Dangerous Love (svenska)

kapitel 2

Kapitel 2

Veckan som har gått har varit rent ut sagt plågsam. Vart jag än vänder mig står Ethan där med ett snett flin på läpparna eller flörtar med en tjej. Oftast både och. Ethan har gått i vår klass i över en vecka nu och jag har försökt att undvika honom så gått jag har kunnat. Det har varit svårt men jag har lyckats rätt bra.

Vissa lektioner har jag till och med fått byta bord när han bestämt sig för att sitta vid samma som mig. med en ny tjej och jag tvingas att hålla tillbaka för att inte spy.

Sättet han leker med tjejerna är vidrigt. Jag förstår verkligen inte hur han kan leka med folks känslor som han gör. Det gör mig mer förbannad än jag kan förklara.

Jag går genom korridoren. Jag kan inte hitta Tiffany någonstans. Jag har kollat på alla de vanliga platserna där vi brukar vara.

Jag gick på toa och när jag kom ut var hon bara borta.

Jag ser mig omkring och...

Är han seriös? Jag vet inte hur många tjejer han har flirtat med den här veckan men jag har inte brytt mig jättemycket om vem han stöter på.

Men gränsen går när han flirtar med min bästa vän. Inte en chans att jag låter honom ta henne ifrån mig. inte en chans att jag låter honom såra min bästa vän.

Jag ser hur hans hand vandrar upp och ner på Tiffanys arm och jag kan höra henne fnissa från platsen jag står på. Han äcklar mig.

Jag går med snabba och högljudda steg fram till honom och knuffar bort honom från min bästis.

''Du rör henne inte!'' fräser jag mot honom "Aldrig"

Jag kan känna Tiffanys besvikna blick i ryggen på mig.

Han flinar. Hans gröna ögon ser på mig med tillfredsställelse. Han njuter av det här? Dum fråga, klart han njuter av det. Han njuter av allt som får andra att känna sig dumma.

''Jaså? Har du rätten att bestämma vem jag gillar?'' frågar han mig med road röst ''Jag mins inte att du var min flickvän''

Han skrattar och jag ser mig omkring. Flera andra i korridoren tittar på oss och killarna skrattar med Ethan, medan tjejerna ser trånande på honom och skrattar.

''Och jag mins inte att jag brydde mig. allt jag ber om är att du lämnar in vän ifred går och leta upp någon annan. Du har en hel lista med alternativ'' säger jag.

Han granskar mig långsamt från topp till tå och möter min blick igen.

''Och jag antar att du inte står på den listan?'' frågar han.

''Wow'' säger jag med en låssas imponerad röst ''du fattar äntligen. Så lämna mig och Tiffany ifred'

Han lägger huvudet på sned och ser på mig, med samma nyfikenhet som han hade första dagen.

''Varför gillar du inte mig, Nicole?'' frågar han med mörk och låg röst som får håret på mina armar att resa sig.

Det här är ju löjligt. Han är löjlig. Är det inte uppenbart varför jag inte gillar honom. han är en player och han kommer undan med det, tjejerna vet det men alla hoppas på att få vara tjejen som kan ändra det. Ändå är alla desperata efter hans uppmärksamhet.

Jag klara inte av folk som honom. Tror att de kan göra vad de vill.

Jag ser på honom och ger honom ett sarkastiskt leende.

''Det är något du kan ta och fundera på'' svarar jag ''Om du inte kan svaret på det är du dummare än du ser ut''

Jag vänder mig om och börjar gå ut från matsalen med Tiffany som ser på mig med besviken och irriterad blick. Men jag ignorerar den. Hon vet att jag har rätt i vad jag gör.

''Det kan bara betyda att jag är ett geni'' ropar han efter oss ''För vad jag har förstått så ser jag ganska bra ut, fråga din bästis. Hon kan intyga det''

Jag känner hur jag kokar av ilska. Varför måste han ha ett svar på allt.