Babygirl

Fyrtionio

Jag stirrade chockat på honom. Vad menade han, vadå att min pappa levde?
"Va?", sa jag dumt och Oscar spärrade upp ögonen som att han sagt något han egentligen inte fick.
Plötsligt kom ilskan farandes i kroppen och jag puttade till honom så att han stapplade ett steg bakåt.
"Varför ljuger du om en sån sak?!", skrek jag och kände hur mitt synfält blev dimmigt. Det gjorde på riktigt så jävla ont att han ljög om något sånt. Han borde ju iallafall förstå att det gör man inte. Det är att gå mil över gränsen, även för att vara Oscar.
"Jag ljuger inte!", sa han och tog tag om mina axlar. Han tvingade mig att se honom i ögonen och när mina ögon mötte hans så såg jag inget förutom allvarlighet.
"Jag svär på mitt liv att jag inte ljuger", sa han seriöst. "Men du får inte låta någon veta att du vet", tillade han sedan.
Återigen stod jag bara och stirrade på honom, tills mitt medvetande hann ikapp och jag satte mig ner på huk.
"Jag förstår inte", viskade jag och la huvudet i mina händer. Han hade precis vänt upp och ner på hela min värld. Oscar sjönk ner på knä framför mig och drog in mig i en kram.
"Varför har du inte berättat?", snyftade jag mot hans axel och jag hörde honom sucka lätt.
"Jag får inte berätta", sa han och jag kollade frågandes på honom, för vem?
"Vad menar du?", frågade jag.
Han strök med tummen under mina kinder för att torka bort tårarna.
"Det handlar om Tyra", sa han sedan och jag ville spy av bara hennes namn.
"Hon och hennes familj är med i ett gäng, ett tredje så att säga", jag kollade förvirrat på honom. Vad fan gjorde hon i det här huset då?
"Hon och jag var tillsammans för några år sedan, innan allt med din pappa hände.", jag var inte förvånad men äcklades ändå av tanken. Vem fan ville egentligen vara tillsammans med en vidrig person som henne? Jag hade iallafall hellre dött än att vara tillsammans med den subban. Han verkade ha förstått vad som gick runt i mitt huvud för han log roat.
"Hon var inte alls såhär fucked up i början, jag lovar. Hon var faktiskt väldigt gullig och snäll, alla tyckte om henne", jag ville skratta högt av tanken att hon skulle vara gullig och snäll.
"Men allt förändrades för 3 år sedan, 2015. Jag är inte säker på vad som hände, men han försvann och det kom fram att han varit med om en bilolycka. Det tog mig runt två år innan jag förstod att han inte alls var död och när jag konfronterade Tyra om det så berättade hon sanningen för mig, han är vid liv och han är hos dem. Men hon var jävligt tydlig med att berättar jag för någon eller försöker hitta honom så dör han", sa han och jag stirrade på honom med öppen mun. Har jag trott i tre år att min pappa varit död bara för att få reda på att Tyra, av alla människor, och hennes familj hade honom tillfångatagen?
Ännu en gång välkomnade jag min kära ilska och den här gången kom det som ett slag.
Hastigt reste jag mig upp och gick argare än någonsin mot dörren.
"Jag ska fucking döda horan", fräste jag och skulle just gå igenom dörren när jag kände hur Oscar tog tag i min arm.
"Släpp mig!!", skrek jag och försökte slita mig lös. Han pressade upp mig mot dörren så att jag inte kunde röra mig hur mycket jag en vred och slogs för att ta mig loss, så kom jag ingenstans.
"Hörde du inte?! Fucking släpp mig!", skrek jag och bankade på honom. Han gjorde ett plågat ansiktsuttryck men rörde sig inte en centimeter.
"Är du klar?", frågade han lugnt när jag inte orkade mer. Jag kände hur en ensam tår rann ner längst min kind och han lossade på greppet.
"Jag.. Jag bara-", jag hann inte klart med meningen innan jag bröt ihop och han kramade om mig hårt.
"Jag vet", sa han och kysste mig på huvudet.