Babygirl

Sjuttionio

När jag vaknade nästa morgon var jag intrasslad i Oscars armar. Jag slängde en blick på klockan som visade lite över nio.
Med ett leende tänkte jag tillbaka på gårdagen, jag gick igenom dagen om och om igen och varje gång log jag om möjligt ännu större. Plötsligt slog det mig att jag inte tänkte på något jobbigt igår, det var som om jag aldrig förlorat hela min familj och som om jag aldrig tagit ett liv. Jag insåg att Oscar fick mig glömma. Han var drogen jag behövde för att orka.
Han vred sig bakom mig och gjorde ifrån sig ett litet ljud. Jag vände mig om så jag låg på mage. Hans ögon var lätt slutna men det lilla leendet på hans läppar avslöjade att han var vaken.
"Godmorgon", sa jag och han öppnade ena ögat och kollade på mig. Sedan drog han in mig i en kram och höll om mig hårt.
"Godmorgon", svarade han och pussade mig lätt på huvudet.

Efter att vi ätit frukost tog vi bilen tillbaka hem. När vi kom in i huset var det första vi såg en glad Felix som nynnade glatt. Jag utbytte en blick med Oscar.
"Varför är du så glad?", frågade Oscar och Felix ryckte till, precis som om han inte märkt att vi var där förens nu. Han kollade på oss och log.
"Inget", log han.
"Är det en tjej nu igen?", frågade Oscar och Felix flinade medan han ryckte på axlarna. Oscar verkade ha tröttnat på frågeleken för han kollade bara smått irriterat på Felix innan han mumlade något om mycket att göra och försvann iväg. Jag gav Felix ännu en frågande blick men när han inte sa något utan bara flinade så gick jag till köket för att ta något och dricka. I köket hittade jag Omar som såg lite halvsur ut, herregud vad var det med folk idag?
"Vad sitter du och surar för?", frågade jag och tog fram en redbull ur kylen. Omar kollade på mig och skakade på huvudet. Jag förstod att han inte ville prata om det så jag fortsatte inte att fråga.
"Vet du varför Felix är så lycklig för?", frågade jag i ett försök att byta ämne. Men frågan verkade bara göra Omar ännu surare då han muttrade något och la armarna i kors.
Jag kollade på honom med ett höjt ögonbryn och han kollade på mig medan han himlade på ögonen.
"Han var på dejt igår och nu är han störtförälskad", sa han strävt. Det förklarar varför Felix var så glad, men det förklarar inte alls varför Omar var så sur. Han fortsatte muttra något och jag kollade forskande på honom.
"Jag tycker om honom", muttrade Omar och jag spärrade upp ögonen. Omar gillade Felix? Ja det förklarade ju faktiskt varför Omar var så sur.
"Varför berättar du inte för honom?", frågade jag och Omar kollade på mig som om jag var dum i huvudet.
"Jag känner honom knappt", sa han och jag rynkade på pannan. Jag trodde Felix och Omar kände varandra bra?
"Jaha m-", jag blev avbruten av Omars mobil som ringde. Han kollade ursäktande på mig och svarade.
"Hallå?"
"Ja"
"Nej jag tror inte det"
"Idiot"
"Hur?"
"Jag är på"
"Nej hon är här"
"Jag lovar"
"Ses"
När han la på reste han sig.
"Plikten kallar", sa han och försvann iväg. Jag kollade efter honom och när han var utom synhåll slängde jag burken och gick till mitt rum. Oscar satt på min säng och ställde sig upp när han såg mig.
"Vi ska iväg, men jag lämnar några vakter och du får lova att stanna här", sa han och jag ville fråga tusen frågor om vart han skulle men han såg stressad ut så jag lät bli och nickade bara istället.
"Ring hit någon kompis ifall du vill eller något", hojtade han i förbifarten och jag var påväg att påpeka att jag inte hade några, men kom sedan på att jag kunde ringa Ogge.
"Hallå?", han svarade snabbt.
"Hej, vad gör du?", frågade jag.
"Inte så mycket, vadårå?"
"Kom hit", sa jag.
"Har det hänt något?"
"Nej, jag saknar bara min bästavän"
"Jag kommer", det hördes att han log innan han la på.

Fem minuter senare knackade det på dörren.
"Kom in!", ropade jag och in kom Ogge. Förvirrat kollade jag på honom.
"Hur fan kom du hit så snabbt?", frågade jag och han log.
"Jag var i närheten", sa han och jag kollade skeptiskt på honom.
"Så, du var på dejt igår?", sa jag och han log stort innan han slängde sig på min säng.
"Ja, och det var underbart", sa han och såg drömmande ut.
"Får jag veta vem den mystiske killen är?", frågade jag och han såg ut att fundera.
"Felix", sa han sedan och jag hostade till.
"Felix här?", frågade jag och han nickade med ett leende. Jag sprack upp i ett leende, Felix kanske inte var min favoritperson, men om han gjorde min bästavän glad så var det huvudsaken.
"Så? Hur träffades ni?", frågade jag.
"På en fest", sa han och jag blev chockad över att Felix skulle vara på en fest.
"Felix på en fest?", sa jag skeptiskt och han skrattade.
"Han var inte där och festade, han var bara där för att hämta Omar och på något sätt slutade det med att han stod och pratade med mig istället", sa han och hans ögon glittrade. Jag log stort, Ogge förtjänade verkligen att vara glad och det värmde i hjärtat att se honom så.