16 mars 2018
Oscar hann knappt stanna bilen utanför sjukhuset innan jag sprang mot entrén.
I entrén mötte jag en tant, förmodligen henne jag tidigare pratat i telefon med. Hon log mot mig och gav mig den blicken jag fått så många gånger förr men jag vägrade inse.
"Nikita?", frågade hon sedan och jag nickade. "Vi skulle vilja prata med dig enskilt", sa hon och syftade på Oscar bakom mig. Jag nickade snabbt och följde efter henne till ett rum. Där satt redan tre personer och jag visste precis vad som skulle hända. Jag hade varit med om det här förut. Därför bröt jag ihop i ingången.
"Jag beklagar, vi gjorde allt vi kunde", sa hon lugnt och kollade medlidande mot mig.
Trots att jag visste vad hon skulle säga så gjorde orden så jävla ont att höra.
Snärtan kvävde mig inifrån och ärligt talat trodde jag att jag skulle dö.
Det gjorde ont överallt och jag kände mig spyfärdig.
"Men vi vill att du ska veta att-", började hon men jag avbröt.
"Håll käften", fräste jag och stormade ut ur rummet. Oscar stod utanför och kollade oroligt på mig när jag kom utstormandes. Jag stannade upp och försökte få fram något men det stockade sig i halsen.
Det slutade med att benen vek sig under mig och jag bröt ihop.
YOU ARE READING
Babygirl
Teen Fiction"Babygirl, du är en ängel med trasiga vingar", sa han och strök bort tårarna som rann ner längst mina kinder. "Du förstår inte, jag har ingenting kvar. Inget", grät jag och han nickade. "Jag vet"
