28 januari 2018
Uttråkat låg jag i min säng och stirrade upp i taket. Klockan var 20:00 och jag hade redan kollat instagram säkert tjugo gånger den senaste halvtimmen. Ändå så tog jag upp mobilen igen och gick in på instagram. Skrollade igenom flödet som jag nu nästan hade lärt mig utantill.
Sedan gick jag in på sms och skickade iväg ett sms till Ogge.Jag
Vad gör duuu?Oggish <3
Påväg till Erics fest, dudå babyguurl?Jag
Kommer!!Med ett leende på läpparna slängde jag mig upp från sängen. Tog en snabb dusch och sminkade mig på rekordtid. Sedan satte jag på mig ett par gröna militärbyxor och ett svart linne då jag inte orkade ha klänning.
Sedan tog jag det nödvändigaste, det vill säga min jacka, mobil och ett ciggpaket. Jag sprang ner för trapporna medan jag ropade
"Jag sticker iväg ett tag, kommer tillbaks senare!", och smällde igen dörren efter mig.När jag några timmar senare kom tillbaka "hem", stod Oscar utanför och såg irriterat på mig.
"En halvtimme försent Babygirl, du kunde ha-", han avbröt sig själv och kollade forskande på mig innan han fortsatte. Jag fnittrade lite smått åt hans rynka i pannan.
"Vafan, du är ju packad", suckade han och gav mig en trött blick medan han drog in mig i huset.
"Pfft, så full är jag inte!", yttrade jag mig och vinglade till när jag försökte ta av mig skorna. Han suckade högt och hjälpte mig av med skorna. Sedan hjälpte han mig upp för trappen och in i mitt rum.
"Ska vi efterfesta?", frågade jag glatt. Han skakade på huvudet och puttade ner mig i sängen. Jag höjde på ögonbrynen förvånat.
"Ska vi ligga?", frågade jag och han brast ut i skratt.
"Nej, du ska sova", sa han och jag skakade på huvudet.
"jag är inte trött", jag satte mig upp i sängen och korsade armarna, likt ett barn.
"Sov ändå", sa han och gick mot dörren.
"Bara för att du aldrig har kul", muttrade jag och kollade surt på honom. Han skakade roat på huvudet och släckte lampan innan han gick ut och stängde efter sig.
"Tråkmåns", muttrade jag efter honom.
YOU ARE READING
Babygirl
Teen Fiction"Babygirl, du är en ängel med trasiga vingar", sa han och strök bort tårarna som rann ner längst mina kinder. "Du förstår inte, jag har ingenting kvar. Inget", grät jag och han nickade. "Jag vet"