Babygirl

Sextiotvå

När jag och Omar kom tillbaka från vår lunch så bestämde jag mig för att prata med Oscar. Men jag kunde inte hitta honom någonstans så jag styrde stegen mot mitt rum istället. När jag kom in fastnade min blick direkt på ett vitt brev som låg på min säng. Snabbt var jag framme och tog upp brevet.
Till Nikita
Jag rynkade förvirrat på näsan. Var det Oscar som hade hittat på något nu?
Jag satte mig på sängen och öppnade brevet. Inuti låg ett papper. Jag tog upp det och läste.
Hola Babygirl, kärt återseende.
Du saknar mig förmodligen inte lika mycket som jag saknar dig.
Men till saken, jag kan hjälpa dig få tillbaka din far. Men du får under inga villkor berätta för någon. Skulle du göra det ändå så blir konsekvenserna din pappas död.
Tänk på saken och hör av dig, 072*******
//William

Jag rös av tanken på honom och kände hatet inom mig växa. Men samtidigt, det handlade om min pappa. Klart jag ville träffa honom och hjälpa honom.
Kanske var det därför jag knappade in Williams nummer och ringde upp. Mitt hjärta hoppade över ett slag varje gång en signal kom.

"Så du fick mitt brev?", hans mörka röst fick mig att rysa av obehag.
"Mm", mumlade jag och bet osäkert på tumnageln, var det verkligen en sån bra ide att göra det här?
"Jag antar att du vill få träffa din pappa", sa han och jag suckade.
"Ja det vill jag", sa jag och jag kunde nästan höra hur han flinade.
"Tänkte väl", sa han.
"Vad ska jag göra i gengäld?", frågade jag med en suck, då jag förstod att jag inte skulle få de gratis.
"Några ärenden bara", sa han och lät nöjd.
"Vad för ärenden?", frågade jag och han skrattade.
"Vi träffas vid Ica klockan 23 så får du veta mer", sa han och la på utan att vänta på svar.
Jag stirrade på mobilen ett tag innan jag la mig raklång i sängen och kollade upp i taket. Vad fan hade jag gett mig in på?
Jag reste mig ur sängen, behövde en cigg.
Jag öppnade ett fönster och lutade mig ut. När jag tänt cigaretten lät jag blicken vandra omkring utanför. Känslan av att jag var iakttagen kom krypandes och jag kollade mig omkring. Min blick fastnade på en person som stod lutad ut från fönstret ovanför, Oscar. Hans blick låg redan på mig när jag kollade dit.
"Vad glor du på?", frågade jag, aningens drygare än jag tänkt mig. Han skrattade svagt och plötsligt var Oscar, som tidigare inte ens kollat på mig, som bortblåst.
"Dig", sa han och mitt dumma hjärta började slå fortare. Han såg otroligt sexig ut när han stod där med halvt ruffsigt hår, ärmarna uppkavlade och en cigarett mellan läpparna. Det gjorde mig väldigt frustrerad så jag fimpade cigaretten och smällde igen fönstret.
"Vad fan är felet på dig?", frågade jag mig själv och drog en hand genom håret.
Jag hörde steg utanför och sedan tryckte någon ner handtaget och öppnade dörren. Denne någon var såklart ingen mindre än Oscar. Han stängde dörren och kollade roat på mig.
"Lägg av med det där!", utbrast jag och han höjde frågandes på ögonbrynet.
"Vad?", frågade han och jag suckade frustrerat.
"Ja men först så kysser du mig, sedan ignorerar du mig och kan inte ens kolla på mig och nu håller du på!", sa jag och han såg ännu mer road ut.
"Håller på?", sa han roat och jag kollade irriterat på honom.
"Men du vet", sa jag och han skakade oskyldigt på huvudet.
"Nej vadå?", sa han och jag slog frustrerat ut armarna.
"Idiot", muttrade jag.
"Du vill ha mig", sa han plötsligt och jag hostade förvånat till. Min reaktion verkade få honom nöjd då han flinade.
"Nej", sa jag aningens för fort.
"Jo", sa han och tog några steg närmare.
"Nej", sa jag och backade tills jag slog i väggen. Han fortsatte att gå mot mig tills han stod såpass nära att hans kropp var farligt nära min och jag fick anstränga mig för att inte andas tyngre.
"Säg det där igen", sa han och kollade mig djupt in i ögonen.
"Jag..", började jag men orden fastnade i halsen. En road glimt lös till i hans ögon och jag svalde.
"Jag vill inte ha dig", viskade jag och inte ens en IQ-befriad person skulle tro mig.
"Okej", sa han fortfarande med den roade glimten i ögat och backade ett steg från mig. Värmen där hans kropp nyss varit omslöts av kyla och min kropp kände begäret av hans närhet. Han gav mig en sista blick innan han vände sig om och gick ut från mitt rum.
Jag sjönk ner på knä mot väggen. Hur fan gjorde han det där? Hur fick han mig att tappa kontrollen över mig själv och hur fick han mig att vilja ha honom utan att ens röra mig.
Något flög plötsligt i mig och jag var snabbt uppe på fötter och utanför mitt rum.
"Oscar vänta!", ropade jag och såg honom längre bort i korridoren. Han stannade upp och vände sig mot mig. Han kollade förvirrat på mig när jag kom springandes. Jag stannade inte förens jag var en meter framför honom.
Jag kollade in i hans ögon och gjorde något som absolut inte var planerat. Jag raderade mellanrummet mellan oss och pressade mina läppar mot hans. När våra läppar möttes var det som att alla problem i hela världen försvann och det var bara vi. Han och jag. Jag måste ha blivit sinnessjuk, för jag tyckte aldrig om någon och jag sprang absolut inte efter killar.