Arg som jag var när jag kom in i mitt rum smällde jag igen dörren och tog första bästa föremål, som råkade vara en vas, och kastade det genom rummet. Vasen krossades i tusentals bitar mot väggen och spred ut sig över golvet. I samma veva rev jag ner ett skrivbord och ett par tavlor som hängde på väggen. Jag tog en stol och kastade den mot fönstret. Fönstret gick i tusen bitar och stolen flög ut. Jag var så jävla arg och smärtan i bröstet tog över. Jag kastade allt som kom i min väg och så fortsatte jag och slutade inte förens jag slog sönder en spegel och skar upp båda händerna.
Jag skrek av smärta men ändå var smärtan ingenting jämfört med orden som kommit ur Tyra. "Hur känns det att vara officiellt föräldralös"
Jag gled ner längs väggen och tårarna forsade ner längs mina kinder. Huvudet dunkade och jag grät så mycket att jag knappt fick luft. För det låg inget annat än sanning i orden.
Och där satt jag, helt själv. Hur länge jag satt där hade jag ingen aning om, men smärtan minskade aldrig och inte heller tårarna.
YOU ARE READING
Babygirl
Teen Fiction"Babygirl, du är en ängel med trasiga vingar", sa han och strök bort tårarna som rann ner längst mina kinder. "Du förstår inte, jag har ingenting kvar. Inget", grät jag och han nickade. "Jag vet"
