Det slutade med att jag kollade på två avsnitt av friends, världens bästa serie om du frågade mig. Men på tredje avsnittet började jag bli rastlös så jag pausade och gick upp från sängen för att gå ner till köket och ta något att äta. Klockan var ändå runt sju på kvällen och min mage kurrade, men först skulle jag ut och röka. Huset var ovanligt tyst och tomt, nästan kusligt. När jag kom ner till hallen satt två killar i två fåtöljer vid dörren. Jag kollade frågandes på dom och undrade varför de satt här.
"Vi har blivit beordrade av Oscar att se till att ingen kommer in, eller ut", sa han och jag fnös.
"Men-", började jag men han avbröt mig.
"Oscar sa att ifall du skulle röka kunde du göra det genom fönstret", sa han och jag himlade med ögonen.
"Låt mig bara gå ut, det tar max två minuter", sa jag och tog ett steg närmare dörren. Den ena killen ställde sig upp och blockerade min väg.
"Sorry, men Oscars ord, är vår lag", sa han och jag himlade återigen med mina ögon.
"Töntar", muttrade jag när jag vände mig om och börjat gå till köket. Jag hörde hur ena av de skrattade svagt och den andra mumlade någonting jag inte kunde tyda.
I köket hittade jag Felix som stod och lagade mat. Förvånat kollade jag på honom, inte visste jag att han kunde laga mat, dessutom luktade det riktigt gott.
"Vad lagar du?", frågade jag och lutade mig mot köksbänken. Han kollade skrämt på mig.
"Du skräms!", sa han förskräckt och jag flinade.
"Men jag lagar spagetti med köttfärssås, vill du ha?", frågade han och jag nickade. Spagetti och köttfärssås var en av mina favorit maträtter, så simpelt men så gott.
"Gärna, ska jag hjälpa till med något?", frågade jag. Mest för att vara snäll, egentligen hade jag ingen som helst lust att hjälpa till.
"Visst, du kan duka", sa han och jag nickade.Maten var klar och jag slog mig ner mittemot honom med en portion på min tallrik. Jag högg in direkt och njöt.
"Helvete vad gott", utbrast jag och han flinade svagt innan även han högg in.
Vi åt under tystnad, men ingen obekväm tystnad utan mer behaglig.När tallrikarna var tomma och vi var mätta och belåtna kollade jag på Felix.
"Vart skulle Oscar och de egentligen?", frågade jag och han skakade på huvudet.
"Tystnadsplikt", sa han och jag suckade högt.
"Vem bryr sig, säg bara?", sa jag och han skakade återigen på huvudet.
"Nej", sa han och ställde sig upp för att duka av.
"Nahe", sa jag bittert och satt kvar medan han dukade av våra tallrikar.
"Ska du med och röka?", frågade jag sedan.
"Nej, jag röker inte", svarade han. Såklart, han är ju ängeln själv.
"Okej", sa jag och gick upp på mitt rum och öppnade ett av fönsterna. Sedan lutade jag mig ut och tände cigaretten mellan mina läppar.Några timmar senare hördes röster i huset och jag förstod att de var tillbaka. Snabbt var jag ute ur mitt rum och påväg till Oscars rum. Jag ville veta vart de hade varit och ja, jag var jävligt nyfiken.
Jag öppnade dörren till Oscars rum men rummet var tomt.
"Oscar?", ropade jag in i rummet men fick inget svar. Jag suckade och vände mig om för att gå men stötte in i ingen mindre än Oscar.
"Där är du j-", jag avbröt mig själv när jag såg honom. Hans hår va alldeles ruffsigt, en blåtira täckte höger öga tillsammans med ett skrapsår precis bredvid. Läppen var sprucken och han hade blod i hela ansiktet och på båda händerna.
"Jävlar", sa jag och kollade med stora ögon på honom. Han gjorde ett försök att flina men det blev mest en ful grimas.
"Kom", sa jag och drog med honom in i hans badrum och pekade på toalettstolen.
"Sitt", beordrade jag och han gjorde som jag sa.
