Toxic // Dante Lindhe

F Y R T I O F E M

Lördag 26 Maj 2018

Otåligt tittar jag på killarna som sitter bredvid mig på stocken. Jag är inte hundra på hur många timmar vi har suttit här men det har börjat bli mörkt. Klockan måste iallafall ha slagit över 22 och ingen har gått ut från huset.

"Vi gör det nu." Jag tittar förvånat upp på Julius som rest på sig, vilket jag också gör. Nervositeten att något ska gå fel börjar så småningom växa i min mage och jag känner hur hela min kropp börjar bli varm.

"Alida du får hålla dig bakom oss." Jag sväljer hårt och nickar medan vi försiktigt styr våra steg mot huset. Kroppen har aldrig varit såhär spänd förut och det gör inte det hela mycket bättre av att se deras pistoler laddade och redo att användas.

"Ludwig, Olle och Axel ni tar den sidan av huset så tar vi den andra." Dem nickar enkelt på huvudet och vi delar därefter upp oss. Att vi delar upp oss är något jag inte riktigt tycker om. Tänk så skulle det hända dem något runt huset, jag kanske bara är paranoid. Jag känner mig väldigt hjälplös när jag går här bakom dem, jag har liksom inget vapen eller något skyddsmaterial. Dock skulle jag aldrig lägga mina händer på en pistol, det är en sak som är säkert.

Huset är i princip kolsvart om man bortser från lampan som hänger i taket, i det som antagligen kallas för vardagsrum. Den hänger i taket och består bara av en enkel glödlampa. Huset är skruttigt både på utsida och insidan. Av vad jag också kan se är att det knappt finns några möbler placerade i rummen.

Vi kommer fram till framsidan av huset där resten av gänget också anländer. Det har redan blivit lite mörkare än vad det innan var och jag kan nu bara se konturerna av killarna.

"Det verkar inte som att någon befinner sig på våningen." Viskar Noel och går närmre Axel, Olle och Ludwig.

"Nej men vi borde ändå köra en runda invändigt också." Viskar Olle tillbaka och jag nickar automatiskt åt det han säger. Noel är den som går upp på den knarriga lilla verandan och ser ifall den är låst, vilket den inte är.

När Noel trycker ner handtaget och öppnar dörren sakta ger den ifrån sig ett förfärligt gnisslande ljud vilket får han att stanna upp i sina rörelser. Han lyssnar efter ljud och tittar på oss innan han fortsätter öppna den sakta, och ännu en gång avfyrar den ett gnisslande ljud.

"Noel för i helvete öppna den snabbare." Fräser jag tyst, går fram till dörren och öppnar den så snabbt jag kan. Den ger ifrån sig ett lägre gnisslande ljud men slutar när jag stoppar den. Jag himlar lätt med ögonen och ger honom ett leende innan jag låter dem gå in före mig.

Huset är knäpptyst och om jag inte visste att dem fanns här inne så skulle jag tolka det som att huset var öde. Dem börjar direkt checka igenom alla rummen vilket får mig att bara känna mig i vägen. Jag har liksom inget vapen och jag är inte lika bra på det här som dem är.

Noel
Huset var betydligt skruttigare på insidan än vad det var på utsida. Hur har dem ens hittat det här stället? Golvet knarrar en aning vilket gör det svårt att vara knäpptyst när vi styr våra steg genom varje rum. Av alla så är det jag som går först, rummen vi checkar är nästan tomma på möbler och ingen syns till. Huset är ett enplanshus vilket gör det lättare för oss att förstå vart dem är.

Hela min kropp känns lite kallsvettig och jag måste erkänna att mitt hjärta bultar lite extra snabbt. Jag är inte rädd för dem, utan jag är rädd för att se Dante helt förstörd. Eller i värsta fall död. Min magkänsla säger att han lever, så vi får väll hoppas på att den har rätt också..