Babygirl

Elva

24 januari 2018

Nattluften var kylig där jag gick på Stockholms gator och jag huttrade smått.
Jag slog mig ner på en bänk med blicken upp mot himlen där stjärnorna lös.
Plötsligt hörde jag steg närma sig. Men jag hade ingen lust att kolla vem det var så jag lät blicken vara kvar på stjärnorna.
"Babygirl, vad gör du här själv?", Omar.
Jag slet blicken från himlen och lät den landa på Omar. Jag granskade honom och konstaterade att han var rätt snygg ändå.
"Tänker", svarade jag kort och vände åter bort blicken.
"Okej", sa han och slog sig ner bredvid.
Det förvånade mig att han inte frågade vidare, men samtidigt var jag glad över det. Orkade inte förklara, tänkte inte förklara.
"Har du tändare?", frågade han och fiskade upp en cigg ur hans röda paket.
Utan att svara gav jag honom min vita tändare och han tände cigaretten och drog ett bloss.
"Tack babygirl", sa han sedan och gav tillbaka tändaren.
"Vad gör du ute nu?", frågade jag utan att svara på hans tack.
"Behövde andas lite", sa han och drog ytterligare ett bloss. Likaså jag. Lät mina lungor fyllas av rök och mig själv fyllas med ett lugn.
"Okej", mumlade jag och kände hur hans blick brände.
Vi satt där ett tag, i tystnad och lät vinden susa ifred i träden.
"Jag ska nog gå", sa Omar och ställde sig upp. Kollade på mig i ögonvrån, som att han inte undrade om jag också skulle gå. Men jag gjorde ingen ansatts att resa mig upp. Orkade inte gå hem, ville inte gå hem.
"Hejdå babygirl", sa han och gick iväg.
"Hejdå Omar", sa jag och tände ännu en cigarett.