Dangerous Love (svenska)

kapitel 21

Kapitel 21

Jag vaknar mitt i natten av att någon dragit mig intill sig.

Jag öppnar ögonen och ser Ethans ansikte framför mig. hans drag är mer mjuka när han sover och jag ler. Han ser så lugn ut, som om inget någonsin skulle kunna ta det från honom. Han ser ut som om han inte har några bekymmer i livet och han ser oskyldig ut. När ja ser på honom nu ser han inte ut som något annat en än trevlig kille.

Okej.

En het, vanlig kille...

Jag blir medveten om hans armar om min kropp och stelnar till när jag känner hans händer flyttas från min midja till mina höfter och dra mig närmare sig.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket jag älskar den känslan, när han drar mig intill sin kropp och hur han gör det som om det var något helt naturligt.

Naturligt.

Det är nu det slår mig att det faktiskt kanske är naturligt för honom. Han är ju trotts allt en player.

En player...

Men trotts det kan jag inte hjälpa den varma känslan som jag fylls av när han håller mig på det sättet och när hans varma andedräkt träffar min kind.

Det är svårt att gilla någon som man aldrig kommer veta var man står. Om man är än vän, mer eller om man ens är något alls. Jag kan inte hjälpa att undra om jag någonsin kommer vara mer för honom än en vän. En vän han vill kyssa.

Jag har inte förhållanden och jag kysser ingen kille utan att veta att jag är i ett förhållande med honom.

Okej... jag har kysst Ethan. Men jag hade ett svagt ögonblick... alla kan ha det, eller?

Jag lutar min kind mot hans bröst och känner hur han andas. Jag blundar och koncentrerar mig på hans andetag.

Jag undrar om han vet att när han kysser mig sådär, att han förändrar mig. Han gör så att jag blir mig själv. Någon jag inte behöver gömma.

Jag blir tyken men jag säger åtminstone vad jag tycker. Jag är ärlig. Han drar ut det bästa och det sämsta från mig.

Tillslut tänker jag inte längre, jag lyssnar bara till hans andetag tills jag somnar tätt intill honom.

...

Jag vaknar av att någon rör sig i sängen och jag öppnar ögonen för att se in i Ethans varma ögon. Han ser förvånat på mig.

Vänta lite... varma ögon? Han s ögon visar inget annat än värme.

Han ser ner på mig där jag ligger tryckt mot hans nakna bröst och jag blir genast medveten om hur lite kläder jag har på mig. det ända som skyddar min hud från att röra hans är mitt nattlinne. Och jag ligger tryckt mot honom.

Jag kan känna hur mina kinder blir heta och jag drar mig långsamt ifrån honom. För generad för att säga något.

Men jag hinner inte gå upp från sängen innan jag känner en hand ta tag i min handled och dra ner mig mot sängen igen.

Han drar mig tätt intill sig och jag ligger ännu en gång tryckt mot honom.

''Bara en liten stund till'' mumlar hans raspiga morgonröst mot mitt öra och jag känner hans kittlande varma andedräkt mot min hud ''vi måste inte gå upp riktigt än''

Jag är glad att han inte kan se mitt ansikte för jag kan slå vad om att jag ser ut som en tomat vid det här laget.

Efter en stund ser jag upp mot honom och drar mig en bit ifrån honom. Jag har helt glömt av tanken på att hålla mig ifrån honom och inte få mer känslor för honom.

Jag lägger handen mot hans kind och först ler han lite men när jag låter min finger dras längst hans ärr blir hela hans kropp stel och han vänder sig ifrån mig och reser sig upp från sängen.

Jag vet att han inte vill prata om det men jag kan inte låta bli att undra vem som skadat honom så.

''Du vet att du kan prata med mig'' säger jag men mina ord låter mer som en fråga.

Han skakar på huvudet men ser inte på mig, utan tar bara sina kläder från maren och går mot badrummet.

''Du och alla andra är väl medvetna om att jag inte pratar om känslor eller mitt privatliv. Aldrig''

Jag tar ett djupt andetag innan jag svarar honom.

''Du har gjort det förut'' svarar jag bara och syftar på att prata om känslor.

Han stannar och vänder sig mot mig.

''Tro inte att bara för att du hjälper mig är du något annorlunda från någon annan jag varit med'' svarar han hårt.

Jag kan inte stoppa smärtan i bröstet när han säger det. Jag vet att han bara gör det för att såra mig, att han säger det för att jag blandat mig i hans privatliv något han hatar. Men det för inte smärtan mindre genomträngande smärtsam. Orden känns som ett knivhugg i bröstet.

Allt jag kan svara är:

''Bra att du inte är med mig då. Det finns inget mellan oss''

En lögn.

Jag vet inte om han kan läsa av mig och se att jag ljuger men han visar det inte. Allt han gör är att vända sig om. Innan kunde jag se något blixtra till i hans ögon men jag är inte riktigt säker på vad det var.

Det är alltså så här det är... att vara kär i en player.

Yes... i'm totallyin love with a player... and i hate it...