Den där sommaren ~ Marcus&Martinus

18. Inte som vanligt

- Tidigare -
Hans läppar trycktes mot mina. Jag hade saknat dom. Dom där mjuka och torra läpparna. Fan vad jag älskade honom.
__________________
- Martinus perspektiv -

Vi har varit på hennes rum ända sedan vi hade löst allt. Det kändes bättre nu, men allt var inte som vanligt fortfarande. Hon var inte som vanligt. Hennes mjuka mage var inte vanlig, den var hård och benig. Hennes armar var inte som vanligt, dom var fulla av ärr. Allt det på grund av mig. Hon förtjänar inte mig. Vad fan har jag gjort?

"Det är mat!" Skrek Elinas mamma från nedervåningen. Elina öppnade ögonen, dom var fortfarande röda även om hon inte hade gråtit på någon timme. Hon kollade på mig och jag klev upp ur sängen. Hon satt kvar där, mitt på sängen. Skakade på huvudet och sa "jag är inte hungrig". Jag som stod några steg från sängen klev fram ett steg och svarade henne "Du måste äta, annars slutar det illa. Jag hjälper dig att få fram matlusten igen". Hon log och klev ur sängen. Det var nu eller aldrig.

Det stod tacos framdukat på bordet. Jag hade lyckats få med mig Elina ner till maten oavsett hon ville eller inte. Vi satte oss och jag kollade på dom. Jag kände blickarna, jag ville säga något. Men vad?

"Asså förlåt, förlåt. För att jag ställt till med så mycket problem. Jag ångrar allt, snälla förlåt. Men det finns anledningar till varför jag var en player innan, och jag visste inte vad jag höll på med den kvällen. Jag ber om ursäkt. Jag ska hjälpa Elina med allting. Förlåt" sa jag lågt och kände hur mina ögon blev fuktigare och fuktigare. En tår rann försiktigt ner från min kind och Elinas mamma (Nu heter hon Josefin) Josefin ställde sig upp från stolen. Hon gick fram till mig kramade mig. Hon sa inget men jag förstod. Hon förlät mig.

"Ta för dig nu" sa hon när hon släppt kramen. Jag nickade och torkade bort tåren som vilat på min kind.

Vi pratade och hade kul vid matbordet. Elina dock satt där och drack vatten och smålog ibland. Hon drack sig mätt på ett och ett halvt glas vatten. I vanliga fall äter hon mat och definitivt dricker mer. När vi satt där och åt plingade min telefon till. 

Mammis <3
Kommer du om en stund?? Eller
stannar du över natten?

Jag
Få se, hör av mig!

Sen släckte jag mobilskärmen och fortsatte vara social.

- Elinas perspektiv -
Vi satt återigen på mitt rum och pratade. Vi pratade om allt möjligt, allting vi hade att säga sa vi till varandra.

"Du? Martinus?" Frågade jag efter någon minsta tystnad. Han kollade upp från sin mobilskärm och nickade. "Vad menade du med att det finns anledningar till att du var en player?". Han svalde hårt och sa "Ähh, vill inte prata om det". Jag köpte hans svar men ville ändå veta.

Martinus hade gått hem och jag låg i min säng.  Jag hade inte varit aktiv på några sociala medier, man missar mycket när man är borta ett tag. Ointresserad scrollade jag igenom Instagram och andra sociala medier. Det var egentligen ganska tråkigt. Men jag gör det ändå. Fortfarande kunde jag inte släppa vad det var han hade hemligt. Vad var det som hade hänt? Men om han inte vill berätta så, fine. Men nyfikenheten finns, och den är stor.

Världens segaste kapitel i know men kände för lite uppdatering.. Btw dom fyller år idag! Grattis, på födelsedagen <3 

Ha det bäst Bye!