Dangerous Love (svenska)

kapitel 19

kapitel 19

Att kyssa honom var som att upptäcka tusen nya saker. Tusen nya känslor och hela min kropp bad efter mer.

Hans mjuka läppar som rörde sig mot mina. Alla dessa känslor som jag inte kunde kontrollera.

Hade vi inte varit i skolan hade jag inte vetat vad jag skulle göra. Men nu visste jag att jag var tvungen att sluta. För jag visste att varenda människa i matsalen tittade på oss nu.

Jag drog mig ifrån honom och såg in i hans ögon. Men bara en kort sekund innan jag vände ner blicken och rodnade.

För blicken han hade gett mig var fylld av lust. Något som påverkat min rodnad.

Jag såg upp igen, men den här gången för att se folket runt omkring oss. Jag såg allas gapande munnar.

För det här skulle bli stora nyheter. Ethan kysste någon och denna någon var jag.

Folk hade sett honom flirta men aldrig kyssa. Han hade sällan kysst någon, i alla fall var det sällan så att någon kunde se.

Jag ler och ser på Ethan.

Ethans blick som möter mig och jag känner hur jag drunknar bort i den. Jag vill så gärna vara den Ethan släpper in i sina tankar och sitt liv. Jag vill vara den han kan prata om allt med. Men trotts att han redan talat om saker han gjort som ingen annan vet pratar han fortfarande inte om sina känslor särskilt mycket.

Jag har märkt att han, precis som jag inte gillar att släppa in folk i sitt liv.

Jag minns dagen då han sagt att jag känner honom bättre än han känner sig själv. Att jag vet precis hur jag ska få honom ur balans. Men just nu känns det som om det är omvända roller.

Han hade sagt att han hatade kärlek. Att han inte lät kärleken hända honom. Och jag hade svarat att jag inte trodde honom, att jag tror att han är rädd för att bli sårad.

Men sanningen är att jag är minst lika rädd.

Ändå står vi här och har precis kysst varandra inför alla anda i matsalen.

Men vad betyder det här? vad betyder det för honom nu när vi har kysst varandra? Det är definitivt någon vi måste diskutera när vi kommer hem till mig igen.

Det känns konstigt att tänka så. Att Ethan bor hemma hos mig under tiden hans sår läker. Han vill inte hem och jag har inte frågat varför heller. Men han sa att han hade ringt och sagt att han skulle stanna hos en vän ett tag och att det inte hade varit något problem.

Men visst. Det finns ett litet problem. Min mamma vet inte om att han stannar hos oss. Tur för oss är mamma inte hemma särskilt länge när hon väl är hemma. Men grejen är den att man aldrigt riktigt vet när hon är hemma.

Jag ler och tar Ethans hand.

Jag kan inte längre stå här med alla blickar och gapande munnar.

Så jag håller i hans hand och går ut från matsalen.

...

Senare sitter vi båda på min säng, tysta och ser bara på varandra.

Jag suckar.

''Okej det här är ju löjligt''

Han skrattar och nickar.

Han flinar sådär kaxigt och snett och jag får fjärilar i magen när han böjer sig ner mot mig och ska precis kyssa mig när min blick dras till ärret på hans kind.

Jag lägger en hand mot hans bröst och trycker mjukt undan honom. Jag ser in i hans gröna ögon som ser en aning förvånade ut innan jag låter fingrarna följa hans ärr på hans högra kind. Jag kan känna och se hur han rycker till en aning men han drar sig inte undan.

''Tänker du någon gång berätta för mig hur du fick det här?'' viskar jag.

''Någon gång. Kanske'' svarar han nästan lika lågt.

Jag ler lite och böjer mig fram. Jag kysser honom först den här gången.

Fjärilarna i magen blir värre när hans läppar rös sig mot mina. Men jag kysser honom bara snabbt för jag vet att jag inte kommer att kunna behärska mig annars. Något som får mig att rodna bara jag tänker på det. Men hans läppar mot mina är som en drog.

''Vad betyder det här?'' frågar jag och gör en gest mellan mig och honom.

Han skakar på huvudet. Vet antagligen inte heller vad det här betyder. För jag har ingen aning.

Jag ser mer mot mina händer som ligger i mitt knä.

''Du vet att vi båda är inblandade i ditt förflutna nu va?'' säger jag med en suck.

Jag tittar upp mot honom och han ser plågsamt på mig som svar på min fråga.

''om du betalar honom kommer allt det här att vara över för dig och jag slipper oroa mig m nätterna?'' frågar jag honom.

''Det kan jag inte garantera. Drake är aldrig nöjd''

Jag suckar.

''vart bor den där Drake?''

''En bra bit har ifrån'' svarar han.

''Hur länge med bil?''

''några dagar'' svarar han enkelt

''min mamma tjänar bra med pengar. Vi är inte rika, men vi har pengar och om det skulle rädda mig skulle min mamma hjälpa mig, och att det hjälper dig är en bonus'' börjar jag ''Men hon skulle aldrig lämna ut mig sådär. Så vi måste hålla det hemligt. Säga till min mamma att vi ska på klassresa är den enda utvägen. Mamma kommer märka att pengarna är borta men då har vi redan lämnat över dem och kan förklara för henne efteråt''

Han ser chockat på mig.

''Det är för farligt''

''Det är det att stanna här också och tro mig, du kommer att få betala tillbaka en del till min mamma men du behöver inte oroa dig för det'' säger jag ''Och tills det här är över bör vi inte blanda in några känslor för varandra. Vi måste fokusera på hur vi ska göra det här''

Vi har en del att packa och planera

...

tack till alla ni som läser och kommenterar! ni är underbara och fantastiska!