Dangerous Love (svenska)

kapitel 10

Kapitel 10

Jag skulle gilla att få honom att falla för mig. Inte för att jag gillade honom. Utan för att jag sakta vill se hur hans blick förändrades när han såg på mig. Men det var fortfarande något där som saknades. Något som saknades hos mig.

För han var inte kär. Han gillade mig nog inte ens. Men hans blick hade förändrats.

Som om han visste att något var på gång och han försökte hindra sig själv från att bli inblandad.

Men varje gång jag såg honom viste jag att jag var tvungen att försöka. Så varför var det så svårt?

Jag ska sätta mig på min platts då jag ser Ethan flirta med en tjej och jag snubblar över något hårt på golvet.

Jag faller och slår huvudet i bänken.

Smärtan är omedelbar och går lika snabbt över, för allt blir svart.

Det sista jag hör är någon som skriker mitt namn och hur stolar dras ut. 

Antagligen för att få se vad som hänt…

~

Jag blinkar några gånger och stönar. Mitt huvud värker och jag  får anstränga mig för att öppna ögonen helt och se upp 

Vad i helvete!

Jag känner två starka händer om mina axlar och ser upp. Jag får möta ett par välbekanta ögon. Ett par ögon jag aldrig trodde jag skulle få se så oroliga.

Men något annat finns där. Är han arg?

‘’Vad i helvete! Nicole!’’ börjar han och jag inser att jag haft rätt. Han var arg. Ethan var faktiskt arg på mig.

‘’Är du på riktigt så dum att du inte ser dig för!? Du inser att du kunnat dött. Du anar inte hur orolig jag har varit!’’ men i samma sekund som han säger den sista meningen blir hans ögon mörka och det är som om en skugga lägger sig över hans ansikte.

‘’Vi.. Jag menade vi har varit oroliga. Hela klassen har undrat’’

Jag vet knappt vad jag ska säga men jag blir genast arg på honom.

‘’Om du inte hade varit så arrogant så hade det här aldrig hänt!’’ säger jag trotts att mitt huvud värker av att skrika på honom.

‘’Vad fan menar du med det?’’ svarar han snabbt.

‘’Jag menar att du skiter helt i vad som händer. Du sårar person efter person och du bryr dig inte ens! Har du någon aning om hur det känns för dem!?’’ jag känner hur jag måste lugna mig själv och det är då sanningen går upp för mig.

Jag bryr mig egentligen inte. Han kan såra hur många tjejer ha vill, det är bara tjejerna som är dumma. De är dumma nog att falla för honom.

Anledningen till att jag reagerar så här är för att jag är rädd.

Jag är rädd för att bli som de anda. jag är rädd att spelet jag spelar riskerar att jag får samma öde som de anda tjejerna. Jag är rädd för att bli kär. Och räddare för att bli kär i honom.

‘’Du fattar inte vilken skada du lämnar efter dig. Kanske är du rädd för att känna på riktigt. Rädd för kärleken’’ säger jag.

Jag ser upp på honom och hans ögon är inte längre ilskna. De är tomma. Som om han tagit bort sina känslor för ett ögonblick men sedan återgår de till sitt vanliga skydd av irritation.

‘’Jag var orolig okej? Kanske är du för blind för att se att det är okej att bry sig om folk. Man behöver inte gömma sig bakom en hård mask.’’ säger han 

Jag skakar på huvudet.

‘’Det kommer inte från rätt person. Det är du som gömmer dig bakom en mask. Du gömmer dig bakom den där tuffa killen som har allt. Killen som är rädd för att vara jämlik med någon. Rädd för att älska’’ säger jag ‘’Jag tror du är rädd för att bli kär för att du inte känner till vad som kommer att hända. För när du är kär innebär det att du inte har kontroll. Du kan inte styra över kärleken och du är en kille som alltid måste ha kontroll’’

Den här gången får jag sista ordet

***

jag är verkligen ledsen. jag har haft så mycket att göra och inte haft lust att skriva just därför. men nu får det bli ändring på det hoppas jag. :)