Dangerous Love (svenska)

KAPITEL 25

Kapitel 25

Nicole:

Snabb sammanfattning på de senaste fem minuterna. Vi gick på en av de vanliga tomma gatorna när någon öppnar en dörr och drar oss in.

Vi slängs ner på maken innan jag blir knuffad mot en vägg och Ethan blir slängd mot andra sidan rummet. Tre män.

Två som håller fast mig och en som står mellan oss och Ethan. En man som hittade oss innan vi han hitta oss.

Han såg på oss länge innan han öppnade munnen.

''vem har vi här då?''

En kall hand kramar om min haka och vänder mitt ansikte så att mina ögon möter hans.

Ett par mörka isblåa ögon ser in i mina och jag sväljer.

''En ung flicka'' säger han och skrattar.

Han ser sedan på Ethan och jag måste hålla tillbaka tårarna.

''Ethan, jag trodde du var bättre än så. Dra in en oskyldig flicka i dina egna problem''

Han skakar på huvudet meden skrattar och jag kan se hur Ethans kropp är spänd och hans käkar hårt ihop bitna.

Två män står och håller fast mig mot väggen och jag kan inte röra mig. så fort jag försöker så tar det bara ett fastare grepp om mig.

''Vad jag inte förstår är, exakt varför du haft med dig henne. Varför inte lämna henne när mina första män anföll dig'' säger han slår ett pekfinger mot sin haka medan han tänker.

Jag kan inte förstå hur någon kan vara så vacker men samtidigt så skrämmande och farlig. Hur kunde han hamna i den här sitsen från början? Drake är ung som oss, men inte dum, så mycket har jag fattat. Han tar inte smarta beslut, men han är absolut inte korkad.

Han ser på mig och låter sedan blicken vandra mot Ethan igen. Ett flin sprider sig på hans läppar och nu skrattar han faktiskt. Ett ljud som får mig att rysa av obehag.

Jag kan höra avskyn i hans röst men jag kan också höra att han är road. Varför förstår jag inte alls.

Han skakar på huvudet.

''Om jag ska vara ärlig'' säger han och går fram till Ethan som står och ser mer obekväm ut än någonsin ''Så trodde jag att du var bättre än så''

Ethan svarar inte. Han har inte sagt ett ord än. Inte jag heller.

Jag vet inte vad som händer om jag öppnar munnen.

''Du älskar henne'' säger han och Ethan knyter hårt nävarna.

Ethan släpper inte Drake med blicken men han förnekar inte det han sagt. Inte förrän hans blick faller på mig.

Han ser mig i ögonen.

''Det är inte sant''

Jag känner smärta i bröstet när han säger det men jag tvivlar på att han hinner se hur hårt det träffar mig innan hans blick åter igen ser mot Drake.

Drake skakar på huvudet.

''Du har aldrig kunnat ljuga för mig min vän, jag ser det på dig. Du har aldrig brytt dig om någon. Men vad jag inte förstår är varför du tog med henne på något som skulle riskera hennes liv?''

Ethan:

''Du har aldrig kunnat ljuga för mig min vän, jag ser det på dig. Du har aldrig brytt dig om någon. Men vad jag inte förstår är varför du tog med henne på något som skulle riskera hennes liv?''

För att jag är självisk. För att jag inte kan tänka mig en dag gå utan att se henne. För att jag trodde att hon skulle vara trygg hos mig, nej, för att jag önskade att det var jag som skulle kunna hålla henne trygg.

Istället har jag dragit in henne i något som aldrig har varit hennes problem. Något som hon skulle kunnat klara sig bättre utan.

''Du har förstås alltid varit väldig oförutsägbar''

Mannen framför mig är inget annat än vidrig.

Jag var dum som trodde att det här skulle funka. För någonstans i mitt undermedvetna visste jag att den här planen var omöjlig. Men sanningen är att jag älskar henne. Jag skulle gå genom eld för att få vara med henne och jag har aldrig känt mig så sårbar.

Jag hatar det.

För jag har bettet mig så illa i hopp om att hon skulle välja att lämna min sida. Då hade jag inte haft något val än att låta henne vara. Men hon lämnade mig aldrig.

Och det som smärtar mig är att jag vet att jag inte kan hjälpa henne nu. Ett felsteg från mig och hon är död.

Nicole:

Drake vände sig åter igen mot mig och han går fram till mig.

Han låter sina fingrar glida från min käke till haka och sedan ler han.

''Jag har ett förslag'' säger han och vänder sig så att han kan se på både mig och Ethan.

''Om hon inte betyder något för dig säger jag att vi gör ett byte. Du behåller hälften av pengarna och jag får henne istället''

Tankarna och bilderna som far genom min hjärna är vidriga och jag vill bara lägga mig ner på marken här och nu. Jag vill inte se på mannen framför mig något mer men ställningen jag är fast i gör det omöjligt att slita blicken från honom.

''du äcklar mig'' spottar jag fram.

Hans isblåa ögon är roade.

''Du skulle vara perfekt i min samling''  ler han ''vackra saker har alltid varit något som jag uppskattar och du skulle vara perfekt, speciellt skulle det smärta Ethan något som får mig att vilja ha dig mer. Pengarna är inget problem längre men hämnd, hämnd är något jag vill ha och du skulle vara perfekt.''

Jag är så nära på att kräkas när jag har vad det är han säger.

''att döda dig skulle vara för enkelt, men att tanken på att du skulle vara med mig hela livet och inte med Ethan'' säger han lågt ''det skulle plåga honom varje dag''

......

Jag är sååå leden över att jag inte har uppdaterat men jag skrev ett kapitel som råkade raderas på min dator och då kände jag verkligen inte för att skriva om det. Men insåg att jag var tvungen att ta tag i det så här är det. Jag är ledsen för att et tog så lång tid.

Tack för att ni läser om ni fortfarande gör det