Babygirl

Sextioåtta

"Babygirls uppdrag är att underhålla Sammy medan vi gör vad vi behöver", sa han.
"Du kommer även få en sån här", sa han och höll upp en liten svart armbandsliknande sak.
"Så att du vet när du är klar", sa han. Sedan spände han blicken i mig.
"Det är viktigt att så fort du känner att den vibrerar så är du ute vid bilen inom fem minuter", sa han. Jag ville fråga varför men visste att jag inte skulle få ett bra svar och dessutom förmodade jag att jag skulle få reda på vad som skulle hända när det väl hände.
"Och vad gör ni?", frågade jag men han viftade iväg min fråga.
"Ni vet vad ni ska göra", sa han istället och lät blicken glida över rummet. Alla nickade och han såg nöjd ut.
"Bra, då väntar vi bara på Theo så kör vi igång", sa han och vände sig om till mig.
"Du måste byta om", sa han och granskade min klädsel bestående av vita sneakers, svarta jeans och en grå hoodie. Jag höjde ögonbrynen, han tyckte väl inte jag skulle underhålla denna Sammy på det sättet? Han såg ut att förstå vad jag tänkte och nickade med ett flin. En suck flög ur mina läppar.

Tjugo minuter senare satt jag och William i samma bil som innan. Jag hade bytt om från min tidigare outfit till en tight klänning som hävde fram mina kurvor och satt så tight att jag kände min uppstoppad.
"Okej, så du går dit. Knackar på, du kan låtsas att du är berusad eller något, och säger att du inte vet vart du är och frågar om du kan låna badrummet eller något. Sedan underhåller du bara honom tills ditt armband vibrerar, förstått?", sa han och jag nickade. Det lär inte allt för svårt och jag hoppades bara på att vad William och de än skulle göra att de skulle göra det fort så jag slapp gå allt för långt.

Vi stannade i en skogsdunge och jag kollade konstigt på William. Han skrattade och nickade mot en väg som fanns där.
"Följ bara vägen så kommer du se ett stort vitt hus, det är de ända huset du kommer se", sa han och jag nickade innan jag spände loss mig och gick ut.
"Lycka till och fucka inte upp det här", sa han.
"Lovar inget", svarade jag lite smådrygt och stängde igen dörren innan jag började gå längs vägen. Jag hade behållt mina sneakers och tackade gud för att jag hade gjort det då jag hatade att gå i klackar. Ju längre jag gick desto mer nervös och osäker blev jag. Tänk om den här killen var farlig på något sett? Eller om allt det här bara var någon dum fälla som William hade planerat.
Plötsligt såg jag mycket riktigt ett stort vitt hus. Jag kände mig plötsligt illamående men svalde klumpen i halsen och tog några djupa andetag innan jag styrde stegen mot huset.
Jag knackade på och en kille som såg ut att vara några år äldre än mig öppnade. Han hade snaggat hår och en ögonbrynspiercing.
"Tja", sa han med ett flin och granskade min kropp.
"Hej, förlåt ifall jag stör, jag vet inte riktigt vart jag är men jag måste verkligen låna en toa", säger jag gulligt och ler oskyldigt. Jag hör några röster i bakgrunden och det skulle inte förvåna mig ifall det var tio familjer som bodde i det här huset pågrund av storleken.
"Du stör inte, det är bara att komma in", sa han och höll upp dörren för mig. Jag log sött och kände hur hans blick brände på min rumpa när jag klev in. Jag fick trycka in naglarna i handflatorna för att inte vände mig och slå till honom. Jag sparkade av mig skorna och vände mig mot honom. Chockat flämtade jag till när han stod närmare än jag trodde. Jag kollade upp på honom och hans ögon lös av lust. Jag log sött och tog ett oskyldigt steg närmare. Han såg nöjd ut och böjde sig ner för att kyssa mig. Jag ställde mig på tå och slingrade mina armar runt hans nacke. Hans kyssar var hetsiga och snart hade han tungan ner i min hals. Han pressade upp mig mot väggen och jag spelade med. Seriöst? Hur desperat fick man vara? Att hångla upp en tjej som ville låna en toa, vilken idiot. Dessutom skulle jag inte kalla det hångel, det kändes mer som om han försökte kväva mig med hans tunga. Hans händer hade vandrat ner till min rumpa och han klämde till, jag himlade med ögonen inombords och fakeade ett lågt stön. Jag kunde nästan känna hur hans självgodhet växte och han särade på oss och lyfte upp mig innan han bar iväg mig till ett rum.
Precis när han kastat ner mig på sängen och dragit av sig tröjan så vibrerade mitt armband.
Tack, tänkte jag lättat. Sedan började killen klättra över mig och dra i min klänning.
"Jag måste verkligen gå på toa", fick jag ur mig och han såg aningens irriterad ut. Men jag kunde inte säga att jag inte förstod honom.
"Korridoren tredje dörren till höger", suckade han och jag log ursäktande innan jag smet ut från dörren och tassade ut till hallen. På vägen ut rätade jag till klänningen och drog en hand genom håret. När jag kom till hallen hörde jag röster närma sig från någonstans i huset. Mitt hjärta började slå hårdare och jag satte stressat på mig skorna som jag dumt nog inte valt att knyta upp då det inte fanns någon skohorn här.
När skorna äntligen var på öppnade jag dörren och smet ut. Dörren råkade jag stänga aningens för hårt men jag såg Williams bil stå en bit längre bort så jag sprang dit och hoppade in.
"Bra jobbat babygirl", sa han med sitt vanliga flin.
"Vad gjorde ni?", frågade jag och han skrattade svagt.
"Du kommer att få se", sa han och jag kollade konstigt på honom men frågade inte vidare. Istället kollade jag på huset som blev mindre och mindre i backspegeln när vi åkte därifrån.
"Nu, 5...4...3...", började William och jag kollade på honom. Vafan höll han på med?
"2..1", direkt efter hördes en stor smäll och marken skakade till. Skrämt ryckte jag till och kollade bakåt där smällen kommit ifrån. Jag satte salivet i halsen när jag såg det stora vita huset sprängas i tusen bitar och stora rökmoln ovanför.