Dangerous Love (svenska)

Kapitel 23

Kapitel 23

Jag vaknade med min kropp tryckt mot en annan varm kropp.

Jag vill inte öppna ögonen, rädd att den underbara kvällens humör inte kommer att hålla i sig.

Jag kryper närmare den varma kroppen och jag kan känna hur starka armar håller om mig.

Jag gömmer mig från verkligheten, från allt som ligger framför oss. Jag gömmer mig för allt bråk mellan mig och Ethan, för Drake och hela verkligheten.

Helst av allt skulle jag bara vilja ligga kvar i sängen resten av dagen, med Ethans kropp mot min egen, känna värmen och tryggheten hos en annan människa. Det eller så vill Jag  bara återgå till drömmarnas land igen och vakna först när allt har löst sig.

Jag kan känna den underbara doften från Ethan och jag kan känna hur ett leende bildas på mina läppar.

Jag vill att allt ska vara like underbart som det här.

Jag är medveten om att jag måste gå upp och jag suckar, för att sedan resa mig upp på armbågen så att mina ögon möter Ethans.

Jag ler och trotts att jag inte får ett leende tillbaka kan jag se i hans ögon att han också ler. Han är inte arg på mig och det får mig bara att le större.

Herregud… jag känner mig som en kärlekssjuk dåre.

‘’Hur många dagar är det kvar? Med bil?’’ 

‘’En’’ svarar han och tystnaden efter lägger sig som ett tungt täcke över oss.

Jag sväljer.

En dag.

En dag tills vi är framme.

Och problemet är inte pengarna, för dem har vi. Problemet är om Drake kommer att acceptera det. Jag mår illa bara jag tänker på honom. Det är hans fel att en liten flicka är död. Det Drakes fel att hon inte får chansen att växa upp, träffa sin första kärlek och bilda en familj med mannen hon skulle älskat.  

Så många påverkas av ett liv. Föräldrar, vänner, släckt och folk som du omges av. En försvinner och lämnar flera stora sår bakom sig.

Jag granskar Ethans vackra ansikte.

Från hans läppar, till hans ögon och sedan till ärret på hans kind.

Han stelnar till en aning och ser på mig, han skäller inte, fräser inte åt mig att jag eller något annat. Han ser bara på mig utan att säga ett ljud.

Jag ler lite och låter min hand söka sig till hans kind och lägger handen mot den, sedan lutar jag mig fram och låter handen falla.

Jag lutar mig fram det sista och placerar en kyss mot ärret på hans kind.

Jag lutar mig sedan tillbaka och möter hans blick, en blick som är så svår att tyda.

Så jag lutar mig fram igen och denna gången möter mina läppar hans.

två långsamma sekunder med mina läppar mot hans och ingen av oss försöker något mer, sedan drar jag mig bort, det var bara en lätt liten kyss. Inget mer. Men jag vet redan vad han ska säga.

‘’Tro inte att-’’

‘’- Det betyder något?’’ avbryter jag och skakar på huvudet ‘’Det tror jag inte’’

Och det är allt.

*

‘’Helvette, helvette…’’