Den där sommaren ~ Marcus&Martinus

7. Sjukhuset

~ Tidigare ~
"Elinas kusin har tagit självmord, och nu är hon jätte ledsen och inte bara det, det går knapp kommunicera med henne.." svarade jag. Han satte sig bredvid mig i sängen och sa "det kommer bli bra".
_________________
~ Elinas perspektiv ~
Vi satt på tåget. Jag, pappa, Elias och mamma. Inte ett ljud på hela resan. Om det var något ljud så var det någon av oss som snörvlade. Jag pluggade in mina hörlurar i mina öron. Jag satte på min spellista "Mac&Tinus<33". Där fanns nästan alla låtar av Marcus och Martinus, jag satte på låten "Whitout You" som är ganska lugn. Jag hörde Martinus röst och jag slappnade av, även att tårar sakta la sig på mina kinder.

Jag vakande av att refrängen av "Hey Yoy" kom. Jag började tänka på gårdagens kväll och när jag dansade inför dom. Till denna låten.
"Nästa stopp, Malmö" pratade en röst ut i högtalarna. Jag satte på mig ett par solglasögon för att dölja mina söndergråtna ögon, även att det var natt och nästan ingen var ute så gjorde jag det ändå.

Vi klev in på "Malmö Akuten" (vet inte riktigt vad det heter men aja). Jag gick först fram till Melissa (mostern, Oskars mamma), jag kramade om henne i en lång kram. När vi släppte såg jag att hon grät, då kramade jag om henne igen och fällde en tår jag med. Vi satte oss i några soffor. Jag slängde snabbt iväg en snap till Martinus att vi var framme.

Jag
| Vi är framme i Malmö nu <33

Martinus💍💕
| Bra, har inte kunnat sova för tänker på dig. Hur mår du?? <33

Jag
| Men Tinus <3 Jag mår sådär, hur mår du själv?? <33

Jag kunde inte låta bli att få ett litet leende på mina läppar. Han kunde inte sova för han tänkte på mig, han var orolig över mig..

Martinus💍💕
| Jag mår bra, hatar bara att se dig må dåligt.. <3

Jag
| Aww, du e för omtänksam <3 Älskar dig, ska nog få gå in till Oscar snart. Hör av dig när du vaknat senare <3

Martinus💍💕
| okej, Lycka till. Älskar dig <3

~ Martinus perspektiv ~
Jag la ifrån mig min mobil. Och slappnade av. Tänkte på alla minnen med oss. Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre..sedan somnade jag.

~ Elinas perspektiv ~
"Ni kan få träffa Oscar nu om ni vill?" Kom en läkare och sa "han är vaken just nu". Jag kände hur jag blev glad. Vi ställde oss upp och började gå mot hans rum. Melissa öppnade dörren och där låg han. Min fina kusin. Oscar. Jag flämtade till när jag såg hans sår och blåmärken på kroppen. Detta kan inte ha hänt när han hoppat. Jag hade en känsla av att inte hade tagit självmord. Jag tror något helt annat. Jag gick fram och tog tag i hans mörka fluffiga hår. "Hej" sa han. "Hej" svarade jag tillbaka "du klarar detta, jag lovar". Jag kände gråten i halsen och tog av mina solglasögon. "Varför gråter du?" Frågade han. Jag kollade på honom med en blick som du-vet-exakt-varför. "Du håller på att dö, klart vi gråter" svarade jag med samma blick. Han nickade till svar. "Skulle jag kunna få vara själv med han en kort stund?" Frågade jag resten av dom stod inne i rummet. Dom nickade och gick ut.

"Oscar, snälla ger inte upp. Jag kommer sakna dig så mycket" Han kollade bara på mig " kan du snälla säga hur allt gick till?" Sa jag sen.
"Elina? Du får inte säg till någon?" Svarade han kort, jag nickade och började lyssna på hans historia: "Det var igårkväll. Jag hade varit på fest och var full, men inte stupfull. Jag kunde i alla fall gå själv. Du vet klippan när man har gått förbi stan?" Jag nickade " där gick jag förbi. Jag såg att det stod en man där. Han kom fram till mig och slog mig i ansiktet med knytnäven. Han tog tag i mig och släpade in mig i en skog/dunge. Han började slå mig och tvinga i mig droger. Jag var väldigt påverkad nu så nu kunde jag knappast stå själv. Han sa till mig att jag skulle ställa mig vid klippans kant eller skulle han skjuta mig. Jag kunde knappast tänka för jag var så påverkad så jag tog det snabbaste valet. Jag ställde mig vid Klippan. Han sa åt mig att jag skulle ta ett steg ut men innan sa han vad han hette.. 'Isac Ivarsson'. Jag tog ett steg ut och hoppade". Jag satt tyst och kunde inte få in det i huvudet. Isac Ivarsson? Den äckliga killen. Han hade hållt på stöta på mig innan. "Är detta sant?" Frågade jag han. Han nickade till svar. Jag började gråta och la mig på hans mage. Jag kände hans andetag. Plötsligt blev dom svagare och svagare. Jag kollade upp på honom. Han var kritvit i ansiktet. Jag fick panik och sprang ut och ropade på läkare. Läkaren kom in och tog tag i mig " SNÄLLA LÄMNA MIG INTE OSCAR!" Skrek jag åt honom när läkaren släpade ut mig.  Jag lutade mig mot väggen men hasade snabbt ner så jag satt på golvet. Jag hade huvudet i knät och storgrät. Jag saknade Oscar och Martinus nu.

Vi alla satt i väntrummet 3 timmar senare. En läkare kom till oss, han såg inte särskilt glad ut. Jag kände på mig vad han skulle säga. "Det är såhär att Oscar har tyvärr avlidit" sa han. Jag flämtade till och gick snabbt därifrån. Jag hittade en toa och låste in mig där. Klockan var ungefär 05.30. Jag ringde Martinus.

* fem signaler *
Tinus: "Aa" röst i andra änden.
Jag: "Martinus" snörvlade jag fram.
Tinu: "vad är det? Nej säg inte"
Jag: "Jo, tyvärr"
Det blev tyst och jag började gråta igen.
Tinus: "Jag beklagar verkligen"
Jag:  "jag saknar dig, jag behöver dig, jag vill träffa dig nu"
Tius: "vill träffa dig med"
Jag: "kan inte du möta upp oss vi stationen imon??"
Tinus:  "jaa, gärna"
Jag:  " Tack, hejdå babe"
Tinus: "Hejdå babe"

* samtalet avbrutet *

Jag gick ut till dom andra som stod och väntade på mig. Vi skulle hem till Melissa, och Oscars förra hem. Det sved inuti mig att jag visste varför han dog men inte alla andra.

Okej? Vad tycker ni?? Blev ganska nöjd med detta kapitlet..Bye godnatt <33