Toxic // Dante Lindhe

F E M T I O S J U

Fredag 1 Juni 2018

Jag vet inte hur länge jag har stannat på den här toaletten men jag förstår redan nu att jag är väldigt sen till min lektion.

Jag sitter på toalettstolen, med armbågarna på vardera lår med händerna för ansiktet. Mina tårar har inte slutat rinna sedan jag vred om låset till toaletten.

Jag skulle chansa på att jag suttit här i iallafall trettio minuter. Trettio minuter som enbart bestått av mina tankar och mina tårar.

Jag känner mig så dum, jag känner mig som världens sämsta flickvän och världens sämsta människa. Killen jag älskar gör allt för att vi ska bli sams igen och vad gör jag? Jag pushar bort honom. Hur dum får man egentligen vara?

Jag kommer mycket väl ihåg vad han sagt till mig innan vi blev tillsammans. Att jag inte förtjänar honom av anledningen att han bara kommer att göra mig olycklig, men så är det inte. Men det är precis så jag får honom att känna just nu och jag skäms. Jag skäms så jävla mycket.

"Du är så jävla dum i huvudet Alida Jolin." Viskar jag och hulkar till. Jag torkar irriterat bort tårarna från mina blöta kinder och snörvlar till. Jag känner mig så äcklig, så oduglig.

"Om någon, så förtjänar inte jag honom." Det är precis så jag känner, för kan man hitta en bättre pojkvän än Dante Lindhe? Nej det kan man verkligen inte.

Varför blev det såhär? Varför var jag tvungen att vara så kall mot honom och varför kunde jag inte bara ha stannat kvar och snackat med honom direkt efter att det skedde. Liksom titta vart vi står nu, allt tack vare mig. Jag menar hur jävla bra tog han det inte? Nu är det inte så att jag är gravid då man inte kan veta det än, men av reaktionen Dante gav mig nu så är den reaktionen guldvärd.

Jag reser på mig för att styra mina steg mot toalettvasken. Jag sätter igång iskallt vatten och fyller vattnet i mina händer innan jag sköljer av mitt ansikte. Jag drar in ett djupt andetag och tittar på mitt nu blöta ansikte.

"Alida du måste ta tag i det här, Dante förtjänar inte att må så här dåligt. Jag menar detta ligger hos er båda två och inte bara Dante. Det måste du förstå." Mumlar jag lågt för mig själv. Jag söker med handen efter papper som jag snabbt finner. Jag torkar av mitt blöta ansikte och tar tag i mina böcker som ligger bredvid vasken.

Velandes mellan ifall jag ska gå ut från toaletten eller stanna kvar grimaserar jag svagt och bestämmer mig tillslut för att faktiskt gå ut från toaletten. Med skakiga händer vrider jag om låset och öppnar upp dörren. Med trötta ben går jag ut i den nu nästintill folktomma korridoren och börjar så småningom gå mot klassrummet.

"Alida stanna där du är." Jag stannar hastigt upp och vänder mig om för att se Calle med hans två följeslagare strax bakom sig.

"Jag är inte på humör." Muttrar jag, men han verkar ignorera mig och går fram till mig så att han bara står någon decimeter ifrån mig. Jag undviker hans blick och tittar därför ner i marken.

"Vad gör en hora som dig med Dante Lindhe? Är du med honom bara för att få knulla eller? För är det inte det som du är ute efter? Precis så som du var ute efter att få mig?" Jag vägrar titta upp på honom, speciellt inte efter att jag känner hur hårt ordet hora tar på mig.

"Calle jag är ingen hora och jag är absolut inte bara ute efter sex. Jag älskar honom mer än allt." Viskar jag, två av hans fingrar greppar tag om min haka och han lyfter motvilligt upp mitt huvud så att jag nu är i samma huvudhöjd som han själv. Ungefär, eftersom att han är tio centimeter längre än mig.

"Jag kommer mycket väl ihåg hur mycket du ville ha mig Alida och jag är villig att ta dig nu ännu en gång. Jag vet att du vill, jag menar vi har ju trots allt ett förflutet tillsammans." Flinar han och låter sitt huvud närma sig mitt ansikte.

"Det är som bortblåst, du betyder inget för mig Calle. Inte efter det du gjorde." Min röst är svag, troligtvis efter allt mitt gråtande.

"Jaa, så du erkänner alltså att du är en hora, en slampa som bara är ute efter sex?" Tårarna som jag precis lyckats få stopp på börjar rinna igen. Jag är så trött på det här, trött på att gråta och trött på att killar alltid ska vara så jävla idiotiska.

"Nej, säg inte så om mig. Du vet att jag inte var stabil i det stadiet av mitt liv och du vet att det inte var jag som gjorde fel. Det var du Calle, bara du." Hans blonda slarvigt fixade hår trillar framför ögonen på honom och hans skarpt markerade käkben spänns när jag yttrar orden. Hans isblåa ögon tittar in i mina troligtvis rödsprängda ögon.

"Det var inte jag som låg naken bredvid din vän, det var du och det vet du mycket väl. Hur fan kunde du gå bakom ryggen på mig sådär Calle? Jag älskade dig under den tiden, men jag älskar Dante nu och det finns inget du kan göra för att få mig att tvivla på mina känslor för honom. Inget." Säger jag och sträcker på min kropp. Han släpper taget om min haka och tittar stumt ner på mig.

"Kalla aldrig henne för hora igen, aldrig. För då ska du få se på fan." Calles blick lämnar mina ögon och han tittar på någon bakom mig. Han sväljer hårt och jag backar några steg bort från honom.

"Det är inte värt det, bara låt dem gå." Säger jag och biter mig i läppen med blicken på Calle.

"Han vet inte hur riktig kärlek känns, han vet inte hur man älskar på riktigt och han vet framförallt inte hur man handskas med sanningen. Dante han är inte värd det, bara låt honom leva bland alla lögner. För det är iallafall något han vet hur man gör."

Jag lägger en snabb blick på Calle, som för bara ett år sedan betydde allt för mig. Det var en period jag egentligen bara ville glömma. Det var för ett år sedan som Calle var den Dante jag har idag. Jag var så kär i honom men han krossade mig genom att ha sex med min före detta vän Tess.

Jag har lagt det förflutna bakom mig, men såklart måste han komma och förolämpa mig bara för att jag lever lyckligt tillsammans med Dante.

Han är inte värd det och han ska verkligen inte vara faktorn till vår undergång.

___________
Rösta och kommentera
Hoppas ni tyckte om kapitlet.
(Läs detta nedan.)
Jag ville få in ännu en karaktär i denna story, även fast jag helt glömt bort resten av karaktärerna som är med i denna berättelse. Måst typ göra en lista eller något så att jag inte fortsätter glömma.

Men alltså som jag nämnde i något kapitel innan detta så har jag typ bara fokuserat på Dante och Alida men jag lovar er att när allt har lugnat sig så ska ni få träffa på nya karaktärer, oavsett ifall dem har en stor påverkan på storyn eller ej.

Synd att n inte tycker att Alida ska vara gravid, o det e lite synd att ni tar förhastade slutsatser om vad som kommer att hända med storyn om hon blir gravid. är inte arg eller något.

Den blir liksom inte tråkig eller enformig bara för det, för jag har kanske planer som ni inte är beredda på. Ja ni förstår nog och förlåt ifall det låter bitchigt o argt men det är inte meningen att låta som det.

Xoxo dantexlindhe