Babygirl

Fyrtiotre

Omar körde och Oscar satt bak med mig. Just där och då kände jag mig trygg i hans armar. Jag vågade slappna av för första gången på länge och bara på några sekunder så slocknade jag.

Jag väckte mig själv med ett skrik och satte mig upp i sängen. Först förstod jag inte vart jag var, men jag såg sedan att jag befann mig i Oscars rum. Jag kollade mig omkring efter Oscar men jag såg honom inte. Så jag la mig ner i sängen igen och försökte lugna ner mitt hjärta som slog i 180.
Kort därefter hörde jag Oscar komma in och jag satte mig upp i sängen. Jag mötte hans blick och han satte sig bredvid mig på sängen. Han la handen på min axel och plötsligt kände jag rädslan komma farandes. Skrämt ryggade jag tillbaka och Oscar kollade förvånat på mig.
Jag kände paniken byggas upp inom mig och jag började andas hastigare. Jag försökte intala mig själv att jag var trygg nu och att jag inte behövde vara rädd för Oscar.
"scch, du är trygg nu", sa han och bara hans röst stressade upp mig. Hårt pressade jag ryggen mot sängen, försökte komma så långt ifrån honom som möjligt.
Oscar kollade förskräckt på mig och jag satte handen för munnen samtidigt som jag kände att tårarna trängde sig fram.
Han kollade skamset på mig och reste sig från sängen. Snabbt var han ute ur rummet och jag tog bort handen från munnen. Jag hyperventilerade och kände panikkänsla i kroppen.

När jag lugnat ner mig slog jag ilsket handen mot väggen. Varför hade jag blivit rädd för Oscar? Skulle jag inte kunna vara runt killar utan att vara livrädd nu?