När jag vaknade dagen efter var det första jag möttes av Oscar. Han låg och sov sött och jag hade nog aldrig blivit så glad och lugn vid åsynen av någon annan. Hans läppar var lätt särade och han andades tungt. Han såg så fridfull ut när han sov. Jag sträckte fram handen och ritade lätt konturerna i hans ansikte med mitt finger. Han började göra söta miner, antagligen för att det kittlades.
Jag fortsatte tills han öppnade ena ögat och kollade sömnigt på mig.
"Vad gör du?", frågade han hest och jag rös svagt av hans morgonröst.
"Inget", mumlade jag och kunde inte låta bli leendet som smög sig på mina läppar.
"Det är ganska läskigt att du ligger och stirrar på mig när jag sover", sa han med ett flin och mina kinder brände till aningens.
"Jag stirrar inte", sa jag dumt och han skrattade svagt. Plötsligt höjde han handen och strök bort några hårstrån som lagt sig över mitt ansikte. Hans beröring fick håren på mina armar att resa på sig och frustrerat vände jag på mig så jag låg med huvudet upp mot taket. Hans hand föll av mig och jag rynkade på pannan. Vad höll vi på med egentligen?
Jag drog täcket tätare om mig trots att jag redan var varm.
Oscar sträckte på sig och drog sedan in mig i hans famn. När jag låg där i hans famn så kände jag mig hemma, hur man nu kunde känna sig hemma i någons armar.
"Oscar?", frågade jag och han mötte min blick.
"Mm?", frågade han. Nervöst pillade jag med min nagel och jag undrade vad fan han hade gjort med mig. Jag hade aldrig förut varit blyg. Jag skakade på huvudet, vad höll jag på med? En suck lämnade mina läppar.
"Nej det var inget", sa jag och han rynkade på ögonbrynen. Det såg ut som att han skulle säga något men avbröts av att min mobil plingade. Jag sträckte mig tacksamt efter den, men när jag såg vem som hade smsat ångrade jag tacksamheten jag känt. Det var ingen mindre än William.Godmorgon babygirl, hoppas du sovit gott för idag har du ett uppdrag!
Möt mig om en timme vid Ica.
Hjärtliga hälsningar, William
YOU ARE READING
Babygirl
Teen Fiction"Babygirl, du är en ängel med trasiga vingar", sa han och strök bort tårarna som rann ner längst mina kinder. "Du förstår inte, jag har ingenting kvar. Inget", grät jag och han nickade. "Jag vet"