Dangerous Love (svenska)

kapitel 34

Kapitel 34

Jag rusar upp för trapporna och nästan slår in Drakes dörr.

Drake sitter vid sitt bord och ser förvånat på mig där jag står i dörröppningen. Han reser sig upp och rynkar pannan.

''Vad är det som händer?''

Jag svarar honom inte. Jag smäller igen dörren bakom mig och går mot honom.

''Tala om för mig varför du är rädd för Ethan, tala om för mig vad det var som hände den dagen då Ethan blev 'skyldig' dig de pengar ni stulit''

Det är inget alternativ, jag säger åt honom att berätta och jag tänker inte ge honom något val. Han ska berätta. Jag tänker inte lämna detta rum förrän jag vet vad som hände. Om hans historia matchar Ethans, att Drake är ett monster, eller om han har en annan syn.

''Berätta''

Han ler. Nej han flinar. Varför?

Han går fram och tillbaka i rummet tills han tillslut sätter sig ner på sängen.

''Hur kommer det sig att du vill veta?'' frågar han.

Det är något med sättet han säger detta på som ger mig kalla kårar. Jag går mot stolen som han innan satt på.

''Jag träffade din mor, han sa att jag skulle fråga. Hon sa det inte var så konstigt att jag tycker illa om dig om jag inte hört din historia''

Drake reser sig upp och går mot mig.

''Och tror du henne, tror du på att jag kanske skulle kunna vara något annat än ett monster?''

När han frågar detta så är det något i hans blick. Jag tror att han vill att jag ska säga ja, att jag tror på att han är mer än vad folk säger. Men om jag ska vara helt ärlig med mig själv så tror jag inte det. Lita aldrig på en man som någonsin har slagit en kvinna. Speciellt inte om han slagit dig.

Drake är en kille vars liv inte har varit så lätt, men det är ingen ursäkt för vad han har gjort och jag skulle inte kunna förlåta honom för det.

''Sanningen vet jag inte om du vägrar att svara på vad, enligt dig, hände den dagen, då  en oskyldig flicka dog''

Det var inte det svaret han villa ha och hans blick dog. Den blev mörk.

''Tala då om för mig först vad din kära Ethan berättade om den dagen, tala om för mig vilken sanning han sa''

Jag sväljer.

''Att ni bröt er in i ett hus, ni hittade mycket pengar och en liten ficka på åtta år såg er. Hon slängdes ner för en trappa. Ethan kände skuld över det han gjort och lämnade tillbaka pengarna och för det har ni jagat honom för att försöka få tillbaka dem''

''Och vem slängde ner flickan?''

Jag ser upp på honom när han säger det och jag vet redan svaret från vad Ethan sa, men att se hans blick konstaterar det bara.

''Det gjorde du''

Han går fram till mig och drar mig upp fån stolen. Han trycker mig mot väggen. hårt. Han håller fast mig så att det är omöjligt för mig att ta mig ur hans grepp.

''Och varför gjorde jag det?''

Jag skakar på huvudet, vägrar svara på hans fråga. Jag år inte ens säker på att jag kan med klumpen jag har i halsen av gråt.

''Jag ska tala om för dig varför, hon var i vägen för mig. En liten flicka som lade sin näsa i blöt.''

Jag kämpar mot tårarna och lyckas få ur mig en skakig mening.