Jag rotade runt i hans skåp i jakt på saker som kunde plåstra om hans sår. Jag fann alsolsprit, bomullspads och plåster. Det fick duga, tänkte jag och stängde skåpet igen. Jag snodde åt mig en av hans handhanddukar och blötte ner den för att torka bort blodet från hans ansikte. Jag började torka bort blodet men han sköt bort min hand.
"Du förstör min handduk", sa han och jag himlade med ögonen och utan att bry mig om vad han sa så fortsatte jag. En suck lämnade hans läppar men han lät mig fortsätta.
När det mesta blodet var borta så tvättade jag rent såren och slutligen satte jag ett plåster på såret bredvid ögat.
"Klart", sa jag och mötte hans ögon. Det var inte förens då jag insåg hur nära jag faktiskt stod. Jag stod placerad mellan hans ben och hade händerna på hans axlar. En konstig känsla kom krypandes och hans ögon flackade mellan mina ögon och läppar. Jag kom på mig själv att hålla andan innan jag harklade mig och backade ett steg.
"B-berätta nu vad som hände", sa jag aningens skakigt och försökte glömma vad jag nyss hade känt. Dels för att jag inte ville känna det och dels för att jag inte visste vad det var jag kände.
Ett svagt flin spred sig på hans läppar vilket bara trasslade till det ännu mer i mitt stackars huvud.
"Chilla, du är så hetsig", sa han och reste sig från toaletten.
"Ja men vad fan hade du gjort om jag bad dig stanna här och sedan drog med mig hela huset härifrån utan att du fick veta vart och sedan kom jag hem helt blåslagen?", frågade jag och följde efter honom ut. Han öppnade sin garderob och drog ut en grå hoodie innan han utan förvarning drog av sig sin blodiga tröja. Ofrivilligt stirrade jag på hans nakna rygg och de där ryggmusklerna som spändes när han drog av sig tröjan.
"Ta en bild så varar det längre", sa Oscar med ett flin när han märkte att jag stirrade. Jag fnös men kunde inte hjälpa att mina kinder blev varmare. Irriterad på mig själv, för att jag inte kunde bete mig och för den konstiga känslan i kroppen öppnade jag en av Oscars fönster och lutade mig ut.
"Eftersom att du tekniskt sätt förbjöd mig från att röka utomhus och bad mig röka genom fönstret så tänker jag röka här", sa jag och tände en cigarett utan att vänta på svar. Han svarade inte utan kom bara och ställde sig bredvid mig och tände en cigg även han. När han tänt den och tagit ett bloss kollade jag otåligt på honom.
"Så? Tänker du berätta eller?", frågade jag och han nickade.
"Vi åkte och träffade William och hans gäng vis något ställe för att han ville göra upp om dig", sa han och jag blev äcklad av Williams namn.
"Vadå om mig?", frågade jag, även fast jag förstod att det hade något med att jag försvann därifrån.
"Ja men det är ganska självklart att det var vi som hämtade dig därifrån. Han jiddra om att vi skulle akta oss för honom och att han kommer slå till när vi minst anade det och sedan kom några av hans män och slog ner mig", sa han som om det vore den mest normala och självklara saken i världen.
"Men vadå? Du hade ju för fan hela huset med dig. Var det ingen som backade dig eller?"
"Jag sa åt dem att de inte skulle rycka in om det inte var nödsituation"
"Så det lät dig bli sönderslagen?"
"Jag är inte sönderslagen"
Jag suckade och skakade på huvudet, sedan tog jag ett bloss och lät tystnaden tala. Det var tyst ett tag innan han öppnade munnen.
"Det var värt det", mumlade han och kollade ut i natten.
"Vadå?", frågade jag.
"Att bli spöad för din skull", sa han och jag satte andan i halsen. Vad fan menade han? Skämtade han med mig eller var det något konstigt sätt att försöka vara trevlig på?
"Du är ju dum i huvudet", svarade jag då jag inte visste vad annars jag skulle svara. Men en sak var säker och det var att det var att det var kaos i mitt huvud.
YOU ARE READING
Babygirl
Teen Fiction"Babygirl, du är en ängel med trasiga vingar", sa han och strök bort tårarna som rann ner längst mina kinder. "Du förstår inte, jag har ingenting kvar. Inget", grät jag och han nickade. "Jag vet"