Tisdag 17 April 2018
Spolar fram till slutet av skoldagen för det händer inget intressant i skolan (:
"Hejdå Alida, vi ses imorgon." Säger Nicole, stänger igen sitt skåp och lägger därefter armarna om mig. Jag nickar med ett leende och kramar henne tillbaka. Vi drar efter några tio sekunder ifrån och ger varandra ett brett leende innan hon försvinner bort mot Albert som väntar bara en bit bort.
Nicole och Albert var något, det var jag hundra på. Hon nekade inte det men samtidigt fick jag aldrig ett klart svar på ifall det var något mellan dem eller inte. Dock är det ju ganska självklart.
För att byta samtalsämne så måste jag påpeka hur Ludwig varit idag. Jag trodde att han inte skulle tycka om att jag nu var tillsammans med Dante men av vad jag kunde läsa av så var han glad för vår skull vilket betyder oerhört mycket för mig. Ludwig är min bästa vän, som dessutom har känslor för mig men både han, jag och troligtvis alla andra vet att jag aldrig skulle lämna honom för en kille.
Jag kan dock inte undgå att alltid känna skuldkänslor över att jag inte märkt hur han känt för mig. Jag hoppas han kan komma över mig och hitta en tjej som han kan falla för honom precis som jag gjort med Dante. Ludwig förtjänar den kärlek jag inte kan ge honom, han förtjänar den bästa kärleken som existerar. Han är en underbar person på alla möjliga sätt.
Mina tankar avbryts av att jag känner hur ett par armar slingrar sig om min midja och han lägger försiktigt sitt huvud på min axel.
"Vad gör du idag?" Frågar han med ett leende, jag ger ifrån mig ett hmm och vänder mig om med ett flin fastklistrat på mina läppar.
"Ja vad ska jag göra?" Säger jag, lägger mitt finger på min läpp i en gest som att jag tänker efter. Han himlar lätt med ögonen och placerar en kyss på min panna.
"Du följer med mig hem." Mumlar han med läpparna mot min panna, jag nickar med ett leende och för samman våra händer. Jag tittar upp på han, stänger igen mitt skåp och tar ett fastare grepp om min väska innan vi styr våra steg ut från skolan.
"Vart är Ludwig och Axel?" Frågar jag när vi styr våra steg mot utgången. Han tar tag i dörrhandtaget, slår upp dörren och låter mig gå först ut.
"Ludwig väntar på Axel då dem måste fixa några ärenden, så dem tar den andra bilen." Jag nickar enkelt som svar och släpper hans hand när han öppnat bildörren åt mig. Jag hoppar med ett tacksamt leende in i bilen och knäpper fast mitt bälte. Dante stänger igen min bildörr och går över till förarsidan. När han knäppt fast sitt bälte startar han bilen och kör ut från skolans parkering. Noel var inte i skolan idag då han tydligen hade magont och huvudvärk.
När vi anländer till huset hoppar vi båda ut från bilen och går tillsammans upp mot verandan till deras hus. Dante låser upp dörren, öppnar den och låter mig gå in först. Väl där inne trär vi av oss våra ytterkläder och går därefter längre in i huset. Dante för med mig upp till övervåningen och leder mig till sitt rum, som jag redan innan befunnit mig i. Den första gången var den kvällen Dante kysste mig för första gången.
"Jag tänkte bara gå på toaletten men kommer snart." Jag nickar med ett leende och ser hur han försvinner ut från sitt rum. Jag står enkelt kvar och tittar mig om i rummet jag förra gången inte tittat närmre på. Rummet består av en hyfsat stor säng, någon matta, en garderob, skrivbord och byrå.
Efter några minuter av att enbart studera hans rum får jag syn på något som står placerad på hans byrå. Jag fäster min blick på objekten och går fram till hans byrå för att få syn på två tavlor. Den första bilden är på en pojke och en man. Den andra är på, av vad jag snabbt märker samma pojke, samma man men nu även en kvinna.
YOU ARE READING
Toxic // Dante Lindhe
Fanfiction"Vi kan inte." "Men ändå gjorde du det." Historien om Alida Jolin och Dante Lindhe som började med hat, men som utvecklades till så mycket mer. _______ Bästa placering #1 drama, #1 romantik & #1 kärlek Ni får hemskt gärna rösta och kommentera Hoppas...