Dangerous Love (svenska)

kapitel 30

Jag ber om ursäkt redan innan att det är så kort men jag kände att det var bättre att jag lade ut något än inget alls, lovar att det kommer att komma ett kapitel igen om någon dag igen. <3 Jag lovar att nästa kapitel blir bättre, detta är mest ett kort litet kapitel för att jag kände att något måste läggas ut <3

Nicole

Jag hade gått för långt. Jag var beredd på smärtan som skulle komma, eller på orden, men inget av dem kom.

Det var så tyst att jag tillslut fick möta hans blick igen. Den var helt tom.

Inte ilskan jag sett sekunder tidigare, blicken var helt enkelt tom. det fanns inget att läsa av i hans ansikte och jag skakade bara på huvudet, vände sig om och gick.

Jag stirrade med uppspärrade ögon på den öppna dörren. Vad hade precis hänt? Hade han bara gått rakt ut från rummet? Utan ett ord och vad, inte ens sagt något?

Jag lägger huvudet på sned och kollar på dörren. Kan inte släppa det faktum att han inte gjorde något mot mig mer än att lämna mig ensam i ett rum. Hur kan det komma sig.

Jag skakar på huvudet och blinkar några gånger. Försöker att skaka av mig den konstiga känslan.

En ångest slår till mig hårt.

Vad är det jag håller på med. Jag kan inte hjälpa skuldkänslorna som kommer till mig när jag kommer ihåg Ethan. Jag kan inte fatta att jag inte tänkt på honom på ett bra tag.

Jag hoppar upp ur sängen.

Mobilen! Min kniv!

Jag ser ner på min klädsel. Jag stönar och lägger ansiktet i händerna. Det kan inte vara sant! han vet att jag hade grejerna och han har tagit dem!

Om jag får reda på att det var han som bytte mina kläder är det han som åker in på sjukan nästa gång.

Det gör mig så förbannad att jag inte kan hjälpa att vänd mig om och skrika ner i kudden. Jag är verkligen fast.

Ethan

Hon är borta. Hon är verkligen borta och jag har inte en aning om vad jag ska göra. Jag kan inte hitta henne. Hon skulle kunna vara var som helst vid det här laget. Kanske har han tagit med sig henne till andra sidan jorden, eller bara runt hörnet av gatan jag går på.

Jag stönar.

Vad i helvete har jag dragit in henne i?

Allt det här är mitt fel, men jag kan inte bara gå runt här och skylla på mig själv och tycka synd om mig för att jag inte var tillräckligt smart. Jag måste göra något år det som hänt.

Jag går runt ett hörn och seren bar. Men inte vilken bar som helst, det är den baren där många av de kriminella finns. Många som träffas och har möten där, eller tar reda på information. Kanske kan jag få reda på något själv om jag går in.

Jag öppnar dörren och jag grimaserar av stanken som är en blandning av alkohol och svett.

Jag ser mig omkring och letar efter någon som jag känner igen från när jag själv brukade vara här. Bara tanken på att jag varit här så ofta förut gör mig illamående.

Jag ser en man som jag genast känner igen. Albert.

Jag går farm till den gamla gråhåriga mannen som sitter med en pipa som formar små gråa puffar i den stinkande lukten.

Hans hud är ojämn, rynkig och hans ögon är nästan lika gråa som hans hår.

Den här mannen känner jag väl igen, han har varit i den här branschen i många många år och vet allt om alla. Det har ofta sitt pris att få veta något från honom och ibland är priser väldigt högt och jag kan bara hoppas att han låter mig gå lätt den här gången.

Jag sätter mig ned framför honom på en sliten barstol och han ser upp mot mig.

Ett flin sprider sig på hans läppar och han skrockar.

''är det inte Ethan jag ser framför mig'' säger han ''Det var länge sedan''

Jag försöker att inte slänga ur mig något olämpligt när hans röklukt träffar mig i ansiktet och sättet han talar till mig låter som om han talar till någon som är mindre värd. Det var något jag aldrig klarade av med honom, han talade alltid som om han såg ned på en.

''lyssna på mig gamle man'' säger jag och suckar ''Jag behöver information''

Nicole

''Lämna mig ifred!''

Jag sitter i ett lyxigt rum fyllt med saker men jag har aldrig känt mig så ensam.

Det fortsätter att knacka på min dörr.

''GÅ HÄR IFRÅN SA JAG!''

Jag vägrar låta dem komma in, vem det än är. Jag vill inte ha med någon att göra. Jag är trött på att vara en fånge även om Drake har gett mig en hel med saker de senaste dagarna, åtminstone tror jag att det är han eftersom det inte är han so har kommit med sakerna kan jag inte vara helt säker. Jag har till och med fått det här rummet i stället för cellen jag var i innan och även kläder. Det få mig att undra varifrån han få alla pengarna. Han kan väl ändå inte få såhär mycket pengar av att råna andra och varför skulle det vara så viktigt att få tag i Ethans pengar om han nu har så här mycket.

Det fortsätter att banka på min dörr och jag reser mig upp, går snabbt fram till dörren, låter upp dörren och slänger sedan upp den.

''Vad vill du!?''

Jag ser in i de nu välbekanta ögonen. Det förvånar mig att se Drake stå där med tanke på att jag inte har sett honom på flera dagar.

Jag vill tacka alla ni underbara som läser! jag kan inte fatta hur snälla ni är! Tack tack tack!!!