Dangerous Love (svenska)

kapitel 26

Kapitel 26

Att Ethan inte svarade direkt oroade mig och fick mitt hjärta att krampa, men jag förstod en sekund senare varför han inte svarat.

En pistol var riktad mot mitt huvud och jag har aldrig sett någon se på mig på samma sätt som Ethan gör just nu.

Jag måste blunda. Jag klarar inte av att se hans blick som ser på mig med så mycket känslor som jag inte klarar av att hantera just nu. Jag kan känna hur tårarna bränner bakom ögonlocken.

Jag vet precis varför den där pistolen är riktad mot mitt huvud och det vet Ethan också. Det är den enda anledningen till att man skulle kunna höra en knappnål falla. För ingen av oss vill svara.

Jag är 110 procent säker på att om jag vägrar följa med och Ethan försöker att stoppa honom så kommer det sluta med att jag får ett hål i huvudet.

Jag öppnar ögonen och ser hur Ethan ser på Drake, med ett så obeskrivligt hat att jag för ett ögonblick glömmer av att jag har en pistol riktad mot huvudet och istället vill gå fram till honom och fråga vad det är som gör honom så upprörd.

Vid sådana hår tillfällen känner jag mig ganska korkad.

Jag kan känna hur Drake lägger an arm om min midja och jag sväljer.

Ett obehag fyller hela min kropp av hans beröring och jag känner för att spy upp frukosten och sedan lunchen när jag hör hans skratt.

''Ethan, Ethan, Ethan'' han skakar på huvudet ''Nog borde du veta att det räcker med att du tar ett steg närmare och jag skjuter huvudet av henne''

Jag kniper ihop ögonen ännu en gång och tvingar mig själv att räkna till tre innan jag öppnar munnen och svarar på en fråga som hängt i luften länge nog.

''Jag följer med dig och du låter Ethan gå'' säger jag lågt.

Jag ser upp och möter Drakes blick.

Han ser så otroligt förvånad ut över mitt svar, något som också förvånar mig. varför förvånar detta honom? var det inte det han ville?

Men han återhämtar sig snabbt och jag vill bara slå bort den belåtna minen som sprider sig i hans ansikte.

''I helvete heller att du gör!''

Jag ser mot Ethan och jag kan se hur han kokar av ilska.

Jag ser ännu en gång mot Drake och jag ser på honom med bedjande blick. Han måste låta mig säga hejdå till Ethan.

Jag vet att det låter löjligt men jag vet inte vem Drake är, eller vad han är kapabel av.

Han sänker pistolen och knuffar mig mot Ethan.

''30 sekunder'' nästan morrar Drake.

Ethan säger inte ett ord på flera sekunder när jag springer fram till honom utan håller bara mig hårt mot sin egen kropp.

''Jag tänker inte låta dem ta dig'' viskar han i mitt öra och jag ryser.

Jag drar mig ifrån honom men jag känner samtidigt hur han stoppar något stort i min ficka inuti jackan, något som är ganska tungt. Jag ler ett sorgset leende.

"Snälla" säger jag och andas djupt in ''Gör inte det här så svårt. Jag klarar mig, bara låt bli''

Jag ser in i hans ögon men det blir inte länge.

''30 sekunder har gått''

Jag lutar mig fram och ger Ethan en lätt kyss på kinden innan jag vänder mig om och går mot Drake

---

hej <3 jag ber om ursäkt för att detta kapitel är så kort men jag ska försöka lägga upp ett mycket längre nästa gång. Detta kapitel var mest för att jag inte skrivit på så länge, Jag ber om ursäkt och lovar ett mycket längre kapitel nästa gång! <3