I Love You (Uppföljare) ✔

Chill pill

(Natalies POV)
-Martinuuus när kommer du?
-snart
-Vi börjar om 5 minuter vi kommer komma försent!
- Take a chill pill
-Martinus snälla skynda dig
-Men vad är det som är så nytt att vi måste skynda oss? Vi går fortfarande i samma klasser som vi gick i innan höstlovet?
-Martinus jag går utan dig
-Neeeeeeeej
-Hejdå
Med bestämda och irriterade steg gick jag snabbt mot ytterdörren för att inte komma sent. Eira och Marcus hade gått för längesedan och jag var här väntades på Martinus som skulle "Skynda" sig.
Jag smällde igen dörren med en smäll och började springa till skolan. Jag öppnade dörrarna till skolan och alla elever var påväg in till klassrummen. Snabbt la jag mina saker i skåpet och tog allt material jag behövde. Snabbt innan läraren han stänga dörren kom jag in.
-Precis i tid Natalie, Bra gjort
Jag satte mig på min plats bredvid Eira.
-Värst va andfådd du var då
-Martinus tog hundra år på sig
-Men gick ni tillsammans då?
-nej jag gick utan honom han är säkert kvar hemma.
-okej
Vi slutade att prata och vårat fokus låg nu på läraren som hade någon slags presentation. Men från ingenstans så plingar det till i min mobil. Allas blickar förs mot mig men efter någon sekund är dem på läraren igen. Smidigt tog jag upp min mobil och kollade på vad det va som lät. Det var ett sms från Martinus. Såklart.

                               Baby💕

Baby💕:
Baby jag är så ledsen att jag gjorde så att du kom sent förut :(

Jag:  Martinus jag kan inte prata nu jag har lektion!

Baby💕:  Kom ut

Jag: nej jag har lektion

Baby💕: jag ser det, kom ut

Både jag och Eira son läst allt kollade utanför dörren och där stod Martinus.

Jag: Martinus gå till din lektion

Baby💕: Håltimma, kan du bara komma ut??

Jag: Omg hoppas det är någonting viktigt

Jag ställde mig upp nästan ljudlöst och gick mot dörren.
-Natalie vart ska du? Frågade våran lärare
-Toa
-skynda dig
Jag gick fort ut och stängde dörren.
-Martinus vad vill du?
Han sa ingenting utan kysste mig bara.
Han hade ena handen snett ovanför mitt huvud och hans andra på min kind. Våra ögon var i synk med varandra. Där stod vi och bara kollade i varandras ögon tills jag kom på att jag hade lektion.
-Martinus jag måste gå
Jag vände ryggen mot honom och gick in igen helt chokad. När jag satte mig på min plats så kollade Eira konstigt på mig.
-Vad hände? Du ser chokad ut?
-Han kysste mig
-Va?! Var det allt?
-Tydligen, Men det jag undrar var varför? Det kändes som en avskedskyss.
- du borde prata med honom sen.