Dangerous Love (svenska)

kapitel 13

kapitel 13

Han hämtade mig, precis som han sagt. Jag hade klätt mig i en röd v-ringad topp och ett par höga svarta shorts. Till det hade jag tagit mina svarta klackskor. Jag hade tagit maskara men det var allt och det räckte mycket väl. Så… nu sitter jag här i bilen tillsammans med en kille jag inte vet om jag hatar eller… behöver jag ens säga motsatsen till det?

Jag är så förvirrad av den här killen. Ibland kan jag känna mig nära honom, som om jag skulle kunna berätta alla mina tankar och känslor för honom och ibland kan jag hata honom med hela mitt allt. Det är bara så frustrerande.

Han ser på mig där jag sitter och jag säger genast åt honom att se ut mot vägen. ska jag vara ärlig ger det mig lite panik att åka tillsammans med honom. Han har uppenbarligen lånat sina föräldrars bil och han har heller inget körkort. Vi får bara hoppas att han inte blir tagen.

‘’Jag är ledsen’’ säger han men jag kan höra leendet i hans röst och vänder mig mot honom för att se att jag haft rätt. Han ler och fortsätter ’’Men en sådan skönhet är svår att ta blicken ifrån’’

Jag kan känna hur mina kinder hettar till vilket får mig att slita blicken från honom för att se ut genom fönstret.

Jag hinner inte ens svara innan vi är framme.

Jag kan se hur alla dricker och jag mår nästan illa redan nu. 80 procent av folket där inne kommer, ursäkta mitt språk, vara riktiga rövhål.  

Jag stiger ur bilen och ser över den för att se att Ethan gör samma sak. Jag ger honom bara en snabb blick innan jag går mot ingången till det stora huset.

Toppen…

Natalie är på väg mot mig med snabba steg och irriterad blick. Wow… den här festen börjar bra för mig.

Natalie är klädd i en ljusrosa klänning som sitter som ett korvskin om hennes kropp och hon har att matchande läppstift. Personligen gillar jag det inte alls men killarna verkar ju inte ha något emot det. Det är inte bara något jag tror, visslingarna avslöjar det.

‘’Vad gör du här?’’ säger hon inte högt men tillräkligt för att de närmaste ska höra.

‘’Ursäkta?’’ säger jag och låssas som om jag inte hört henne.

‘’´Du hörde’’ säger hon, nu en aning högre och folk har börjat närma sig för att höra vad det är som händer ‘’Jag vill inte ha dig här. Du är inte välkommen’’

‘’Oohhh…’’ hör jag några i bakgrunden och jag himlar med ögonen. 

Har de inget bättre för sig?

‘’Jasså?’’ säger jag med låssas förvåning  och ser mot personerna som står runt omkring oss.

‘’Som jag vill minnas det hade du inget val. Du kunde inte ens få hit Ethan utan att bjuda in mig också’’ säger jag och jag kan se hatet i hennes blick och alla andras förvåning ‘’Om det inte vore för mig skulle inte skolans för tillfället populäraste kille vara här. Vore det inte hemskt om jag sa åt honom att det här är slöseri med tid och att vi borde gå hem?’’

Jag är medveten om att jag överdriver min makt över Ethan men det vet ingen annan och det behöver dem inte veta heller.

‘’Du skulle inte!’’ säger hon och jag kan se hur splitrad hon är över det här.

‘’Du vet mycket väl att jag inte skulle ha något emot det’’ säger jag.

Jag kan se Tiffany i folkmassan runt omkring oss och hon ler stort mot mig och ger mig tummen upp, vilket även hennes kompisar gör när hon gör så.

‘’Så om du inte har något mer att säga skulle jag gärna gå in och möta Ethan. Jag kom ju hit med honom och jag vill ju inte var otrevlig’’

Jag knuffar till hennes axel en aning hårdare än nödvändigt när jag går förbi henne in i huset och jag kan höra skratta och en del applåder bakom mig vilket får mig att le.

Jag ser Ethan stå vid en liten bar och dricka en cola. Det gör mig förvånad att han inte har en öl i handen som alla andra men även en aning glad. Jag kan knappt handskas med Ethan när han är vanlig, jag vet inte hur det skulle gå med en full Ethan.

‘’Hey’’

Jag sätter mig bredvid honom och han ger mig ett leende.

‘’Hörde att det var en ganska spännande show där ute’’ säger han med ett flin.

Det är inte sant?! Hur kan han redan ha hört det.

‘’Fick en video på sms’’ säger han och skrattar ‘’Så det är din förtjänst att jag är här’’ 

Jag skrattar inte men kan  känna rodnaden på mina kinder.

‘’något var jag ju tvungen att säga’’ mumlar jag.

‘’Men det var ju sanningen’’ säger han och jag kan känna två starka men försiktiga händer kupa sig om mina kinder och försiktigt vända mitt huvud så att jag ser på Ethan. Han håller mitt huvud mellan sina händer och jag gör inget. Han iakttar varje millimeter av mitt ansikte innan han ställer sig upp och släpper ena handen om min kind, bara för att kunna dra mig med sig och sätta handen på min midja. Jag kan känna hur jag ryser och rodnar och jag kan inte skylla på att det är kalt här inne.

och det han gör sen förvånar mig mer än något annat.

För han tar ett fastare grepp om min midja och drar mig intill sig och han plaserar sina läppar på mina.

---

ledsen att jag inte lagt ut på jättelänge. Ska försöka skärpa mig