jag inte vad men jag älskar dig i alla fall!
Jag ser att du läser? Elina? Svara.

                    Hej, tack själv. Du har inte gjort  
                gjort något, det har bara hänt en sak
               inom familjen..älskar dig med<33
Läst 18.54

Ajdå..vill du prata om det?? <33

                                Min kusin har hoppat alltså 
                               försökt ta självmord..och dom 
                                bor ungeför 3timmar      härifrån så vi
                               ska åka dit så snabbt vi kan,
                                ikväll tror jag.. :( <3
Läst 18.59
Oj..ska jag komma över??
                                                     Vill du det?? 
Läst 19.01

Ja, annars hade jag inte frågat <33

Jag gick ut ur konversationen och in i min kamerarulle. Jag hittade en massa bilder på mig och Oscar.

Hade inte vi varit kusiner hade man nog trott att vi var ett par. Men vi hade, nej vi har, en bra relation.

Mamma knackade på dörren. "Gumman, jag vet att detta är tufft. Men vi måste åka dit okej?" Sa hon försiktigt. "Ja,jo jag vet tyvärr" sa jag med gråten i halsen. "Tåget går 23.40 så packa lite saker för vi vet inte hur länge vi blir där" sa hon sen. "Okej" svarade jag tillbaka och in kommer Martinus. Jag sa inget utan gick bara fram och han honom en kram.

Vi satt tysta i min säng. En tår vilade på min kind. Han såg den och torkade bort den men hans hand.

~ Martinus perspektiv ~
  Tänk att vara Elina? Tänk att förlora sin närmaste kusin? Fy fan. En tår vilade på Elinas kind. Jag torkade bort dom och det kom flera. Klockan var 22.00 och dom skulle snart åka.
"Vet du?" Sa jag och hon skakade på huvudet och kollade på mig "Om han inte klarar sig så ska du veta att jag slår vad om att han älskar dig, saknar dig lika mycket som du gör fast mot honom". Hon kollade bara på mig "Tack för att du finns säger jag bara" svarade hon. Jag fick ett litet leende. "Jag älskar dig" sa jag tillbaka. "Jag älskar dig också"

Jag var påväg hem i mörkret. Elinas lägenhet låg inte så lång ifrån mitt hus. Bara några kvarter. Jag klev innanför dörren och där stod Martinus och speglade sig. Jag sa inget, gick bara upp på mitt rum. Jag hatade se Elina må sådär dåligt. Marcus kom efter mig, " vad har hänt??" Frågade han försiktigt. "Elinas kusin har tagit självmord, och nu är hon jätte ledsen och inte bara det, det går knapp kommunicera med henne.." svarade jag. Han satte sig bredvid mig i sängen och sa "det kommer bli bra".

Vet att det blev ett "kort" kapitel. Btw har  skapat en fanpage på insta följ den: @'mactiinuseen 💕