Babygirl

Sexton

25 januari 2018

Mina steg styrdes mot den stora vita byggnaden, även kallat sjukhuset. Var det något ställe jag hatade att vara på så var det sjukhus.
Jag gick in genom de stora entrédörrarna och gick mot receptionen.
Tjejen som alltid satt i receptionen satt där även idag. När hon såg mig sprack hon upp i ett leende som jag halvt besvarade.
"Godmorgon Nikita, det är bara gå in", sa hon och skrev in något på sin dator, antagligen att min mamma hade en besökare. Jag nickade tacksamt och styrde mina steg mot hissen för att ta mig till nästa våning.
Dörrarna till hissen öppnades och jag gick in, tryckte på våning tre och hissen började röra på sig.
"Våning tre", sa robotrösten i hissen och dörrarna öppnades. Jag gick ur hissen och styrde stegen mot sal 303.
Dörren stod öppen och påvägen in mötte jag en läkare som log glatt åt mig.
"Hej hjärtat", sa mamma mjukt när jag kom in i rummet och jag log.
"Hej, hur mår du?", sa jag tyst och satte mig vid hennes säng. Hon makade sig åt sidan och gjorde plats för mig. Jag la mig på mage bredvid henne.
"Just nu mår jag bra", sa hon och log. Jag log tillbaka.
"Hur mår du?", frågade hon sedan och satte en hårslinga bakom mitt öra.
"Bra", svarade jag och hon nickade leendes.
"Vill du äta lunch med mig i parken här utanför?", frågade hon och jag nickade.
"Självklart, vill du att jag köpet något? Typ sushi? Eller vill du hellre äta sjukhusmaten?", svarade jag och skrattade när jag sa det sista då jag visste att hon hatade den maten. Hon stämde in i mitt skratt.
"Sushi blir jätte bra, tack hjärtat mitt", sa hon och kramade om mig.
"Om jag går och köper så möts vi utanför?", sa jag och hon nickade. Jag kysste henne på pannan innan jag ställde mig upp och gick därifrån. Ett leende fanns på mina läppar, mamma fick mig alltid så glad.