Babygirl

Fyrtiosju

Det var två veckor senare och jag hade mestadels varit inne på mitt rum. Men jag hade även fått träna försvar med Oscar. Det var skönt att göra något som fick tankarna på annat, dessutom var jag så utmattad efteråt att det oftast hjälpte mig sova på nätterna. Även Linnéa hade hjälpt mig en del med hela våltäcktssaken. Men när hon hade velat snacka om min mamma och mitt förflutna satte jag stopp och slutade gå dit. Jag hade ändå fått såpass mycket hjälp att jag nu iallafall kunde ha en helt vanlig konversation med en kille. Så Linnéa hade ändå hjälpt mig så gott hon kunnat och det skulle jag vara evigt tacksam för.
Men förutom att jag fick lektioner av Oscar och slutat gå till Linnéa så var vardagen som vanligt. Ogge hade försökt få tag på mig en evighet, men jag hade undvikit honom pågrund  av att jag inte ville lägga fler av mina problem på honom. Dessutom var jag rädd att jag på något sätt skulle känna mig obekväm i hans närvaro. Jag visste dock att jag någon gång skulle behöva möta honom och att han skulle ställa frågor. Men det fick jag ta då.

En knackning på min dörr fick mig vakna upp ur mina tankar. Det var förmodligen Oscar då det var endast han och Linnéa som kom till mitt rum.
"Kom in!", ropade jag och Omar stack in huvudet. Jag blev halvt chockad då jag inte sett honom på ett tag.
"Hej", sa han med ett flin på läpparna. Jag höjde frågandes på ögonbrynen, vad nu? Hans flin blev om ännu större och han höll fram två joints. Jag lös upp och ställde mig snabbt upp från sängen.
"Vill du bli hög med mig?", frågade han och jag nickade ivrigt. Det var en evighet sedan jag blivit hög och jag hade saknat det. Jag vet, det låter helt bisarrt, men vad som helst som höll mig borta från verkligheten.
Jag tog min mobil och följde sedan efter Omar ut. Vi gick ut på den stora balkongen och satte oss på två stolar. Han gav mig ena jointen som jag tacksamt tog emot.
"Du är bäst", mumlade jag medan jag tände den. Den tjocka röken letade sig in i mina lungor och jag kände redan lyckoruset.

När vi fimpat våra joints kollade Omar busigt på mig. Jag kollade konstigt på honom, men med ett litet leende på läpparna.
"Ta mig om du kan", sa han sedan och sprang in från balkongen. Jag skrattade högt och sprang så gott jag kunde efter. Jag snubblade på skarven på vägen in, men var direkt uppe på fötter igen. Skrattandes och snubblandes sprang vi runt i huset. Folk kollade konstigt på oss, men det brydde vi oss inte om, för jag hade kul och det var första gången på väldigt länge.
"Tagen!", skrek jag och hoppade på Omar. Han tjöt till och jag gapskrattade åt honom. Han trillade ner på golvet med mig över sig. Jag rullade av honom och var tvungen att dra upp benen till magen för att jag skrattade så mycket.
När vi lugnat ner oss en aning vände Omar blicken mot mig och log.
"Jag har fan saknat dig", sa han och log. Jag log stort tillbaka.
"Jag har saknat dig också"