Babygirl

Fyrtiofyra

En försiktig knackning på dörren hördes och jag ropade att personen kunde komma in.
En tjej med blont kort hår klev in genom dörren. Hon log när hon såg mig.
"Nikita?", frågade hon och jag nickade osäkert. Vem var hon och vad ville hon mig?
"Mitt namn är Linnéa", sa hon och jag kollade på henne i väntan på en fortsättning.
"Oscar skickade mig"
"Jag är en av husets, vad ska man säga, kurator eller psykolog?", sa hon och min första tanke var att fnysa och slänga ut henne. Men hon hann före.
"Snälla försök ge mig en chans iallafall", sa hon och kollade bedjandes på mig. Jag orkade inte tjafsa emot så jag nickade bara lätt. Hon log glatt och började småprata lite med mig, antagligen för att försöka få mig lite mer avslappnad. Men jag orkade knappt lyssna så jag satt tyst och nickade då och då, förhoppningsvis på rätt tillfällen.

"Du ska få en uppgift av mig", sa hon när vi började närma oss slutet. Hon rev ut ett papper från sitt block.
"Jag vill att du skriver ner allt du tänker och känner på ett papper", hon gav pappret till mig samt en penna.
"Du kan lämna pappret till mig när du är klar", sa hon och reste sig för att gå.
"Tack för idag, vi ses", sa hon och gick därifrån.

Jag kollade ner på pappret och tänkte först att det inte skulle räcka med bara ett papper.
Men efter en timme förblev pappret tomt, och jag kunde inte ha beskrivit det bättre