Babygirl

Trettiofem

Efter ett tag, ingen aning om hur länge, så kom Oscar in i rummet. Jag kände en lättnad, men den övergick snabbt till något annat när han kollade runt i rummet och suckade när han såg hur, inprincip hela rummet, var förstört. Han gav mina blodiga händer en snabb blick innan han kollade besviket på mig.
"Vad i helvete tänker du med?", röt han sedan argt och jag ryckte till. Varför betedde han sig såhär?
"Varför hoppar du på Tyra från ingenstans?  Vart fan tog respekten vägen?", jag kollade chockat på honom. Är han seriös? Eller driver han på något konstigt sätt med mig?
"Vadå från ingenstans?", fräste jag.
"Tyra sa att du bara hoppade på henne, utan anledning",
såklart hon hade sagt det. Allt för att sätta dit mig, men det som störde mig var inte att hon hade sagt det utan att Oscar hade trott på henne. Han tog hennes parti utan att ens blinka.
"Varför i helvete skulle jag hoppa på henne utan anledning?", sa jag upprört och han ryckte på axlarna "Skulle inte förvåna mig"
Det kändes som ett slag i magen. All luft sögs ur mig och för en stund var jag i chock.
Han hade sparkat på någon som redan låg ner och ärligt talat så gjorde det så förbannat ont.

"Varför berättade du för Tyra?", viskade jag när jag återfått min talförmåga. Han gav mig en oklar blick men svarade inte. Plötsligt kände jag ilskan komma farandes och ställde mig hastigt upp. Jag kände hur rummet snurrade men ignorerade yrseln och gick fram till honom.
"Varför fuck har du berättat för fucking Tyra att min mamma är död?!", fräste jag och var beredd på att putta honom men han stoppade mig genom att ta ett hårt tag om mina händer. Jag kved till och kände hur glasbitarna som var inne i huden åkte in en bit till.
För ett ögonblick släppte han min hand och såg ångerfull ut. Men sekunden efter hårdnade hans blick och utan att svara på min fråga gick han ut därifrån.
Tårarna började återigen rinna och jag skrek rakt ut innan jag slog handen i väggen allt vad jag orkade.